När politik helt plötsligt blev att tänka fritt

De senaste dagarna har jag tänkt på det här med ”butler i tunnelbanan” och alla reaktioner på debattartikeln , oviljan att kommentera själva kärnan i det politiska förslaget och närheten till att håna.

Jag upplever att vad som hände var att någon helt plötsligt hade kommit på något som folk inte tänkt på innan, eller inte vågat drömma om. Att det faktiskt fanns politiker som i alla fall försökte göra något konkret åt den stress vi nästan ALLA känner i vardagen.

Frågan om makten över sin egen tid kallas ibland livspussel eller vardagspussel och är definitivit ingen ny fråga. För kvinnorörelsen är den central eftersom det är, och länge har varit, framförallt kvinnor som kämpar för att hinna med allt.

Att då reclaima lite av de visioner om att lösa saker gemensamt som vi upplevde under 70-talet men att flytta ut de gemensamma lösningarna från hemmet till mötesplatser som väldigt många passerar (kolllektivtrafiken) är en väldigt bra idé. Nästan för enkel för att kännas ny, men samtidigt uppenbarligen så revolutionär att den måste hånas. Läs gärna mer på www.mertidattleva.se

Så sällan tänker svenska politiker utanför lådan. Men det är precis det som behövs – svåra problem – eviga problem - kan lösas, ibland med tradionella och trygga (för att vi känner igen dem) lösningar, ibland med politisk ingenjörskonst.

Så lika glad som jag blev över modet att faktiskt försöka sig på ett av de största vardagsproblemen för många av oss, lika nedslående tycker jag det är med reaktionerna på förslaget.

Och nej, självklart betyder detta inte att vi ska sluta satsa på att kollektivtrafiken, eller sluta bygga ut förskolan eller jobba för att kvinnor får heltidsjobb med bra lön. Också, OCKSÅ, detta vill vi göra.

Om vi ska vara ett parti som pratar om drömmar och möjligheter – då är det utanför lådan vi ska vara.

Och ett starkt PS på detta är att så länge vi nedmonterar, privatiserar och bara belönar kassakor inom kulturen så kommer inspirationen till nya lösningar att sina. Politiken behöver kulturen lika mycket som kulturen behöver politiken.

Per Wirtén inspirerade mig att skriva detta som jag tänkt på nu i några dagar.