Kanske är jag en obotlig optimist. Kanske är jag helt enkelt ovan vid partipolitiskt engagemang. (Jag har bara varit aktiv i 20 månader). Det här var min första riktiga valrörelse, och jag trodde vi skulle vinna. Dels för att jag så gärna hoppades på det, men också för den positiva känsla vi haft i valarbetet. Alla människor jag mött som pratade om att det räcker nu, vi vill ha ett solidariskt samhälle, och då är borgarna fel val. Men det var inte alla människor jag mötte som avgjorde valet, utan alla människor jag inte mötte.
Vår stora utmaning nu är att se och prata med alla dem som känt sig svikna av socialdemokratin, och av den etablerade politiken, som borde stå på deras sida. Det kommer göras många, och långa eftervalsanalyser. Men redan nu vet jag ett par områden där jag tror vi behöver lägga fokus:
Mittenpolitiken. Vi kan aldrig vinna när det inte verkar vara någon skillnad mellan oss och högern.
Stad vs. land. Vi måste ta frustrationen på landsbygden på allvar, och prata ihop landet. Se till att de som bor utanför storstäder känner sig inkluderade, att demokratin gäller även dem. Här blir lokalt självbestämmande en viktig fråga. Det blir en utmaning att göra detta och samtidigt ha den genomtänkta storstadspolitik som Sverige behöver.
Budskapsutformning. Våra progressiva värderingar måste synas tydligare i vår kommunikation, måste höras hela tiden när vi pratar om sakfrågor. Varför vet vi att allmännyttan är livsviktig för att det ska finnas bra bostäder till hyfsat pris? Varför är generell välfärd överlägset privata försäkringslösningar?
Gröna folkhemmet. Klimathotet förvärras med högerpolitiken, och det kommer krävas mycket för att bromsa den negativa utvecklingen om ytterligare fyra år. Socialdemokraterna behöver en skarpare miljöpolitik där vi väver in solidaritet mellan alla människor som bor här i dag med solidaritet med framtida generationer.
Socialdemokraterna vann inte tillbaka människors förtroende med automatik. Så är det. Nu ska jag åka till jobbet på Södertörn, åka ut i en verklighet som känns bra mycket kallare än i går. Jag är väldigt, väldigt glad att jag har mina rebellor just nu. Utan dem skulle det här kännas långt mycket jobbigare.
Etiketter:nya tag, socialdemokraterna, valförlust
rebellabloggen
Anna Ardin
Mia Päärni
Sara Gunnerud
Kristina Persdotter
gabriellagranditsky
nadinfakhro
elinsåsikt
Nu blir det ändå att se fram emot majoriteten: S, Mp, Fp, och Kd. Ett Mitt-Rött alternativ, modernt, grönt och omtänksamt.
Jag förstår inte varför inte ALLA visste att Mona skulle leda till dåliga S-siffror. Det som gjort att M fått så bra siffror är ju just att de gamla rävarna tagit en mer hobbymässig inställning till partiet.
Mona låter främst GNÄLLIG och NEGATIV, precis de egenskaper man UNDVIKER när det gäller allt annat, så varför inte också när man röstar i allmänna val..? Socialdemokratiska väljare sade det bäst, att det hade varit bra att ha Maria Wetterstrand som partiledare.. Wetterstrand är främst inte gnällig, utan visar tydligare HUMOR, och dessutom FRAMTIDSIDÈER, ett FRAMTIDSTÄNK som S helt verkar sakna..
För att höja siffrorna för S, behöver S en nystart liknande den som moderaterna genomgick en gång. Rensa bort de ansikten som anses som tråkiga, bjud in nya ansikten som har ett omtänksamt, kreativt, FRAMTIDSFOKUS.
S hann verka bli ett parti där folk som inte var så intressant på vanliga arbetsmarknaden kunde göra karriär i, och sen på olika sätt sitta kvar, kvar, kvar… Färre och färre TÅL det.
Och apropå Sd så lär det ju bero på att folk blir räddare och räddare för att gå utomhus på helgkvällarna, och är irriterad över att ingen bara ”fixat” det, så att det i huvudsak är tryggt att gå ut på helgkvällarna igen – nästan oavsett hur det fixas, så verkar folk bara ha det magiskt fixat… Och nu när det tagit så lång tid, utan att det fixats, eller ens blivit bättre, så blir vissa så extrema att de t o m lägger sin röst på Sd för att förtydliga för S och M hur viktig frågan är. Hur många vet ens vad Sd har skrivit i sitt partiprogram, eller om Sd kan räkna plus och minus..?
Känner som du.
Och därför måste vi också hitta eller skapa forum där vi kan föra ut våra budskap. Och ett alternativ till det borgerliga perspektiv vi dagligen möts av i media.
Då gäller det att man gör en riktig analys också. Det är inte på landsbygden S förlorat röster, det är i städerna. I Stockholm är S ett 20 %-parti, hälften så stora som M. Finge landsbygden bestämma hade Reinfeldt aldrig kunnat kalla sig statsminister. I min lilla norrlandsstad har S haft egen majoritet i fullmäktige i snart 72 år å rad. Det är Stockholm som driver nyliberalismen… .
Edvin, du skriver klokt. Den feminism som omhuldas på Rebella är ett apolitiskt, sexistiskt särintresse. Huvudsaken att partiledaren har en springa, vilken politik hon för är likgiltigt så länge hon tar hänsyn till de ständigt ökande feministiska kraven. Identitetspolitiken, som går ut på att befordra särintressen, slår sönder socialdemokratin, den är till sitt väsen liberal. Nyliberalismen och värderelativismen (identitetspolitiken) går sida vid sida han i hand.