Det här med lojalitet

27 Mar

Lojalitet. Ett ord, ett koncept, som präglat mycket av diskussionerna kring Socialdemokraterna de senaste månaderna. Människor har målats ut som ”förnyare”, eller så är de ”lojala mot partiet”. Vad betyder det? Kan man inte vara både förnyare och lojal mot partiet? Jo, det är klart att man kan det. Eller så kan man inte det. Allt beror på vad man lägger i ordet ”lojalitet” och vem eller vad lojaliteten riktar sig mot.

Jag har länge tyckt att det är alldeles för stor personcentrering i Socialdemokraterna. Det verkar som en hel del personer menar ”lojal mot den nuvarande partiledningen” eller ”lojal mot person X” när de säger ” lojal mot partiet”. Men det finns också andra sätt att vara lojala. Att säga sanningen, saker som inte är populära men som verkligen behöver sägas. Det är att vara lojal. En riktig vän läxar upp dig när du gått över gränsen, eller stoppar dig när du är på väg att göra något riktigt ogenomtänkt. Det är äkta lojalitet.

Lojalitet mot värderingar och principer  är för mig klart viktigare än lojalitet mot personer. Eller med andra ord, lojaliteten mot personer har en gräns, och den gränsen går där personen inte längre agerar i enlighet med de värderingar och mål som det är meningen att vi båda ska vara lojala mot.

Att vara med i en livlig debatt som följs av en omröstning där ditt förslag inte vinner, men där du sedan ställer dig bakom beslutet fullt ut – det är också att vara lojal. Lojal mot partiet, och de gemensamma beslutsvägarna.

När media skriver att valberedningens ordförande Berit Andnor ”anses lojal mot partiet” funderar jag på vad det betyder. Lojal mot interndemokratiska principer som ger oss vanliga medlemmar insyn i diskussionerna om partiets framtid? Lojal mot visionen om ett jämlikt samhälle? Eller lojal mot tankesättet ”så här har vi alltid gjort och därför ska vi fortsätta göra på det sättet”?

Processen kring att ta fram vår nya partiledare har med all önskvärd tydlighet visat problemet med beslutsprocesser som innebär att de reella besluten fattas bakom stängda dörrar. Folk är i allmänhet inte dumma. De märker ruskigt fort om besluten egentligen inte fattas i en öppen process, utan i praktiken tas i forum dit få har tillträde. Då kommer alla som har möjlighet att börja snacka i korridorerna. När de formella beslutsorganen inte är mer än en formsak blir de informella beslutsprocesserna ett svårstyrt monster. Det är mycket bättre att föra debatten i öppna forum. Det ger både bättre interndemokrati, mer överblickbara maktstrukturer, och det möjliggör ett mer hälsosamt förhållningssätt till begreppet lojalitet.

Kommentar: Det här inlägget skrev jag nästan klart i slutet av november 2010, men publicerade det inte. Men innehållet är fortfarande relevant, inte minst när det handlar om hur vi nu ska reformera organisation och politik.

Bloggat från och om kongressen där vi valde Håkan Juholt till partiledare, en man som tydligt visat att hans lojalitet är riktad mot socialdemokratiska värderingar och vår ideologi, snarare än mot enskilda personer i partiet:

Sohrab Fadai, Peter Andersson, Roger Jönsson, Staffan Lindström, Johannes Åsberg, Sandro Wennberg, Peter Johansson, och de för mig nya bloggbekantskaperna Sebastian Sternholm och Malin Jonason, den senare som bloggar på Vardagsviktigheter. Det är extra roligt att se nya kvinnor som bloggar. Välkommen till systerskapet på nätet, Malin!

About these ads

4 svar till “Det här med lojalitet”

  1. Anders 28 mars, 2011 den 10:46 #

    Att vara lojal mot partiet handlar i mina ögon om att vara lojal mot sina idéer. Ibland betyder det att man skall hålla inne med kritik eller att böja sig när ett beslut är fattat. Men lika ofta handlar det om att kämpa för att partiet utvecklas i linje med hur jag vill att det skall utvecklas.

    Vi är ett parti eftersom vi tror att vi blir starkare på det sättet. Om jag förenar mig med de som tycker ungefär som jag i de flesta frågor så får jag större genomslagskraft för mina idéer, och ytterst ökar mina chanser att påverka samhället jag lever i. Ibland betyder det att jag får finna mig i beslut jag inte tycker är bra. Men det gör ju också att jag i andra frågor kan backas upp av en stor grupp när mina idéer får gehör.

    Skulle jag för ofta finna att jag inte får gehör för mina idéer får jag snällt lämna partiet och hitta en annan kanal för mina försök att påverka.

    Jag tror att lojalitet mot partiet är en lojalitet mot principen att så länge man är med så ställer jag upp bakom fattade beslut. Så länge jag är med så skadar jag inte partiet genom att föra fram min kritik i fel läge och i fel forum. Lojalitet handlar om att arbeta för att partiet skall få så mycket som möjligt att säga till om, så att mina idéer de gånger jag kan få partiet med mig kan få ett stort genomslag.

    Men visst, det kan ibland vara en svår balansgång, och ibland används kravet på lojalitet för att tysta de internt som inte tycker som man själv. Till syvende og sidst så är det bara man själv som kan veta om man är lojal eller inte. Lojalitet får aldrig bli det samma som att man slutar framföra sina åsikter, men det betyder att man ibland får vänta (när det inte är läge) och ibland får lov att sluta (när beslut är fattat efter öppen debatt och demokratisk process).

  2. Benjaminsson 28 mars, 2011 den 14:06 #

    Intressant inlägg angående öppenheten i partiet. Jag har några frågor. Går det att förena öppenhet i personvalsprocessen med representativt beslutsfattande? Är det troligt med en ökad personfixering? Riskerar vi inte att vi som parti tappar makten över processen till förmån för media? Tror det är frågorvi behöver fundera över. Konsekvenserna kanske blir annorlunda än vad vi önskar.

  3. Sara Gunnerud 28 mars, 2011 den 16:29 #

    @Benjaminsson: Går det att förena öppenhet i personvalsprocessen med representativt beslutsfattande? Klart det gör, kolla på Miljöpartiets öppna process för att välja nya språkrör. Fast kanske förstår jag inte frågan helt och hållet. Menar du att om en kandidat öppet deklarerar sina politiska åsikter och hjärtefrågor inför ett val, så kommer den att ses vara bunden till detta senare?

    Argumentet att mer öppenhet ger media mer makt över processen tycker jag faller helt och hållet efter det vi nu vet om hur partiledarvalsprocessen blev i praktiken. Slutenheten, och den märkliga synen på lojalitet som jag skriver om i inlägget, bidrog till mediacirkusen.

    Men jag håller med dig om att det är viktigt att fundera igenom konsekvenserna av de förändringar som görs. Och om de inte visar sig leda till bra resultat, att vi är villiga att ompröva dem ytterligare. /Sara

  4. sossemannen 2 april, 2011 den 06:27 #

    Det är bra att du tar upp det här, Sara. För flera årtionden sedan sade oppositionsledaren inom partiet, Zeth Höglund, att han kunde acceptera diktatorn (Hjalmar Branting) om diktatorn hade restriktioner.
    Exakt vad och hur det sades minns jag inte från texten jag lärde mig det här ur, dock.

    Vi ha en auktoritär kultur i det här partiet. Något som skulle bidra tíll att få bort den är att vi rustade folkbildningen rejält. Då skulle vi nämligen kunna skapa kunskaper och erfarenheter bland vanligt folk i partiet, så att vi inte är beroende av pamparna.

    De styr i kraft av sitt överläge idag. Det är inte bara organisatoriskt svårt att byta partiledare idag. Det är nästan omöjligt att få någon gräsrot till posten som har de nödvändiga kunskaperna

    Det finns mycket mer att skriva om det här. Men det blri kanske någon annan gång, jag gör det

Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: