Arkiv | Uncategorized RSS feed for this section

När börjar jämställdhet?

24 Nov

Jag frågade den före detta verksamhetschefen för Kvinnojouren om vad hon tänkte var den mest effektiva politiken för ökad jämställdhet. Min förväntan var givetvis att hon skulle börja prata om ökat antal skyddsboenden, bättre kunskap om våld i nära relationer bland rådmän i domstolarna och annat som har med samhällets skydd att göra. Men  hon sade istället att vi bör arbeta för  individualiserad föräldraförsäkring och att på riktigt satsa på barnen och deras syn på könsnormer.

Imorgon är det internationella dagen mot kvinnovåld och Feministiskt Initiativ släppte i torsdags en rapport om det alarmerande behovet av skyddsboenden för våldsutsatta kvinnor. Den visar att kvinnojourerna tvingas avvisa sju av tio kvinnor per dag för att skyddsboende inte finns. Kvinnojourer i Sverige verkar under ständig press; både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Inga pengar finns, inga lägenheter finns och kvinnorna och deras barn mår ofta fruktansvärt dåligt.

Och ska man som kvinna som upplevt upprepade hot, kränkningar och våld från den person man en gång älskat tvingas utstå att leva gömd? Ansvaret måste väl ändå ligga på att rättsväsendet tar ansvar för att män som hotat, kränkt och slagit aldrig mer kan hota, kränka eller slå sin partner? Därför är det positivt att regeringen utsett en nationell samordnare med eget kansli som har befogenheter att arbeta med frågan. Förhoppningen är att hon har både budget och mandat för att påverka till att kvinnor som blivit hotade, kränkta eller utsatta för våld ska kunna leva resten av sin liv i frihet och utan rädsla.

Fria kvinnor ger nämligen också fria barn!

En liten jämställdhetsljusning

20 Nov gertrud

Mycket lite händer  i jämställdhetspolitiken idag. Det är knappt vi har en jämställdhetspolitik värd namnet. Inte ens på EU- nivå har regeringen mod nog att driva jämställdhetspolitik. Och jämställdhetsministern har dessutom inte ens ett eget departement . En ynka glädjande nyhet finns där dock. Sveriges kvinnolobby har fått 10 miljoner kronor från regeringen för att arrangera en nordisk konferens som ska ta pulsen på den jämställdhetspolitiska debatten och samla de nordiska konkreta förslag och strategier som behövs för att implementera FN- konventionen om kvinnors mänskliga rättigheter.

Nordiskt forum Malmö 2014- new actions on women’s rights, som konferensen ska heta, ska arrangeras i Malmö. Och det finns en naturlig orsak till det. Malmö kommun arbetar nämligen aktivt med jämställdhetsintegrering. Såhär beskrivs exempelvis effektmålen i utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering:

Effektmål

Alla verksamheter i förvaltningarna:

  • gör jämställdhetsanalyser kontinuerligt i det ordinarie arbetet
  • ser över vad innehållet i den övergripande utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering har för betydelse för den egna verksamheten
  • redogör i årlig kvalitetsdovisning eller motsvarande för insatser och hur målen för jämställdhet har uppfyllts.

Malmö stads utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering är en ambitiös plan för kommunens jämställdhetsarbete. Är den realistisk? Jag skulle säga att det är en ambitiös plan som kräver att chefer och ledare i organisationen har förståelse för planen och en vilja att följa den. Är den viktig? Ja, mycket viktig. I ett allt hårdnande samhällsklimat är det kvinnorna som får dra det tyngsta lasset. Vi hoppas nu på att fler kommuner tar efter Malmös goda exempel och utvecklar arbetet med jämställdhetsintegrering.

Vad hoppas då vi på att man ska diskutera på konferensen?

Våra förslag är:

  • Kvinnors rätt till utbildning. Ja, det kan te sig självklart idag men när utbildning blir en kostnadsfråga tenderar kvinnor att utbilda sig i lägre grad. Utbildning handlar också om att ha tillgång till samhällsinformation och att kunna göra självständiga val. Därför behöver frågan ständigt bevakas.
  • Kvinnors sysselsättningsgrad. Eftersom individens frihet att göra egna självständiga val är beroende av hens ekonomiska frihet är kvinnors frihet ofta begränsad. Kvinnor arbetar  färre timmar i veckan än män och får dessutom mindre i plånboken för dessa arbetade timmar. Strukturer som förstärker problematiken med att utjämna ojämlikheten kommer att fortleva om kvinnor inte får mer i plånboken.
  • Dessutom sliter kvinnor ut sina kroppar tidigare än män. Vilken kompensationspolitik finns för detta när vi förväntas arbeta till högre ålder?
  • Vilken politik planeras för att kompensera för att det är vi unga kvinnor som är hemma mest med inte bara våra nyfödda barn men också med våra sjuka barn? Hur ska män uppmuntras ta ett jämställt ansvar för hemmet?
  • Vilken politik finns för att vi som idag är unga kvinnor inte ska sluta förvärvsarbeta för att om några år på heltid tvingas ta hand om våra åldrande föräldrar? Har regeringen faktiskt tänkt på vilken brain drain det skulle bli på arbetsmarknaden?

 

Ps. Vi ser fram emot er inbjudan till konferensen! Ds.

/Elin

Kom på seminariet ”Jobb som hatar kvinnor” under feministiskt forum

30 Apr

Unga S-kvinnor Rebella bjuder in till ett seminarium för att diskutera hur unga kvinnors jobbsituation och arbetsvillkor ser ut på den svenska arbetsmarknaden. Hur kommer det sig att kvinnor i högre utsträckning är sjukskrivna, har sämre betalt för lika arbete och saknar rätt till heltid? Hur ser verkligheten ut för unga kvinnor på arbetsmarknaden och hur ser karriärmöjligheterna ut? Vad beror problemen på? Hur löser vi problemen och hur ser de politiska förutsättningarna för förändring ut?

Kom och lyssna på ett samtal med Moa Neuman (bland annat ordförande i S-kvinnor i Stockholm), Shadé Jalali (jämställdhetsexpert på Unionen) och Paulina de los Reyes (professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet).

Tid: Katasalen, ABF- huset, Sveavägen 41
Plats: Lördag 5/5 11.15

Kom, kom!

Guide till Tolgfors-språket – vad som menas med ”vapenfabrik” och ”medverka i byggnation”

11 Mar

Vad menar Tolgfors?

När jag lyssnat på intervjuer med försvarsministern efter avslöjandet om att Sverige lovat Saudiarabien kunskap om hur man bygger en anläggning som kan producera raketbränsle och stridskomponenter till antitankvapen (pansarskott), slår det mig att svenska folket och regeringen/ försvarsminister Tolgfors inte talar samma språk. Eller i alla fall menar de olika saker med samma ord. Här är några analyser av ord som verkar vara viktiga i sammanhanget, och försök till förklaringar. Allt gjort i förhoppning om att svenska folket och regeringen/Tolgfors ska förstå varandra lite bättre.

Vapenfabrik, missilfabrik

Allmänspråket: En anläggning som producerar vapen eller vapenkomponenter, ammunition eller ammunitionskomponenter, eller på annat sätt bidrar till att det blir fler fungerande vapen eller mer fungerande ammunition att använda i vapen.

Tolgfors-språket: Saker som inte är en vapenfabrik/missilfabrik:

  • En anläggning som producerar raketbränsle till missiler eller anti-tankammunition.
  • En anläggning som producerar sprängämnen som används i missiler och anti-tankammunition.
  • En anläggning som ”renoverar” gamla missiler som inte fungerar längre till missiler som fungerar.

Nyproduktion av vapen

I Tolgfors-språket är nyproduktion av vapen eller ammunition, och att göra om, ”renovera” gamla vapen eller gammal ammunition så att den går att använda, helt olika företeelser. Dessa går inte att likställa eller jämföra. Därmed svarar regeringen nej på frågan om Sverige ska hjälpa Saudiarabien att producera vapen, även om de avser att låta FOI hjälpa Saudiarabien att renovera gamla vapen eller missiler.

För att förklara för regeringen hur folk i allmänhet uppfattar saken, har jag gjort en illustration.

Resultatet är detsamma. Från att ha haft en (eller 20 000) missiler som inte fungerat har man istället en (eller 20 000) missiler som fungerar. De flesta tycker nog inte att det är särskilt stor skillnad mellan att hjälpa Saudiarabien att producera helt nya missiler och att hjälpa dem att fixa till gamla missiler så att de kan användas i strid på ett säkert sätt. Det vill säga att missilen/pansarskottet dödar den som är måltavla , snarare än den som avlossar skottet.)

Medverka i byggnation

Allmänspråket

På något sätt delta i processen som syftar till att anläggningarna blir verklighet.

Tolgforsspråket

Fysiskt närvara vid byggarbetsplatsen, ev. också utföra fysiskt byggnadsarbete.

Kommentar: Att Tolgfors gör skillnad på att ”medverka vid byggnation” och ”bidra till produktion” framgår under hans intervju med Ekot 8 mars där han vid ett tillfälle börjar säga ”bidra till produk…” och sedan ändrar sig och säger ”medverka i byggnation”

Projektavtal

Allmänspråket

Avtal som går ut på att ha ett projekt tillsammans. Tecknas innan projektet börjar

Tolgfors-språket

Avtal som formaliserar ett projektsamarbete. Tecknas när mycket arbete redan skett, när förarbete är klart och alla detaljer är utmejslade.

Så där. Nu hoppas jag att kommunikationen mellan regeringen/ försvarsminister Tolgfors och svenska folket ska upplevas som lite klarare framöver.

Peter Wolodarski skriver ledare i DN där han också noterar ”Med sitt språk glider statsråden runt sanningen”.

Lästips: Ekots första reportage om projekt SimoomJan Björklund förtydligar att han visste om vapenfabriken redan 2008, Johan Westerholm har skrivit flera läsvärda inlägg om Saudiaffären, till exempel det här. Jag håller inte med i sak, men det är välskrivna och provocerande texter.

Göran JohanssonSVT, Peter Johansson

Vem ok:ade FOI:s underavtal med Saudiarabien?

8 Mar

Nya fakta om Saudiaffären

1. Det finns inte bara ett samarbetsavtal, det finns ett underavtal som tecknats mellan FOI och Saudiarabien.

Att säga att vapenfabrikssamarbetet avtalades i samarbetsavtalet från 2005 räcker alltså inte. Frågan jag vill ha svar på från regeringen: Anser regeringen att samarbetsavtalet från 2005 ger svenska myndigheter mandat att teckna underavtal med saudierna utan regeringens, eller departementets godkännande? Om inte, vem ok:ade underavtalet?

2. FOI rekommenderade saudierna att anlita företaget Gronmij som huvudleverantör för projektet.

Varför lägger sig en myndighet i vilket svenskt företag som ska få en viss order av ett annat lands försvarsdepartement? Det borde varenda människa, höger eller vänster, även de som mot förmodan älskar vapenexport, tycka är problematiskt. Inte konkurrens på lika villkor direkt.

3. Exportkontrollrådet fick veta om att ett svenskt företag, Gronmij AB, ville hjälpa saudierna att bygga vapenfabriken i maj 2010. Alltså 3 år efter att förhandlingarna mellan FOI och saudierna startade, Inget i den hemliga, men nu läckta handlingen tyder på att Exportkontrollrådet fick veta att planerna funnits i flera år, och att FOI manövrerat för att kunna leda projektet utan att det skulle synas att de gjorde detta (eventuellt på regeringens instruktion).

Läs den hemligstämplade handlingen på sr.se http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/12012.pdf

Saudiske prinsen 2005: Saknas ömsesidiga intressen blir det inga affärer

6 Mar

Enligt Carl Bildt har regeringen bara fullföljt det avtal om militärt samarbete som den tidigare socialdemokratiska regeringen ingått med Saudiarabien. Regeringen Reinfeldt har alltså inte kunnat påverka vad som skulle göras inom ramen för avtalet, det var redan bestämt. Men om man tittar på vad som sas när avtalet undertecknades 2005, så låter det annorlunda. Så här sa den saudiske prinsen till SvD 2005:

 - Vi ska handla och utbyta sådant som ligger i båda ländernas intresse. Om det ligger i ert intresse att sälja till oss och i vårt intresse att handla svenskt – om kvaliteten är god och priserna rimliga – så ska vi göra det. Saknas dessa ömsesidiga intressen blir det inga affärer.

- Det handlar inte bara om att köpa vapen. Det handlar om ett komplett samarbete där vi kan utbyta kunskaper om militär träning och vidareutbildning på vissa områden. Det handlar också om viss typ av forskning, utbyte av underrättelser och samarbete i medicinska frågor. Vi har ju många militära sjukhus.

Det nämns ingenting om att Sverige lovat att hjälpa till att  bygga en vapenfabrik i Saudiarabien. Tvärtom är prinsen tydlig med att ramavtalet är just ett ramavtal, vad som kan komma ur samarbetet är inte fastlagt.

Carl Bildt ger alltså en helt annan bild till SR, där får han det att framstå som att regeringen Reinfeldt inte fattat några egna beslut förutom att inte bryta ramavtalet. Ska man följa den logiken skulle Sverige vara tvunget att göra vadhelst Saudiarabien begärde, bara för att vi undertecknat ramavtalet. Men som den saudiske prinsens citat visar var det inte alls självklart vad som skulle komma. Alltså ligger ansvaret för vapenfabriksprojektet helt och hållet på regeringen Reinfeldt.

Lästips: Ulf Bjereld, vars inlägg ledde mig fram till artikeln. (Via det här).

Vems dubbelspel om skuggbudgeten?

17 Dec

Dagens industri ”avslöjar” att Håkan Juholt ska ha beordrat att ett färdigt förslag om höjd a-kassa plockades bort från Socialdemokraternas skuggbudget en halvtimme innan den skulle skickas ut till Socialdemokraternas riksdagsgrupp, den 26 september.

Jag sätter ordet avslöjar inom citatttecken, för DI är inte först att skriva något liknande. Två månader tidigare, den 16 oktober, skrev Aftonbladet ungefär samma sak. Lite olika uppgifter förekommer i de båda artiklarna: Antal personer i rummet när Juholt gav ordern, om Juholt själv var närvarande eller om han ringde in ordern, antal miljarder som skulle flyttas om (2 eller 3).

Aftonbladet skrev sin artikel mitt under Juholt-stormen i oktober, och publicerade strax före Medierna i SR gick ut med att deras reporter hört Aftonbladets chefredaktör instämma i en annan AB-reporters förhoppning om att Juholt skulle avgå.

Jag vet inte om kritiken mot Aftonbladets rapportering om Juholt påverkat tidningen och gjort dem mer försiktiga för att inte framstå som att de driver en avsättningskampanj mot en socialdemokratisk partiledare. (Vilket jag inte tror att de gör, eller för den delen heller gjorde då i höstas. Det var nog snarare så att  en kollektiv drevpsykos drabbade större delen av den svenska journalistkåren och fick alla att jaga nästa scoop för att sälja lösnummer.)

Men jag kan konstatera att Aftonbladet inte hakat på DI, så som bland annat Expressen gjort. Är det för att de är lite bittra på att deras egen artikel inte fick större uppmärksamhet i oktober?  För att de redan har skrivit om detta? Eller är det kanske så att AB fått anledning att omvärdera trovärdigheten hos de (anonyma) källor som de använde i sin egen rapportering? Det är helt omöjligt att säga.

Jag vill istället rikta ljus mot en sak i det påstådda händelseförloppet som jag tycker är konstig. Enligt DI tog de politiska sekreterarna bort förslaget om högre a-kassa och lägre a-kasseavgift ur budgettexten och tabellerna, och fördelade ut de 2 (eller 3) miljarderna på infrastruktursatsningar och utbildning. Detta lyckades de göra på 90 minuter. Båda artiklarna anger att budgetförslaget skickades ut en timme för sent, inte mer.

Det tog alltså 90 minuter att

  • försöka få Juholt att ändra sig och inte ta bort den höjda a-kassan
  • hämta sig från chocken att en så stor förändring måste göras på ingen tid alls
  • komma på var de nya pengarna skulle fördelas ut och hur mycket som skulle gå till vilken budgetpost
  •  redigera bort a-kassehöjningen
  • skriva om alla avsnitt och tabeller som berördes
  • räkna och se att alla beräkningar stämde
  • kolla att inget hade missats.

90 minuter. (Och då har jag inte tagit med tid för någon annan än de politiska sekreterarna att läsa igenom texten innan den gick ut till riksdagsgruppen.)

Sedan presenterades budgetförslaget för riksdagsgruppen, det fick som de flesta vet vid det här laget mycket hård kritik. I DI-artikeln blir Ylva Johansson en hjälte som vågar gå emot partiledaren och kräva att a-kassereformen tas med i budgeten. Ingen annan riksdagsledamot nämns vid namn.

Riksdagsgruppen bestämde att a-kassehöjningen skulle tas med (igen). Och det är här det blir riktigt konstigt. Det tog 90 minuter att komma på och genomföra förändringarna. Den omvända redigeringen av texten, att återställa det som ändrats, tar nu nästan en vecka. Trots att det alltså borde ha gått att bara hämta upp den version av texten som fanns på förmiddagen den 26 september så hade det hela varit klart.

Jag vill vara mycket tydlig med att jag inte vet hur det hela gick till i verkligheten. Men jag tycker att beskrivningen att det var Juholt som tvingade Waidelich och de politiska sekreterarna att ta bort ett färdigt förslag om a-kassehöjning, och att detta skedde så sent som en halvtimme före deadline, verkar konstig.

Min teori är att det inte fanns något färdigt förslag om högre a-kassa i det budgetförslag som gicks igenom inför utskicket till riksdagsgruppen. Jag är övertygad om att många hade fört fram att det här var viktiga reformer, i de många samtal som jag gissar är del av vår budgetprocess. Men jag tror inte att Waidelich och co. hade med det i förslaget som Juholt läste under helgen.

Så vad handlar det hela om? Svårt att veta. Men om man ser till vilka personer som citeras i DI-artikeln: Jan Nygren (PR-konsult), Ardalan Shekrabi och Jytte Guteland så är dessa inga vänner av Juholt. Kanske kan det vara så att de öppna attacker och misstroendeförklaringar som haglade över Juholt för några veckor sedan tagit en ny skepnad. Juholt är mycket mer sårbar om hans stöd från gräsrötter i partiet, det som ibland kallas ”vänstersossar” försvinner.

På det sättet skulle det här kunna vara en mycket mer skickligt orkestrerad attack på Juholt än när Thomas Östros vägrade uttala förtroende för Juholt på Agenda.

Eller så har DI:s källor rätt. Då har partiet problem av gigantiska mått. Nya problem. För vem vill jobba för en organisation där man riskerar att få skulden för ledningens tillkortakommanden?

Om det hela gått till som källorna anger – då förstår jag deras reaktion. Om det var så att budgetstaben fick en omöjlig uppgift, gjorde sitt bästa för att få ett godtagbart resultat trots omöjliga förutsättningar, och sedan fick skulden när den som gav ordern inte vill stå för den order han gett dem  - ja då har jag full respekt för att de blåser i visselpipan. Men jag skulle verkligen önska att de kunde framträda med namn.

Innan någon som var med vid de här förhandlingarna den 26 september sätter sitt namn och sin trovärdighet bakom sina uttalanden vet jag varken ut eller in.

Lästips på tal om mediekritik: Mediebruset. Inte minst för deras nedryckare ”Din mediala tillsynsmyndighet”. Kärlek.

 

Lite mer Tranströmer i politiken

13 Dec

På vägen hem från Dramatens hyllningsföreställning till Tomas Tranströmer i går rörde sig mycket i mitt huvud:

Tänk om det kunde finnas mer av det här i världen. Inte bara i konsten och kulturen, utan i samhället i stort, och i politiken. Tänk om politik kunde väcka mer av det som Tranströmer väcker i människor.

Tranströmers dikter lyser upp vårt inre, vårt mänskliga. Det där som vi ibland tror att vi är de enda i världen som känner. Att de flesta andra dansar genom livet obemärkta av svårigheter och tvivel. Men vi är inte de enda som kan tycka att livet känns tungt, som tvivlar på både oss själva och på framtiden. Tranströmer påminner oss om att just det där svåra, det där tvivlet, är det som gör oss till människor. Att vi delar upplevelsen av ensamheten med andra. Och därmed är vi inte ensamma. När Tranströmer väcker vår mänsklighet och lyfter fram den i ljuset, väcks också ett potential till medmänsklighet. Andra känner, så som jag känner. Där finns ett frö till gemenskap och solidaritet, som bara väntar på att få börja gro.

Tranströmer är inte rädd för det svåra. Han tar sig an det, utan att släta över. Men han lämnar inte läsaren ensam med det svåra, utan fast förankrad i upplevelsen av att vi hör samman, är del av något större. Även om det bara är en delad upplevelse av att vara människa bland andra människor.

Jag tror att politiken har mycket att lära av det, särskilt vi Socialdemokrater. Till skillnad från andra politiska rörelser rör vi oss i verkligheten, inte i utopin. Och verkligheten är svårare, rörigare, mer komplex än utopin som är en förenklad skiss över världen. När våra politiska motståndare förenklar samhällsdebatten till fördumningens gräns (Jobb=Kärlek!)  finns det ett utrymme för att visa att det inte alltid är så enkelt.

Vi borde inte hymla med det finns svåra problem  som vi vill ta tag i, utan räta på ryggen och säga klart och tydligt att vår politik handlar om att hitta de goda kompromisserna, att väga olika intressen mot varandra och hitta den lösning som ger mest nytta till flest antal människor.

Där  kan vi lära oss mycket av Tranströmers sätt att våga prata om det svåra. Nyckeln är att inte överge människor i det svåra, utan väcka en känsla av gemenskap och visa en väg framåt.

Tranströmer är tillgänglig. Hans bilder kommer från vardagen och från naturen. Han verkar vilja nå fram till läsarna, alla läsare. Det är tyvärr vanligt att ”stora författare” skriver navelskådande och otillgängligt för otillgänglighetens skull. De verkar helt enkelt inte vilja nå fram till massan, kanske för att då riskerar August-priset att hamna utom räckhåll. Tranströmer är lätt tillgänglig, men klappar aldrig läsaren på huvudet. Det är en kraftfull kombination.

Tranströmer använder bildspråk. Bildspråket i Tranströmers lyrik är fantastiskt, och vida omskrivet. Bildspråk är ett otroligt kraftfullt verktyg för att nå fram och beröra människor i alla sammanhang, också i politiken. Det kan vi gott använda mer av.

Slutsats: Ingen kan vara en ny Tranströmer. Men det finns mycket i hans livsverk att inspireras av för oss som håller på med politik. Tranströmer gör dikter där läsaren känner sig sedd, och känner att någon förstår dem. Däri finns nyckeln till både god medmänsklighet, och till god politik.

Bloggar: Författaren Eva Swedenmark var också på Dramaten i går. 

Kunskapen segrat i Centerpartiets partistyrelse!

19 Aug

Jag vill bara uttrycka min glädje över att kunskapen har segrat i Centerpartiets partistyrelse. För mig var det väldigt oväntat men otroligt roligt att Centerpartiets partistyrelse lägger fram förslag på att föräldraförsäkringen stegvis ska indivualiseras. Det är precis vad som behövs om vi ska ta avgörande steg mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män såväl i familjen som på arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Det är också precis vad Rebella drivit och du kan läsa mer om här.

Politiskt bildspråk – ljus och skugga

3 Apr

Den här bilden är från ett reportage i DN under valrörelsen. Jag tänkte använda den som utgångspunkt för en bildanalys för att visa hur man kan utnyttja bildens kompostion för att säga saker som inte uttrycks i ord.

Varifrån kommer ljuset i bilden? Från höger.  Ljus/mörker är en mycket viktig dimension i bilder, och ljussättningen är del av det. Sitter du i mörker blir du förknippad med mörker och dysterhet. Att som Reinfeldt och kompani sitta nära ljuskällan, så att ansiktet blir belyst från sidan är bäst.

Tavlan bakom Sahlin är mörk, murrig och dyster, och bildens komposition gör att Sahlin på sätt och vis bildar en del av tavlan, eller att tavlan blir del av inramningen kring Sahlin. Känslan blir raka motsatsen till modern och framåtsyftande.

Notera också att den enda mörka skuggan i bilden bildas bakom Lars Ohly.

De borgerliga partiledarna står i en symmetriskt formad grupp, som ger en känsla av enighet. Jämför det med hur de rödgröna partiledarna står uppställda. Lars Ohly sticker ut och formeringen är mer oregelbunden. Inte symmetriskt, inte samlat.

Låt oss nu titta på en bild på Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt, från SvD.

Håkan Juholt lovade snabba besked på hur hans lag ska se ut och det tog inte många dagar förrän han hade lyft fram en ny ekonomisk talesperson och avpolletterat partiets gruppledare i riksdagen.

Källa: SvD

Den här bilden är från SvD, söndag 3 april 2011. Här har vi återigen skugga som retorisk signal. Halva Håkan Juholts ansikte är belyst, den andra halvan ligger i skugga. även det högra ögat ligger helt i skugga.Det ger en känsla av dubbelhet. Det är vad jag tar med mig från den här bilden. ”Man vet inte var man har honom, han går inte att lita på”.

Bildspråk spelar roll. Stor roll. Man behöver ta med bilddramaturgin som en del i helheten, text och bildelement samspelar. Det vet Moderaterna, de är mycket skickliga på bildspråk. De har planterat känslan av Reinfeldt som en hyvens kille till stor del via bilder. Mycket lite maktspråk, avspänt och positivt:

Källa: Nyhetskanalen.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att vi behöver bli mer medvetna om bildspråkets betydelse, våra presssekreterare ska ha mer synpunkter på fotografernas bildkomposition vid intervjuer, och i vårt eget material ska vi använda bildspråk mer strategiskt. Det spelar roll.

Bloggat: Martin Moberg, som fick mig att komma ihåg att jag länge tänkt blogga om bildspråk. Sandro Wennberg intervjuas i Expressen om Juholts första vecka. Sebastians tankar, Peter Andersson, Kristian Krassman om värdeburen tillväxt, Aurora Gullberg om en oroväckande känsla,  Ullis Sandberg och Johanna Graf är inne på samma tema. Staffan Lindström om att dela idéer för att bli fler glada socialdemokrater med varandra. Peter Högberg, Peter Johansson och Annika Högberg, Roger Jönsson

Kawa Zolfagary bloggar på Alliansfritt. Om du ännu inte upptäckt  hans egen blogg Dödsmaskinen har du något att se fram mot!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.