Författar Arkiv

Yrkesprogram som ger allmän behörighet till högskolan gör arbetsmarknaden mer dynamisk

16 Mar

Regeringen har ändrat de yrkesförberedande gymnasieprogrammen så att de inte längre ger allmän behörighet till högskolestudier. Nu ratar svenska elever de yrkesförberedande programmen – och det är verkligen inte konstigt. Vilken 15-åring känner sig tillräckligt säker på sitt yrkesval att man tycker det känns onödigt att i framtiden kunna välja att göra något annat genom att vidareutbilda sig? De ser de stängda dörrarna som yrkesprogrammen innebär med all önskvärd tydlighet, och vill inte drabbas av dem.

Det är dessutom rent ut sagt samhällsekonomiskt puckat att inte ta tillvara hela befolkningens talang och kompetens, och att göra det svårare för människor att ställa om från ett yrke till ett annat. Snabb och smidig omställning ger en dynamisk arbetsmarknad. Och att kunna byta yrkesbana när man vill eller behöver är en viktig del av det. Avgiftsfria högre studier, studiemedel, komvux och allmän behörighet genom yrkesprogrammen är smarta sätt att uppmuntra till omställning genom vidareutbildning.

Vill du ha ett exempel? Vi kan ta mig, jag är ett exempel. Ett exempel på varför det är smart att ge alla gymnasieelever öppna dörrar till framtiden.

Jag var skoltrött som tonåring, och hoppade av samhällslinjen. Istället läste jag hotell- och restaurangprogrammet, som nyligen blivit en treårig utbildning som gav grundläggande behörighet till högskolan. När jag var klar var arbetslösheten i restaurangbranschen 25 procent i min hemstad Gävle. Att få jobb där var alltså inte att räkna med. Istället åkte jag till England och jobbade som servitris på ett konferenscenter utanför London. Och hade otroligt tråkigt på jobbet. Min hjärna höll på att förvandlas till havregrynsgröt. Och jag är helt enkelt inte bra på saker när jag inte får intellektuell stimulans.

En av de största kunderna på det här konferenscentret var managementkonsultföretaget McKinsey, som ofta hade utbildningar där för sina konsulter från hela Europa. När jag dukade fram te och scones utanför konferensrummen hörde jag små snuttar av vad de höll på med, och insåg att det var problemlösande konsult jag borde vara, istället för servitris.

Så jag bestämde mig för att börja studera, och åkte hem. Jag bestämde mig för att jag ville studera, och kunde göra det tack vare den allmänna behörighet som min gymnasieutbildning gett mig. Men eftersom mina gymnasiebetyg inte var sådär jättebra så skrev jag högskoleprovet. Resultat: 2,0. Jag kunde alltså räkna med att komma in på alla utbildningar jag sökte och var behörig till. (Jag fick läsa en liten kurs på komvux, Historia A, för att bli behörig till en strökurs jag läste innan jag hittade språkkonsultlinjen.) Efter språkkonsultlinjen startade jag det företag som jag nu haft i fyra år.

Samhällsekonomiskt är det bättre att jag arbetar som egenföretagande språkkonsult än att jag går och harvar i ett kök eller dukar fram te och scones. Inte för att det skulle vara något fel på att jobba som servitris. Utan för att jag är bättre på det jag gör nu. Jag skapar större värde när jag jobbar, och jag har spetskompetens som företag och myndigheter efterfrågar.

Men för alla svenska gymnasieelever som nu väljer yrkesförberedande program kommer det inte att vara möjligt att  senare upptäcka vad de egentligen är bäst lämpade för, och kunna välja det yrket. Hur smart är det?

Rebella gillar Håkan Juholt

11 Mar

Vi i Rebella välkomnar valberedningens förslag till partiledare: Håkan Juholt. Vi ser fram mot politiska diskussioner med högt i tak och konstruktiv organisationsutveckling under Håkans och den förhoppningsvis blivande partisekreteraren Carin Jämtins ledning.

Jag minns inte när jag senast hörde så många glada och stolta socialdemokrater som jag hört sedan valberedningen offentliggjorde sitt förslag. Det är ett positivt tecken. Det känns som att det är vår i luften på mer än ett sätt.

Det är sant  att vi inte känner till Håkan Juholts politiska åsikter i alla frågor. Men vi i Rebella vet en sak om Håkan som gör att vi är extra peppade inför framtiden. Håkan Juholt  gillade Rebellas framtidsrapport som vi skrev för drygt ett och ett  halvt år sedan. Så här skrev Håkan Juholt om rapporten till en av våra medlemmar på Facebook i september 2009:

Håkan Juholt 03 September at 22:33:
Hej Alexandra
Synnerligen välskriven och läsvärd rapport. Ni slår huvudet på spiken i beskrivningen av den ideologiska utvecklingen, men också att vi är ett parti som borde kunna återta initiativet.
Bra jobbat!
Håkan

Pepp!

Att vi fick pepp från Juholt om rapporten är roligt, och det inger förtroende. För det betyder att vi kommer att få en partiledare som tar sig tid att se människor, och att prata med dem. Som (i alla fall 2009) tar sig tid att läsa en rapport från en feministisk S-förening i Stockholm.

Vi i Socialdemokraterna har mycket kvar att göra innan vi är framme vid målet – att Socialdemokraterna åter är ett parti som vi alla kan vara stolta över, och som har lätt att övertyga många om att gemensamt ansvarstagande är ett smart sätt att rusta sig för framtiden. Vägen framåt är lång, men det är inte längre en själsdödande uppförsbacke. Hurra för det!

Kongressunderlaget: Ett fuck you-finger åt gräsrötterna

9 Mar

”Grattis kongressombud, ni får prata en stund och ”inspirera” en arbetsgrupp som tar fram ett partiprogram som klubbas utan debatt om två och ett halvt år och som ändå inte betyder ett enda dugg för vilken praktisk politik partiet driver. Sen åker ni hem, och vi i partiledningen fortsätter på exakt samma sätt som förr. För vi vet bäst. Fortfarande. Viktiga saker som beslut om politisk färdriktning kan man helt enkelt  inte överlåta till medlemmarna på en kongress.”

Så skulle man kunna sammanfatta kongresshandlingarna som i dag gått ut till alla ombud till extrakongressen.

Det som skulle ha blivit en kongress där Socialdemokraterna tar tag i problem som partiet ignorerat alldeles för länge och där kongressombuden tar beslut om den politiska färdriktningen, blir istället ett fars. Varför? Jo, helt enkelt för att ett gäng som länge haft mycket makt i partiet benhårt vill fortsätta den strategi de följt så länge: Lägga locket på och inte ta i de frågor som gräsrötterna vill diskutera. För herregud, det kanske skulle leda till beslut som skulle göra att partiets värderingar, ord och praktisk handling skulle hänga ihop igen. Det går ju inte. Mycket bättre att försöka låtsas som att det regnar och hoppas att kongressen inte vågar protestera.

Min ilska kommer inte av enbart läsningen av själva kongressunderlaget. Jag har gjort en kontrasterande läsning mot kriskommissionens rapport. Det som skulle ha varit underlaget till kongressen. För det värsta är inte det som står i underlaget (förutom första sidan, för det är rätt förfärligt.) Utan i det som INTE står där. Alla de saker som tagits bort av partiledningen för att de som sitter i ledningen i dag inte vill ha debatter som kan bli obekväma för dem själva. Alla de resonemang och frågeställningar om viktiga framtidsfrågor som kongressen INTE ska prata om.

Saker ur kongresshandlingarna som gör mig förbannad:

1. Inget tal om att ha en till kongress till hösten och ta politiska beslut då. Inte ens en viskning om ett jädra förtroenderåd. Istället försöker de villa bort oss med att kongressen ska få påverka inriktningen på partiprogrammet. En ny inriktning på politiken kan aldrig klubbas ett år före ett val. De stora, svåra debatterna och besluten måste tas i god tid, det vill säga tas nu. Vi kan inte vänta. (Heh.)

2. Inget, INGET, i organisationsdelen andas insikt om de enorma problemen med beslutsstrukturer och icke-fungerande beslutsorgan som paralyserar vårt parti. Allt det är borta. För att citera Johan Persson som lett kriskommissionens arbetsgrupp om organisation ”Besluten tas på andra ställen där folk inte är valda”. Låter som något vi skulle behöva ta tag i, inte sant? Men nej. En organisationsutredning ska det visst bli. Men vad den ska göra, och när den ska lägga fram sitt förslag är oklart.

3. Kongressunderlaget innehållet bara platta ofarliga politiska resonemang som alla kan hålla med om. Inga som helst försök att ta i frågor som är det minsta kontroversiella, där alla i partiet inte redan tycker likadant. Kriskommissionens rapport lyfter många viktiga frågor som partiledningen tydligen vill fortsätta att ignorera. Istället känns många av resonemangen igen från förra kongressen (!). Hur var det där med att vara i takt med vår samtid nu igen?

De här kongresshandlingarna går till historien som ett fuck you-finger till gräsrötterna.

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Högberg, Peter Johansson

Läs också reportaget Nätaktiva driver på S,  i Göteborgsposten, ett reportage om Staffan Lindström som bloggar på Jämlikhetsanden, och om hur S-bloggare driver på för förändring i partiet.

Vad krävs av en partiledare för att kunna vinna val?

1 Mar

Bland de viktigaste kraven på den nya partiledaren finns ”personen ska kunna vinna val”. Jag tycker att det är väldigt intressant att detta nästan blivit ett mantra – utan att någon försökt beskriva vad som krävs för att kunna vinna val. Därför har jag satt ihop en liten lista. Inte alls heltäckande, men en start. Det här behövs för att kunna vinna val:

1. Trovärdighet. En partiledare ska symbolisera det partiet står för. Värderingar, ord och handling behöver hänga ihop. Ronald Reagan och Olof Palme är två exempel på politiker med hög trovärdighet.

2. Förmåga att väcka entusiasm och positiv nyfikenhet. En partiledare som vinner val får massor med människor att känna att de vill engagera sig i politiken, för samhällsförändringar som upplevs som meningsfulla och genomförbara.

3. Kvicktänkthet och analysförmåga.

4. ”Likeability”. Folk måste få en bra magkänsla av partiledaren, och får absolut inte redan ha en negativ uppfattning om personen.

5. Leder genom att hålla koll på det övergripande, fattar strategiska beslut, och låta andra göra vad de är bra på. Inte detaljstyrning och behov av  att visa vem som bestämmer.

6. Lyssnar på många, och skapar förutsättningar för interndiskussioner med högt i tak. Men är samtidigt inte rädd för att sätta ner foten och fatta beslut som behöver fattas. Detta är särskilt viktigt i det svåra läge som partiet befinner sig i just nu.

7. Är inte rädd för att borgerliga ledarsidor ska tycka illa om honom/henne, utan ser snarare detta som en indikator på om man gör rätt saker i partiet.

Det var några saker som jag tror är avgörande för om en ny partiledare kommer kunna vinna val. Och en sak är säker. Den strategi som partiet haft de senaste två valrörelserna för att vinna val har inte fungerat. Det är dags att pröva något annat. Pröva någon annan.

Kriskommissionen är det första steget på vägen ur krisen, inte det sista

17 Feb

Den socialdemokratiska kriskommissionen är klar med sitt arbete och släppte sin slutrapport i tisdags. Intressant läsning såklart, som jag varmt rekommenderar. Kristina Persdotter har redan kommenterat kriskommissionens rapport här på Rebellabloggen, jag skulle istället vilja lyfta fram en närliggande aspekt. Nämligen vad som händer härnäst.

Kriskommissionens arbete ska ses som en första ansats att starta en debatt inom partiet kring viktiga framtidsfrågor. Inte som ett bokslut att lägga på hyllan och därefter aldrig ta i igen. Tyvärr finns det en hel del som tyder på att den innersta partiledningen inte är särskilt glada i kriskommissionens slutsatser och gör sitt bästa för att de frågor som KK tar upp ska dö sotdöden.

Just det där är något jag aldrig har förstått mig på. Den mycket vanliga strategin från den innersta partiledningen att döda hela diskussionen kring frågorna bara för att man inte gillar någons förslag på lösningar på frågorna. Varför inte gladeligen ta debatten och argumentera för andra lösningar om man nu tycker att dessa är så mycket bättre än de som åsiktsmotståndaren för fram? Varför lägga locket på och tysta ner interndebatten helt och hållet? Som sagt, jag fattar verkligen inte. För mig verkar taktiken peka på att man inte tror att de egna idéerna och förslagen är bra nog för att tåla en öppen och gedigen debatt.

Oavsett hur det inre bunkergänget i partiledningen nu agerar är det viktigt att alla vi andra i partiet själva tar ansvar för nästa steg i debatten om partiets vägval. Att vi studerar kriskommissionens analyser och frågeställningar och tillsammans söker svar på de viktiga frågor som kriskommissionen ställer.

Gandhi sa ”Var den förändring du söker”. Vi får det parti som vi förtjänar, det vill säga det den politik och den partiorganisation vi vågar kämpa för. Imorgon fredag 18 februari tar partiledningen beslut om kongressunderlaget. Då kommer vi få veta vilka frågor partiledningen tycker att extrakongressen ska ta upp. Det kommer säga en del om med vilken kraft partiledningen försöker lägga locket på debatten inom partiet.

Kriskommissionens rapport är ett steg på vägen mot ett socialdemokratiskt parti som vi kan vara stolta över. Inte så mycket för att kriskommissionen slår fast sanningen, eller ”den rätta vägen framåt”. Det tror jag inte någon text kan göra. Utan för att kriskommissionens text är ett inlägg i debatten som vi alla kan förhålla oss till. Och för att kriskommissionen vågat lyfta en del frågor som få har vågat lyfta. Frågor som kommer avgöra många människors framtid, vare sig vi vill eller inte.

Läs kriskommisionens rapport. Håll med. Håll inte med. Lyft frågor som rapporten inte lyfter. Kritisera angreppssättet om du tycker det är problematiskt. Men delta i debatten. Annars dör den. Och med den dör hoppet om ett parti som står upp för progressiva värderingar, och som låter värdegrund, ord och handling hänga ihop.

Bloggat: Roger Jönsson skriver starkt och fint om nya arbetssätt, och vikten av att kongressombuden studerar kriskommissionens rapport.

Storstad Peter AnderssonMartin MobergAftonbladet, Röda berget. Kristian Krassman, Lena Sommestad, Kristian Krassman igen, Sandro Wennberg , HBT-sossen

Nätrötter i Aftonbladet, Östran

Skicka 10 unga till S-kongressen

7 Feb

Sist Socialdemokraterna hade kongress var inte ett enda ombud från Stockholms stad under 34 år. Nu försöker Rebella tillsammans med 5 andra föreningar göra något åt det genom att tillsammans driva 10 unga ombud till kongressen.

Mer om uppropet kan du läsa här: http://10listan.wordpress.com/

Det här är namnen på listan:
Emilia Bjuggren -SSU
Salar Rashid – SSU
Emma Lindqvist – SSU
Robert Johansson – SSU
Linnea Björnstam – Rebella
Kristina Persdotter – Rebella
Nicholas Smidhagen – Akademikersossarna
Jerry Adbo – HBT-sossarna
Catharina Ullström – Stockholms socialdemokratiska studentklubb, SSK
Erik Arroy – Södersossarna

Lika viktigt som att kryssa dessa tio unga smarta socialdemokrater till kongressen är att fundera på de övriga kryssen du sätter på röstsedeln. Man måste sätta exakt 20 kryss för ens röstsedel ska räknas som giltig. Många hittar snabbt ett gäng kongresskandidater de vill rösta på, men ofta blir detta färre än de 20 som krävs för att rösten ska räknas. Då ”fyller man ut” med kryss på kandidater som man egentligen inte hade tänkt rösta på. Ofta blir det kända namn som får de här utfyllnadskryssen. Och eftersom nästan alla känner igen samma namn, medan folk har olika kandidater de verkligen vill ska få åka som kongressombud, så bidrar de här utfyllnadskryssen till att det bara blir redan kända namn som får åka till kongressen. Utfyllnadskryss på kända namn devalverar alltså värdet av rösten på de som du verkligen vill ska åka som ombud på kongressen.

Fundera på hur du vill ha det. Och kryssa unga!

Mamma vill ha Lena Sommestad som partiledare

6 Feb

Det här inlägget är en slags gästbloggning från min mamma, Eva. Hon ringde mig i dag och bad mig göra vad jag kan för att berätta för alla som vill lyssna hur nära hon och många andra är att sluta rösta på Socialdemokraterna om det inte blir en förändring i partiet. En förändring på riktigt.

Eva:

”Jag har alltid röstat på Socialdemokraterna, och fortfarande, trots allt som varit, har jag fortsatt göra det. Men jag står verkligen och väger nu. Jag önskar att de som bestämmer i partiet skulle se det.”

Mamma säger här att hon alltid röstat på S, jag trodde faktiskt att hon röstade M 2006, det lät så på henne då. Men kanske var det så att hon egentligen ville rösta på något annat parti, men att den lutherska plikten gjorde att hon till slut röstade på S ändå.

I den här valrörelsen vet jag att det var jag som övertygade henne om att det rödgröna regeringsalternativet var bättre och hade en tydlig plan för Sveriges framtid. Inte reklamskyltar och annonser som vissa verkar tro är det viktigaste redskapet i en valrörelse.

Nu vet mamma vilken förändring hon vill se i Socialdemokraterna, vad som skulle göra henne entusiastisk över att rösta S igen. Hemma i Gävle driver nämligen Arbetarbladets ledarredaktion en kampanj för Lena Sommestad som ny partiledare för Socialdemokraterna. Och hon tycker att Sommestad är ”helt rätt”. Mammas röst var fylld av allvar när hon pratade om hur nära hon är att sluta rösta på Socialdemokraterna, men det förbyttes till värme och entusiasm när hon beskrev Sommestad, och innehållet i Jenny Wennbergs senaste ledare i Arbetarbladet: En vädjan till LO att se bortom konflikten akademiker/arbetare i valet av partiledare, och istället tillsammans göra något åt problemen på arbetsmarknaden.

Mamma är socialdemokrat i hjärtat, hon vill rösta på Socialdemokraterna. Men hon vet också mycket väl att alla socialdemokratiska politiker inte driver socialdemokratisk politik.

Så länge jag har funnits har hon jobbat i skolan i en liten kommun i Norduppland som styrts av Socialdemokraterna i alla tider. Så länge jag kan minnas har hon gång efter annan tampats med nedskärningar, nedläggningshot, och tvära beslut som gjort det svårare och svårare att göra ett bra jobb som lärare och senare rektor. ”Hennes” politiker har varit så vana att ha makten att de inte känt att de behöver tar sitt ansvar. I det här fallet ansvaret att skapa förutsättningar för bra verksamhet i skolan.

Mamma längtar precis som många andra efter en socialdemokrati som känns rätt i hjärtat och förnuftet. Det är därför hon vill ha Lena Sommestad.

Lena Sommestad inspirerar människor att vilja vara med och bygga ett bättre samhälle. Hon inspirerar mamma och tusentals andra som skrivit på uppropet KomigenLena.nu. Hon inspirerar mig att fortsätta arbeta politiskt. Vad kan vara en bättre egenskap hos en partiledare?

Min mamma är samhällsintresserad, men inte politiskt aktiv. Att hon bestämt sig för Lena Sommestad beror på att hon fått chans att lära känna Sommestad genom Arbetarbladets kampanj. Sommestad har en helt otrolig förmåga att väcka entusiasm hos människor i och utanför partiet.

Ett av valberedningens krav på den nya partiledaren är att personen ska ”i tillräcklig omfattning ha prövats som ledare inom partiet”. Det är ett konstigt krav tycker jag. Varför räcker det inte med att ha prövats som ledare? Lena Sommestad är en ledare, den bästa sorten av alla: En ledare som får andra att vilja följa henne, att vilja arbeta mot samma mål.

Det bunkergäng som i praktiken styrt partiet de senaste åren hoppas få sitta kvar i den innersta kretsen även framöver. Tomas Östros, Sven- Erik Österberg (de två Ö:na), partisekreteraren Ibrahim Baylan, tjänstemannen och biträdande partisekreteraren Stefan Stern. (Stern sitter på sjukt mycket makt, utan att på något sätt vara vald av kongressen som de övriga.) Har det gått bra för Socialdemokraterna under deras ledning? Kommer dessa personer att kunna få partiet på rätt köl igen?

Jag brukar tycka att ett bra mått på folks framtida agerande är hur de agerat hittills. Och jag ser mycket lite som tyder på att det här bunkergänget kommer göra särskilt mycket annorlunda framöver. Därför tycker jag det verkar vettigare att låta några som INTE misslyckats tidigare prova om de kan nå bättre resultat. Det verkar smartare, helt enkelt.

Erfarenhet är bra. Men erfarenhet av att förlora två val i rad kanske inte automatiskt gör en lämpad att leda vårt parti i valet 2014.

Jag vet att ”det är partiet som ska välja en ny partiledare, inte media”, och att det är partidistrikten som äger nomineringsrätten. Men om ett av kraven på vår nya ledare är att personen ska kunna vinna val, borde valberedningen inte då lyssna på vad väljare och medlemmar tycker i frågan?

Valberedningen borde ordna en fokusgrupp med väljare och kolla vilken effekt olika partiledare skulle ha på entusiasmen för partiet och sannolikheten att folk skulle rösta på oss 2014. Jag är rätt säker på att vissa av kandidaterna som nämns mest just nu skulle bli ett betongblock runt partiets hals, och få både väljare och medlemmar att fly partiet.

Socialdemokraterna brukade vara en modig politisk rörelse. Låt oss hitta lite av det modet igen och välja en partiledare som faktiskt kan vinna valet 2014. Och ännu viktigare, som kan leda diskussionen om varför vi vill vinna valet 2014. Kommer vi fram till det, och sedan låter det vara vår ledstjärna, är valvinsten närmare än på mycket länge.

Våga välja den partiledare vi vill ha, istället för den man tror det kommer bli.

Niklas Nordströms självgodhet i GP, och en guide till Primes kodspråk

19 Jan

Vissa dagar funderar jag på om jag är med i rätt parti. Så kände jag när jag läste Niklas Nordströms krönika i Göteborgsposten .

Det är uppenbart att Nordström inte tycker att han har gjort något som helst fel när han tagit uppdrag från Svenskt näringsliv för att påverka Socialdemokraternas politik inifrån utan att tala om det. Enligt Nordström handlar Primegate bara om några Socialdemokrater som vill honom illa och försöker smutskasta honom. Nothing to see here, folks, move along! Det känns poänglöst att föra en diskussion när motparten inte ens vill se frågan man vill prata om. Och det finns riktigt viktiga frågor kring Primesossarnas agerande som partiet behöver prata om.

Men resonemanget i texten skulle inte vara så bekymmersamt om det inte var för att Nordström utstrålar en stolthet, säkerhet och trygghet när han pratar om sitt agerande som något bra och positivt, som något partiet borde uppmuntra. För mig tyder det på att han tror sig veta att hans agerande inte kommer få några konsekvenser inom Socialdemokraterna. Att hans personliga nätverk från SSU-tiden kommer hålla honom om ryggen. Att de kommer se till att frågan om ifall Nordströms agerande är olämpligt inte ens kommer upp till diskussion. Det skulle i så fall vara helt förödande för Socialdemokraterna, eftersom det skulle signalera att det är den egna makten som är viktigast för dem som leder partiet. Det skulle se ut som att om man väl kommit in i den innersta kretsen är man oförvitlig, hur man än agerar.

Att Niklas Nordström på fullt allvar tycker att han kan fortsätta som vanligt är helt uppenbart. Och han spiller ingen tid. Den andra delen av krönikan handlar om saker Nordström tycker är viktiga utmaningar för Sverige, och för Socialdemokraterna. Där finns en hel rad fakturerbara formuleringar. Nordströms retoriska strategi är ganska enkel. Ta en mening som låter fin och ofarlig, och som nästan alla håller med om. Vrid till den så den går att tolka på ett sätt som gynnar Primekunden., och låtsas som att kunden står för något fint och bra. På så sätt är det svårt att protestera mot budskapet.

Till er som fick hindra era stackars hjärnceller från att begå harakiri när ni läste Nordströms text, kommer här är en snabbguide till Nordströms nyspråkiga krumbukter. Vi kan kalla den ”hitta Primekunden bakom kulissen”.

Ett av de avslutande styckena i Nordströms krönika, taggade med den Primekund som blir fakturerad för orden:

…”vi behöver en välfärdssektor som utvecklar de bästa tjänsterna i världen” (Almega), ”vi behöver en arbetsmarknad som är bland de mest flexibla och dynamiska i hela världen” (Svenskt näringslivs riv-upp-arbetsrätten-falang), ”vi behöver energi som är bra både för jobben och klimatet” (kärnkraftslobbyn), ”och vi behöver ett skattesystem som gör det attraktivt att investera, äga och driva företag, att arbeta och att utbilda sig.” (mer-åt dem-som redan-har-mycket-så-bort-med-statlig-inkomstskatt-lobbyn. Grovt räknat alla ovanstående.)

Bloggat om Primeskandalen: Lena Sommestad,
Mats Engström, Mats Engström igen, Akademikersossarna, Röda berget, Staffan Lindström på Jämlikhetsanden, Daniel Hedén

Socialdemokraternas partiledning måste utreda Primeskandalen

13 Jan

I dag rapporterar Aftonbladet att Socialdemokraterna i Stockholms stad har skickat en begäran om att Niklas Nordström ska uteslutas ur partiet på grund av sitt agerande i Primeskandalen, vidare till partistyrelsen. En hel del verkar tycka att det är dumt gjort, och att ärendet borde slängas i papperskorgen. Det är ett konstigt resonemang, tycker jag.

Låt mig börja med att säga att jag inte vet om Niklas Nordström och kompani borde uteslutas ur partiet, av två anledningar: Jag vet inte var gränserna går för acceptabelt och oacceptabelt agerande i den här typen av frågor, och jag vet inte vad de egentligen har gjort och inte gjort.  Jag vet helt enkelt inte tillräckligt mycket för att göra en bedömning. Och det är precis det som är problemet. Jag vet inte, vi vet inte. Ingen vet, utom de personer som jobbat för Prime i det här projektet.

Det kommer inte gå att lägga den här skandalen bakom oss innan frågan om vad som har hänt, och vad som är ok och inte ok har klarlagts ordentligt. Jag tycker därför att det är bra att Socialdemokraterna i Stockholms stad lämnat frågan om uteslutningen vidare till partistyrelsen. Det måste till en utredning om det som skett, så att alla som tycker att Nordström och kompani agerat oetiskt känner att partiledningen tar det som har hänt på allvar. Och känner att de åter kan lita på att partiet har koll på sin moraliska kompass. Det finns saker som inte är ok, vem som än gör dem. Ingen är helgonförklarad.  Det går inte att säga ”Niklas Nordström är en bra kille, och dessutom är han ju inte kommunist, så det kan inte ha skett något fuffens här”.

Oavsett vad man tycker i frågan, så borde man alltså vilja se en utredning från partiet om vad som har hänt, och var gränserna går. För det är verkligen inte självklart vad som ska vara ok.  Jag kan börja  listan med saker vi behöver ta ställning till. Vad tycker du, är det här ok eller inte?

1. Ta emot 20 000 kr från Timbro till en personvalskampanj i riksdagsvalet.

2. Ta emot 20 000 kr från Hyresgästföreningen till en personvalskampanj i riksdagsvalet.

3. Ta betalt för att föreläsa på en kursdag för Vänsterpartiets nya förtroendevalda om budskapsramar i politiken, och hur man kommunicerar progressiva värderingar.

4. Ta ett ”vanligt” konsultuppdrag för Svenskt Näringsliv, där konsulten aldrig syns utåt för Svenskt Näringslivs räkning. Till exempel formge en rapport.

5. Få betalt för att skriva opinionsbildande texter i eget namn, men inte tala om att du får betalt, och vem du får betalt av.

6. Få betalt för att spökskriva opinionsbildande texter, men inte tala om vad du gör på din arbetstid, och vem slutkunden är.

7. Medverka på ABF-seminarier till synes i rollen som partimedlem, utan att berätta att du får betalt av en uppdragsgivare för att vara där och driva en viss linje.

8. I rollen som förtroendevald få gratishjälp med att ta fram underlag och liknande av ett företag vars affärsidé går ut på att sälja politikerkontakter.

Nummer 3  på den här listan ska jag själv göra om en vecka eller så, så om det är grund för uteslutning skulle det vara fint om någon kan säga till. (Jag har faktiskt hört mig för lite om detta redan, och fått svaret att så länge jag inte får i uppdrag att påverka Socialdemokraternas politik så är det lugnt. Men om du har en annan åsikt vill jag gärna höra det)

På Facebook har diskussionerna om Primeskandalen tagit ny fart efter Aftonbladets artikel. Bland annat har Johan Sjölander fört en lång (och principfast) diskussion med Erik Laakso, som anlitats som frilansande opinionsbildare av Prime för att arbeta med uppdraget från Svenskt näringsliv. Laakso är alltså en av dem som fått betalt för att driva en linje som Svenskt näringsliv gillar. I den diskussionen skriver Erik Laakso ungefär att Svenskt näringsliv inte gett Primesossarna 4 miljoner för att ändra Socialdemokraternas politik, utan för ge några Socialdemokrater som Svenskt näringsliv gillar en bredare plattform och för att de ska kunna ”ge  ut några spännande rapporter”.

Berätta för mig hur detta skiljer sig från att ge några socialdemokrater kampanjbidrag till personvalskampanjer. (Niklas Nordström har ju faktiskt förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting, om jag inte minns fel.) Får man ta emot pengar från företag till sin personvalskampanj?

Dessa frågor, och många liknande, måste vi i Socialdemokraterna nu ta ställning till. Först när vi vet vad det innebär att ”motverka partiet” eller hur det nu står i uteslutningsparagrafen i våra stadgar, och vet vad Niklas Nordström gjort, kan vi rimligen avgöra frågan om hans agerande innebär att han borde uteslutas ur partiet.

Pappersmedia på nätet: Aftonbladets Lena Mellin illustrerar med all tydlighet varför Stockholmsdistriktet inte kan sköta utredningen av Nordström. Då skulle den bara ses som ett inlägg i falangstriden. Det är mycket bättre att den mer maktbalanserade partistyrelsen får sköta Primeutredningen. Dagens media ,

Bloggat: Mats Engström, Peter Johansson , Aftonbladets ledarblogg , Makthavare

Skillnaden mellan spinn och trovärdig krishantering

19 Dec
Magnus Ljungkvist analyserar Nordströms försvarstal i Aftonbladet i en underhållande postning. ”En glidning i världsklass”. Jag instämmer i analysen, med ett undantag.  Magnus Ljungkvist säger att Nordström författar utmärkt krishantering. Nej, det gör han inte inte. Den bästa krishanteringen är inte att ducka och försöka finta bort kritiken, så som Magnus Ljungkvist förtjänstfullt visar att Nordström gör. Möjligen är detta den bästa strategin om Niklas Nordström bestämt sig för att gå ”all in” och försöka rädda sig kvar som trovärdig S-debattör som kan fortsätta delta i eftervalsdiskussionen.
Den bästa krishanteringen, det absolut bästa sättet att bygga upp en sargad trovärdighet, är lägga av med allt vad spinn heter och börja om på noll. Det går dock bara att göra genom att vara uppriktig och ärlig och ta konsekvenserna av sitt agerande.  Så här skulle Niklas Nordströms uttalande kunnat låta då:
” Det var riktigt puckat av mig att inte tala om att jag och Prime fick betalt för att delta i Socialdemokraternas interna diskussioner efter valet. Jag förstår nu att många tolkat det som att jag agerat i min roll som partimedlem när jag i själva verket haft min konsulthatt på mig.
Till alla som känner sig lurade av mitt och andras agerande kan jag bara säga att jag uppriktigt och ärligt ber om ursäkt. Jag har bara förespråkat åsikter som också varit mina egna, men det var fel av mig att inte redovisa att de också fanns andra som ville att jag skulle föra fram dessa åsikter i olika partisammanhang, och att de betalade mig och Prime för att göra just detta. Allt jag gjort har gått ut på att delta i vår eftervalsdebatt på ett så konstruktivt sätt som möjligt, och prata om frågor som jag tror kommer vara avgörande för Socialdemokraternas framtid.
Men nu är det tydligt att mitt agerande orsakat så mycket diskussioner och ifrågasättanden av mina motiv att min närvaro försvårar ett framåtblickande samtal om framtidens sociademokrati. Därför kommer jag att ta ett steg tillbaka och låta andra partikamrater sköta den interna debatten från och med nu. En sak som gör mig ont är vetskapen om att reaktionerna på mitt agerande riskerar att färga av sig negativt på de åsikter som jag drivit inom partiet. Jag hoppas att så inte blir fallet. Jag är övertygad om att Socialdemokraternas fortsatta eftervalsdebatt blir livfull och nytänkande. För målet är gemensamt för oss alla. En stark framtidsinriktad socialdemokrati som inspirerar människor att vilja vara med och bygga ett ännu bättre samhälle.”
Något i den stilen hade varit ett mycket bättre uttalande om Nordström vill bygga upp sin trovärdighet igen, och visa omsorg om Socialdemokraternas framtid. Men det gjorde han inte. Synd.
För det allvarligaste i allt detta är inte att Niklas Nordström och Prime manipulerat Socialdemokrater i hela landet. Faktiskt inte. Utan att deras agerande gjort det ännu svårare att lyckas med det som redan var en mycket svår uppgift. Att få Socialdemokrater som alldeles för länge hållit sig inom olika grupperingar i partiet att börja prata MED varandra istället för OM varandra. Små trevande steg har tagits mot att närma sig varandra, att nå ett samförstånd, ett diskussionsklimat där folk faktiskt lyssnar på varandra. Och mitt i detta sårbara, denna avvaktande samling människor med bristande tillit till varandra  har Prime-avslöjandet exploderat med en tryckvåg som slungar folk längre ifrån varandra igen. Som river ner de små försök till tillit som byggts upp.
Det är det värsta.
Läs gärna Daniel Suhonens analys i Aftonbladets kulturdel.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.