Jag hittar tusenlappar. Men jag har ju redan så många sådana.

Idag får jag lön. Jag kommer hem och hittar tusenlappar från sänkta inkomstskatter; sänkt kommunalskatt, jobbskatteavdrag och sänkt statlig skatt. Det måste vara ett missförstånd. Jag har ju redan så många sådana. Inte för att jag inte förstår att många tycker att det är bra. Jag är ju inte dum. Men vad är priset för att jag ska få fler tusenlappar att konsumera och fler tusenlappar att spara. Vad kostar det förskolan, som inte ens kan erbjuda plats till alla barn? Vad kostar det skolan, skolan med allt mer bristande likvärdighet och där många elever inte lär sig vad de ska? Vad kostar det sjukvården och äldreomsorgen, som behöver expandera och inte minska med en åldrande befolkning? Vad kostar det järnvägen, som uppenbarligen behöver nyinvesteringar? Vad kostar det samhället när inkomstskillnaderna ökar och allt fler ensamstående mammor lever fattiga? Det är ju inte så att skatten går till dumheter, den går ju till det allra viktigaste för oss tillsammans.

Resonemanget lånat från Sverker Sörlin, tack! Se föredraget med Sverker Sörlin och Eva Erman och föredraget om fattigdomen i folkhemmet med Tapio Salonen som både lades upp på svt forum idag.

Etiketter:kriskommissionen, socialdemokraterna, välfärd