Gina Tricotdockan är ok!

10 Apr
Kurvigare skyltdockor

Skyltdockor på Åhléns

Mycket smal skyltdocka

Skyltdocka på Gina Tricot

Under några dagar har Gina Tricots bensmala skyltdockor debatterats i de sociala medierna. Många har gått i taket. Med rätta, eftersom Gina Tricot har långa rader av dockor med samma kropp, som ligger så pass långt från snittkroppen att man kan kalla dem extrema. Men Kalle la upp en bild på den smala dockan på facebook med kommentaren:

”Se hur revbenen sticker ut, den lilla kulan på magen är alltså magens inälvor som visst inte gick att banta bort, kanske ska operera bort lite onödiga organ när vi ändå håller på (…) vem i helvete är menad att se ut så där med flit, det ska ju endast vara följden av en mycket tragisk sjukdom, anorexia och bullemi. För jag kan helt seriöst garantera att det inte finns några män, killar eller för den delen pojkar som tycker att det där är fint, sexigt eller på något sätt attraktivt”

Och då vill jag bara grina. Bilden delades hundratals gånger och bland mina vänner var det flera stycken som i sin indignation spädde på hur äckliga och osexiga de här dockornas kroppsformer är. Jag fattar verkligen att ni vill väl, och för de allra flesta så är det skönt att höra att deras former är sexigare än den här ”fågelskrämman”, men jag vill att ni ska komma ihåg att det finns en massa tjejer som ser ut så där också! Och som många av dem inte alls är nöjda med det. Det är inte det som är problemet.

När jag var tonåring så stack mina revben ut. Jag hade ett BMI på en bra bit under 20 och min syrra (som jag kallade fettis) kallade mig ben-get. Ändå hade jag alltid den där lilla kulan (av inälvor) på magen – som inte skyltdockorna och modellerna hade! Jag var helt fixerad vid modellers magar och på hur jag kunde bli lika len och platt utan att nåt stack ut. I slutet av 90-talet när jag var tonåring verkade modeller och skyldockor alla vara gjorda i exakt samma form. Bara några få bilder på en annan sorts mage i Veckorevyns mulliga modell blev nästan som ett mantra för mig för att försöka fatta att jag aldrig skulle få den där platta barbie- eller pojk-magen. Det fanns inte ens nån skyltdocka där revbenen och magen stack ut. Och om det hade funnits hade det knappast hjälpt mig om hundratals människor skrikit åt nån som liknade mig att ingen kille i världshistorien skulle tycka att jag var sexig.

Så, lösningen är inte att inga dockor får ha benknotor som sticker ut, lösningen är att det finns förebilder i det offentliga rummet som visar att världen innehåller en mängd olika sorters människor, tjocka, smala, mörka, håriga, äldre och som ibland, men kanske inte så himla ofta, har dessa perfekt klotformade bröst.

Tack för ordet.

Ett svar till “Gina Tricotdockan är ok!”

  1. festinalente1 11 april, 2012 den 06:21 #

    Samtidigt kan man ställa sig frågan vem företagen vänder sig till? Varför använder man sig fortfarande av dessa smala skyltdockor och modeller när kläderna visas upp?
    De facto ökar vikten i de flesta västländerna, både bland kvinnor och män. Jag kan förstå att de klädskapare som sysslar med haute couture, rent konstnärligt, anser att deras kläder ”faller” eller ”uttrycker sig” på en speciell kroppsform, men om man vänder sig till en kundkrets som väger ex. 75 kg i snitt, varför använda modeller som väger 45 kg? Vad säger att kläderna ”sitter lika snyggt” på en 75 kg-kropp som en 45 kg-kropp? Det är ju trots allt 75 kg-kroppen som ska köpa plaggen. Är konsumenten fortfarande så naiv att man ”tror” på den idealbild som producenterna målar upp? Det gäller inte bara kläder, det gäller hela reklambranschen, oavsett produkt/produktområde?

Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: