Unga S-kvinnor Rebella och en panel frågar ut socialdemokraternas nya partiledning, partisekretare Carin Jämtin, om kön och makt. Vilken väg tar den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken med den nya partiledningen? Kommer jämställdhetspolitiken lyftas upp som en viktig och valvinnande fråga? Rebella är missnöjda med hur det har sett ut och vill veta vad den nya partiledningen planerar.
Ufrågad blir:
Carin Jämtin, partisekreterare Socialdemokraterna
Panel:
Lena Sommestad, professor, S-debattör och kandiderar till ordförande för S-kvinnor
Sara Gunnerud, ordförande Unga S-kvinnor Rebella och bloggare på Rebellas blogg
Somar Al Naher, borgarrådssekreterare (S) Stockholms stad och krönikör i “Tro och politik”
Moderator:
Kristina Persdotter, Unga S-kvinnor Rebella
På Feministisk forum lördag den 7 maj, kl 10-11, på ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41.
Kom!
Så bra! Fråga då vad man ska göra åt den interna demokratin, och vad som händer med den organisationsutredning som Carin Jämtin och partiledningen utlovat!!
Det hör mailet kom tyvärr aldrig fram till carin.jamtin@sap.se. Men ni kan ju läsa det.
Hej
Jag förstår att du ahr mycket att göra, som nationellt ansvarig i ett stort parti. Därför behöver du inte skynda med svaret.
I senaste numret av ”Aktuellt i partiet” tar du upp frågan om öppenhet. jag kände att jag inte kunde hålla mig från att höra av mig till dig. Jag har varit medlem sedan 1997: först som aktiv i SSU och partiet parallellt stora delar av tiden, nu som endast aktiv i partiet.
I det här partiet är ju stämningen ibland så jävla äckligt präktig. Nu tror jag mycket mer och bättre om dig än kräket till föregångare (Ibrahim baylan). Men det kan ändå nämnas att det här inte är enstaka händelser jag skriver om. De kan absolut itne avfärdas som sådana.
Det är en sammanlagd erfarenhet från över tio års engagemang i fyra olika arbetarekommuner i två geografiskt skilda partidistrikt: Stockholms län och Skåne.
Det jag skriver om i det här e-brevet är ett axplock av all bitterhet, frustration, irritation, dödat eller skadat engagemang som finns i partiet.
Nu är det ett bra tag sedan jag var aktiv i SSU. Men där fanns en ganska rå jargong i skämten om att ”döda pensionärer” som ett medel för att röja upp i partiet. Givetvis ska ingen vare sig dödas eller skadas. Men det är inte skämten, som kommer från en utbredd frustration och uppgivenhet, jag är arg över.
Det är alla moraliserande jävlar i pensionsåldern som utan att blinka kan svälja IB-affärer, Egypten-utvisningar och allsköns fanskap. Men om någon kritik uttalas mot partiets ledare utdelas ilskna uppläxningar.
Det är dock viktigt att poängtera att många pensionärer tycker om att unga kommer med i rörelsen. Men de moraliserande pappskallarna förstör möten över generationer.
”Jag vill inte värva medlemmar till s-föreningen som det är nu” sades det till mig mellan skål och vägg om den s-förening både hon och jag lämnat sedan drygt två år tillbaka.
”När jag kommer hem från s-föreningens möten vill jag ta livet av mig” sa en annan medlem i samma förening halvt på skämt och halvt på allvar.
Själv har jag upplevelsen av att det ska slickas runt och fjäskas rejält för att någon ska komma någon vart. S-föreningsmöten är ofta mindre lockande än Bingolottokvällar med reserveade svärföräldrar. Fördumningen i partiet har nått nivåer inte ens SSU kommit upp till när SSU för några år sedan mådde som sämst och var som svagast.
De här exemplen skulle jag faktiskt kunna skriva en liten bok om, så många är de.
Du som jag vet ju att det knakar i fogarna med LO, den organisation det är så viktigt att vi har täta band med. Du som jag vet ju att om Sverige skulle ha samma ålderssammansättning på befolkningen som SAP har på sina medlemmar, då skulle landet stå inför en demografisk katastrof.
Det behövs utrensningar och hårda tag mot gubbjävlar, översittare och moralister och uppmuntran till alla som känner sig nedtrampade, bespottade och åsidosatta.
Utan dessa åtgärder riskerar SAP allvarliga konsekvenser i riksdagsval så väl som i folkrörelsen.