I torsdags publicerade Expressen en debattartikel som jag har skrivit. I artikeln kritiserar jag regeringsmedlemmarna för att kravallturista. Dvs att göra studiebesök ute i förorten när det kastas sten. Lite förenklat.
Detta ledde också till att jag fick debattera den med Nyamko Sabuni i ett program på P1. Artikeln kan ni läsa här och inslaget kan ni lyssna på här.
Ibland är det så svårt att säga rätt saker. Som idag, när min son som är 5 år gammal sa till mig: ”mamma den där killen sa – jag gillar inte att tjejer leker soldater. Det sa han för att tjejer inte kan vara soldater”. Jag hade så klart ingen aning om vart det här kom ifrån eller vad han menade. Utan att hinna tänka efter sa jag: ”men tjejer kan väl också vara soldater. Det är ju ingen skillnad på tjejer och killar”. Nåt i den stilen. Sen började jag fundera på vad han egentligen sa, han pratade ju om soldater. Pratade han om krig? Jag hann inte tänka så långt förrän han kontrade med: ”Ja precis, det är ingen skillnad. Han sa nog så för att han inte ville ha baciller”.
Sen när vi kom till dagis så hade vi inga regnkläder på plats, så då föreslog personalen att vi skulle ta lånekläderna. Men det gick inte hem hos min son. För lånestövlarna var rosa, och tanken på att ha rosa stövlar på sig var så hemsk att han började gråta när jag envisades med att han skulle ha dem. Och när jag frågade: ”vad är det för fel på rosa?” tittade han bara på mig med anklagande blick. Det bästa jag kunde komma på var: ”rosa är ju en jättecool färg”.
Sen gick vi hem och hämtade hans blå stövlar med spindelnät istället. Suck.
Det var mycket enklare att vara feministmamma när han var tre.
Läste om ett program som uppdrags granskning har gjort om vestibulit och hur kvinnor får felaktiga råd om hur det ska behandlas. Jag blir så ledsen. Inte bara för att delar av sjukvården inte kan något om ett tillstånd som är så besvärlig för så många, utan också för att det fortfarande är ett problem. När jag började definiera mig själv som feminist, för kanske 11-12 år sedan, var det en av de första saker jag skrev en insändare om. Just för att det i detta fall blir så uppenbart, att kvinnors sjukdomar inte räknas. Det är så absurt att man inte lägger ned resurser och engagemang både i att förstå vad vestibuliten beror på men också hur man ska behandla den samt hur man ska sprida kunskapen inom sjukvården. Över 30 000 kvinnor lider av svåra smärtor i underlivet. Och det är bara här i Sverige, i jämställdhetens förlovade land.
”De med högst inkomster har gynnats mest av regeringens politik så här långt.” Så skriver Dagens Nyheter idag (9/4 2010). Jag är inte förvånad. Däremot undrar jag vad varför Moderaterna har så svårt att bekänna färg?
”Fördelningspolitiken är viktig för att vi ska ha ett bra samhälle som har bra sammanhållning.” Man skulle kunna tro att det är Mona Sahlin som citeras, men det är det inte. Det är Anders Borg. Och då undrar man ju vad han menar?
Han menar att deras politik visserligen ger de som har mest pengar ännu mer pengar i plånboken men att jobbskatteavdraget har skapat väldigt många jobb. Det i sin tur gynnar låginkomsttagarna. För då får de jobb. Hmmm. Men en låginkomsttagare har väl redan jobb? Jag trodde problemet var att det är en person som tjänar lite pengar.
Det är klart att arbetslösheten är ett problem. Men jag tror inte på det samhälle Anders Borg säger att han vill skapa. Ett samhälle där fler jobbar men där fler har väldigt låga löner. Även det är problematiskt och framförallt skapar inte det den sammanhållning som han pratar om.
Tittar vi på Stockholm så är det dessutom så att allmännyttan i innerstan har sålts ut till stora delar och det lämnar låginkomsttagarna med ett fåtal alternativ för sitt boende. Segregationen har väl aldrig varit större än idag. Intressant att han pratar om sammanhållning samtidigt som de verkar göra allt de kan för att skikta människor efter inkomst.
Nyheter från (S)
