Skillnaden mellan spinn och trovärdig krishantering

Magnus Ljungkvist analyserar Nordströms försvarstal i Aftonbladet i en underhållande postning. ”En glidning i världsklass”. Jag instämmer i analysen, med ett undantag.  Magnus Ljungkvist säger att Nordström författar utmärkt krishantering. Nej, det gör han inte inte. Den bästa krishanteringen är inte att ducka och försöka finta bort kritiken, så som Magnus Ljungkvist förtjänstfullt visar att Nordström gör. Möjligen är detta den bästa strategin om Niklas Nordström bestämt sig för att gå ”all in” och försöka rädda sig kvar som trovärdig S-debattör som kan fortsätta delta i eftervalsdiskussionen.

Den bästa krishanteringen, det absolut bästa sättet att bygga upp en sargad trovärdighet, är lägga av med allt vad spinn heter och börja om på noll. Det går dock bara att göra genom att vara uppriktig och ärlig och ta konsekvenserna av sitt agerande.  Så här skulle Niklas Nordströms uttalande kunnat låta då:

” Det var riktigt puckat av mig att inte tala om att jag och Prime fick betalt för att delta i Socialdemokraternas interna diskussioner efter valet. Jag förstår nu att många tolkat det som att jag agerat i min roll som partimedlem när jag i själva verket haft min konsulthatt på mig.

Till alla som känner sig lurade av mitt och andras agerande kan jag bara säga att jag uppriktigt och ärligt ber om ursäkt. Jag har bara förespråkat åsikter som också varit mina egna, men det var fel av mig att inte redovisa att de också fanns andra som ville att jag skulle föra fram dessa åsikter i olika partisammanhang, och att de betalade mig och Prime för att göra just detta. Allt jag gjort har gått ut på att delta i vår eftervalsdebatt på ett så konstruktivt sätt som möjligt, och prata om frågor som jag tror kommer vara avgörande för Socialdemokraternas framtid.

Men nu är det tydligt att mitt agerande orsakat så mycket diskussioner och ifrågasättanden av mina motiv att min närvaro försvårar ett framåtblickande samtal om framtidens sociademokrati. Därför kommer jag att ta ett steg tillbaka och låta andra partikamrater sköta den interna debatten från och med nu. En sak som gör mig ont är vetskapen om att reaktionerna på mitt agerande riskerar att färga av sig negativt på de åsikter som jag drivit inom partiet. Jag hoppas att så inte blir fallet. Jag är övertygad om att Socialdemokraternas fortsatta eftervalsdebatt blir livfull och nytänkande. För målet är gemensamt för oss alla. En stark framtidsinriktad socialdemokrati som inspirerar människor att vilja vara med och bygga ett ännu bättre samhälle.”

Något i den stilen hade varit ett mycket bättre uttalande om Nordström vill bygga upp sin trovärdighet igen, och visa omsorg om Socialdemokraternas framtid. Men det gjorde han inte. Synd.

För det allvarligaste i allt detta är inte att Niklas Nordström och Prime manipulerat Socialdemokrater i hela landet. Faktiskt inte. Utan att deras agerande gjort det ännu svårare att lyckas med det som redan var en mycket svår uppgift. Att få Socialdemokrater som alldeles för länge hållit sig inom olika grupperingar i partiet att börja prata MED varandra istället för OM varandra. Små trevande steg har tagits mot att närma sig varandra, att nå ett samförstånd, ett diskussionsklimat där folk faktiskt lyssnar på varandra. Och mitt i detta sårbara, denna avvaktande samling människor med bristande tillit till varandra  har Prime-avslöjandet exploderat med en tryckvåg som slungar folk längre ifrån varandra igen. Som river ner de små försök till tillit som byggts upp.

Det är det värsta.

Bloggat om Primeskandalen: Johannes Åsberg. Marika Lindgren-Åsbrink, Ali Esbati, Sandro Wennberg, Peter Andersson, Peter Andersson igen, Osunt

Läs gärna Daniel Suhonens analys i Aftonbladets kulturdel.

Etiketter:krishantering, Lobbying, Magnus Ljungkvist, Niklas Nordström, Prime PR, Svenskt Näringsliv, trovärdighet