Kriskommissionen: en organisation för studieverksamhet och idéutveckling

I nästa vecka har Kriskommissionens arbetsgrupp som jobbar med organisatorisk analys sitt första möte. Jag vill inför mötet veta vad ni tycker. På vilket sätt behöver S förändras?

Jag tar min utgångspunkt för hur S behöver förändras i frågan: Varför ska man engagera sig i socialdemokratin?

Jag tror att många blir politiskt aktiva för att de vill bidra till att förändra samhället till det bättre, de vill påverka, de vill göra sin röst hörd. Jag tror också att många vill lära sig mer om hur samhället fungerar, inte minst för att kunna göra ett bättre förändringsarbete.

Socialdemokratin borde vara den naturliga arenan för progressiva människor som på olika sätt och ur olika perspektiv vill förändra samhället. Men ska vi komma dit måste själva partiorganisationens roll i politikutvecklingen stärkas. Idag är inte partiorganisationen drivande i att utveckla ny politik eller att sätta nya politiska frågor på dagordningen. Den här synen delar jag bland annat med den folkrörelsegrupp inom socialdemokraterna i Stockholm som tagit fram ett mycket ambitiöst program och som diskuteras på representantskapet på torsdag. Läs deras rapport här, som pdf, som bland annat rebellan Linnéa Björnstam och Johan Sjölander varit med och författat.

Jag ser att vi behöver prioritera idédebatt, studieverksamhet och politikutveckling inom den egna organisationen och medlemmarna behöver involveras i den politiska diskussionen. Vi måste öppna upp oss mot samhällsengagerade människor med idéer och kunskap även utanför partiet och vi behöver hitta samverkansformer med forskare och praktiker. Därtill behöver vi satsa större ekonomiska resurser på tankesmedjeverksamhet.

En kvalitativ idédebatt och studieverksamhet ger ett stort värde åt medlemskapet men är också själva förutsättningen för att socialdemokratin ska vara ett parti som fångar upp nya strömningar och idéer.

De geografiska partiföreningarna är viktiga, inte minst för bedrivandet av en bra lokalpolitik. Men många med mig lockades inte främst till politiken för att engagera sig i lokalpolitik. Som ung kvinna i Stockholm har jag turen att kunna engagera mig i Unga S-kvinnor Rebella, men var skulle jag engagerat mig om jag var en ung nyinflyttad man? Jag tror att vi bör uppmuntra bildandet av sakpolitiska s-föreningar, som Stockholms utbildningspolitiska s-förening eller Stockholms s-förening för en ekologiskt hållbar ekonomi. Jag tror att dessa skulle verka rekryterande och att de skulle bidra till ökad studieverksamhet och idéutveckling. En annan tanke är att arbetarekommuner eller partidistrikt skulle kunna jobba med temaår och under en tid fokusera på en eller några politiska frågor eller problem och tillsammans studera, konferera, diskutera, lära och utveckla ny politik. Men vi bör inte stanna vid lokala sakfrågeföreningar, med den moderna kommunikationsteknologin och genom att viss nationell budget läggs på resor, skulle vi kunna skapa nationella nätverk baserade på sakfrågor och samhällsproblem.

En kvalitativ idédebatt, studieverksamhet och politikutveckling kommer inte till av sig själv. Och det är inget man gör bäst själv på sin kammare, även om sådant arbete också krävs. Det kräver en genomtänkt organisation.

Shekarabi och Johansson om Kriskommissionens utgångspunkter.