Det här med lojalitet

Lojalitet. Ett ord, ett koncept, som präglat mycket av diskussionerna kring Socialdemokraterna de senaste månaderna. Människor har målats ut som ”förnyare”, eller så är de ”lojala mot partiet”. Vad betyder det? Kan man inte vara både förnyare och lojal mot partiet? Jo, det är klart att man kan det. Eller så kan man inte det. Allt beror på vad man lägger i ordet ”lojalitet” och vem eller vad lojaliteten riktar sig mot.

Jag har länge tyckt att det är alldeles för stor personcentrering i Socialdemokraterna. Det verkar som en hel del personer menar ”lojal mot den nuvarande partiledningen” eller ”lojal mot person X” när de säger ” lojal mot partiet”. Men det finns också andra sätt att vara lojala. Att säga sanningen, saker som inte är populära men som verkligen behöver sägas. Det är att vara lojal. En riktig vän läxar upp dig när du gått över gränsen, eller stoppar dig när du är på väg att göra något riktigt ogenomtänkt. Det är äkta lojalitet.

Lojalitet mot värderingar och principer  är för mig klart viktigare än lojalitet mot personer. Eller med andra ord, lojaliteten mot personer har en gräns, och den gränsen går där personen inte längre agerar i enlighet med de värderingar och mål som det är meningen att vi båda ska vara lojala mot.

Att vara med i en livlig debatt som följs av en omröstning där ditt förslag inte vinner, men där du sedan ställer dig bakom beslutet fullt ut – det är också att vara lojal. Lojal mot partiet, och de gemensamma beslutsvägarna.

När media skriver att valberedningens ordförande Berit Andnor ”anses lojal mot partiet” funderar jag på vad det betyder. Lojal mot interndemokratiska principer som ger oss vanliga medlemmar insyn i diskussionerna om partiets framtid? Lojal mot visionen om ett jämlikt samhälle? Eller lojal mot tankesättet ”så här har vi alltid gjort och därför ska vi fortsätta göra på det sättet”?

Processen kring att ta fram vår nya partiledare har med all önskvärd tydlighet visat problemet med beslutsprocesser som innebär att de reella besluten fattas bakom stängda dörrar. Folk är i allmänhet inte dumma. De märker ruskigt fort om besluten egentligen inte fattas i en öppen process, utan i praktiken tas i forum dit få har tillträde. Då kommer alla som har möjlighet att börja snacka i korridorerna. När de formella beslutsorganen inte är mer än en formsak blir de informella beslutsprocesserna ett svårstyrt monster. Det är mycket bättre att föra debatten i öppna forum. Det ger både bättre interndemokrati, mer överblickbara maktstrukturer, och det möjliggör ett mer hälsosamt förhållningssätt till begreppet lojalitet.

Kommentar: Det här inlägget skrev jag nästan klart i slutet av november 2010, men publicerade det inte. Men innehållet är fortfarande relevant, inte minst när det handlar om hur vi nu ska reformera organisation och politik.

Bloggat från och om kongressen där vi valde Håkan Juholt till partiledare, en man som tydligt visat att hans lojalitet är riktad mot socialdemokratiska värderingar och vår ideologi, snarare än mot enskilda personer i partiet:

Sohrab Fadai, Peter Andersson, Roger Jönsson, Staffan Lindström, Johannes Åsberg, Sandro Wennberg, Peter Johansson, och de för mig nya bloggbekantskaperna Sebastian Sternholm och Malin Jonason, den senare som bloggar på Vardagsviktigheter. Det är extra roligt att se nya kvinnor som bloggar. Välkommen till systerskapet på nätet, Malin!

Kongressunderlaget: Ett fuck you-finger åt gräsrötterna

”Grattis kongressombud, ni får prata en stund och ”inspirera” en arbetsgrupp som tar fram ett partiprogram som klubbas utan debatt om två och ett halvt år och som ändå inte betyder ett enda dugg för vilken praktisk politik partiet driver. Sen åker ni hem, och vi i partiledningen fortsätter på exakt samma sätt som förr. För vi vet bäst. Fortfarande. Viktiga saker som beslut om politisk färdriktning kan man helt enkelt  inte överlåta till medlemmarna på en kongress.”

Så skulle man kunna sammanfatta kongresshandlingarna som i dag gått ut till alla ombud till extrakongressen.

Det som skulle ha blivit en kongress där Socialdemokraterna tar tag i problem som partiet ignorerat alldeles för länge och där kongressombuden tar beslut om den politiska färdriktningen, blir istället ett fars. Varför? Jo, helt enkelt för att ett gäng som länge haft mycket makt i partiet benhårt vill fortsätta den strategi de följt så länge: Lägga locket på och inte ta i de frågor som gräsrötterna vill diskutera. För herregud, det kanske skulle leda till beslut som skulle göra att partiets värderingar, ord och praktisk handling skulle hänga ihop igen. Det går ju inte. Mycket bättre att försöka låtsas som att det regnar och hoppas att kongressen inte vågar protestera.

Min ilska kommer inte av enbart läsningen av själva kongressunderlaget. Jag har gjort en kontrasterande läsning mot kriskommissionens rapport. Det som skulle ha varit underlaget till kongressen. För det värsta är inte det som står i underlaget (förutom första sidan, för det är rätt förfärligt.) Utan i det som INTE står där. Alla de saker som tagits bort av partiledningen för att de som sitter i ledningen i dag inte vill ha debatter som kan bli obekväma för dem själva. Alla de resonemang och frågeställningar om viktiga framtidsfrågor som kongressen INTE ska prata om.

Saker ur kongresshandlingarna som gör mig förbannad:

1. Inget tal om att ha en till kongress till hösten och ta politiska beslut då. Inte ens en viskning om ett jädra förtroenderåd. Istället försöker de villa bort oss med att kongressen ska få påverka inriktningen på partiprogrammet. En ny inriktning på politiken kan aldrig klubbas ett år före ett val. De stora, svåra debatterna och besluten måste tas i god tid, det vill säga tas nu. Vi kan inte vänta. (Heh.)

2. Inget, INGET, i organisationsdelen andas insikt om de enorma problemen med beslutsstrukturer och icke-fungerande beslutsorgan som paralyserar vårt parti. Allt det är borta. För att citera Johan Persson som lett kriskommissionens arbetsgrupp om organisation ”Besluten tas på andra ställen där folk inte är valda”. Låter som något vi skulle behöva ta tag i, inte sant? Men nej. En organisationsutredning ska det visst bli. Men vad den ska göra, och när den ska lägga fram sitt förslag är oklart.

3. Kongressunderlaget innehållet bara platta ofarliga politiska resonemang som alla kan hålla med om. Inga som helst försök att ta i frågor som är det minsta kontroversiella, där alla i partiet inte redan tycker likadant. Kriskommissionens rapport lyfter många viktiga frågor som partiledningen tydligen vill fortsätta att ignorera. Istället känns många av resonemangen igen från förra kongressen (!). Hur var det där med att vara i takt med vår samtid nu igen?

De här kongresshandlingarna går till historien som ett fuck you-finger till gräsrötterna.

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Högberg, Peter Johansson

Läs också reportaget Nätaktiva driver på S,  i Göteborgsposten, ett reportage om Staffan Lindström som bloggar på Jämlikhetsanden, och om hur S-bloggare driver på för förändring i partiet.

Bra Kriskommissionen!

Har läst stora delar av Kriskommissionens rapport ”Omstart för socialdemokratin” och tycker att mycket är väldigt bra. Tre saker som jag verkligen gillar och som en ny partiledning måste ta med sig i det fortsatta arbetet med omformningen av politiken:

- Att det är fokus på full sysselsättning och det i rapporten finns en ärlighet kring att vi inte har levererat de vi har talat om i våra festtal; att vi i praktiken inte har fört en politik som har kunnat leda till full sysselsättning.

- Att arbetslivets villkor lyfts och att dessa måste förändras såväl för den som jobbar ofrivillig deltid eller har jobb med delade turer som för den som tvingas jobba långt mer än 40 timmar i veckan då betinget är större än vad arbetstiden räcker till för.

- Att det finns en tydlighet i att vi måste hitta ett nytt sätt att reglera de offentligt finansierade privat drivna verksamheterna. Dessa verksamheter regleras på ett sätt som gör att avsedda medel inte kommer medborgarna till del. Inte minst gäller detta skolan där ett större politiskt arbete kring hur vi kan öka såväl resultaten som likvärdigheten måste till.

Erik Sundström på Dagens Arens kritiserar att rapporten inte nämner det mångkulturella samhällets möjligheter och utmaningar. Och även jag kan hitta saker som inte nämns och som borde finnas med, inte minst familjepolitiken och betydelsen av reformer för jämställdhet inom familjen vilket också kommer att påverka kvinnors position på arbetsmarknaden positivt. Samtidigt kan en rapport inte innehålla allt. Och vad gäller den orättfärdiga ojämlikheten mellan inrikes och utrikes födda samt personer med utländsk bakgrund så nämns den inte explicit men flera av de åtgärder som föreslås, såsom politik för full sysselsättning, motverkande av barnfattigdom, upprustning av flerfamiljshusen byggda på 60- och 70-talet liksom ett ökat fokus på likvärdighet i skolan kommer att öka jämlikheten mellan inrikes och utrikes födda samt personer med utländsk bakgrund.

Följ kongressens beslut – reformera föräldraförsäkringen!

Den socialdemokratiska partikongressen 2009 fattade beslut om att reformera föräldraförsäkringen; att ytterligare månader ska knytas till respektive vårdnadshavare inom ramen för dagens föräldraförsäkring och att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan vårdnadshavarna.

Inför valet 2010 fanns dock inget vallöfte från Socialdemokraterna om en reformerad föräldraförsäkring. Det var en stor besvikelse för oss i Unga S-kvinnor Rebella. Vi ser att en mer individualiserad föräldraförsäkring skulle betyda mycket för jämställdheten mellan män och kvinnor både i familjen och i arbetslivet. Vi är också besvikna på att kongressbeslut inte efterlevs.

Därför motionerar vi nu om att S-kvinnor i Stockholms stad och hela det socialdemokratiska kvinnoförbundet ska driva på för att Socialdemokraterna 2014 ska gå till val på en reformerad föräldraförsäkring. Läs den motionen och våra andra nya motioner här.

 

Korten på bordet

Aftonbladet avslöjar att Svenskt Näringsliv betalat PR-byrån Prime för att påverka Socialdemokraternas politik och se till att partiet inte går i mer tillväxtkritisk riktning, som Miljöpartiet. Tidningen listar delar ur en detaljerad projektplan där det bland annat står att Carl Melin (på United Minds som ägs av Prime-gruppen) ska skriva en debattartikel snabbt efter valet, att de ska ta fram en egen valanalys som de ska åka på turne med runt om i landet, och ha individuella träffar med 100 personer med viktiga poster inom Socialdemokratin för att gå igenom valanalysen.

Artikeln är rätt trovärdigt skriven, och den som någon gång arbetat i PR-branschen känner igen sig, det är så här det går till. Sätt en agenda tidigt så har du störst chans att påverka. Gör en analys av de viktigaste personerna att nå fram till och fundera ut hur du ska nå dem.

Det här avslöjandet har väckt stor uppmärksamhet inom S, och en hel del människor känner sig lurade av att personer de känt i decennier har deltagit i eftervalsdebatten på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Hur kunde de? verkar många fråga sig. Gå någon annans ärende på det sättet. Och hur kunde de gå Svenskt näringslivs ärenden? Jag är inte så förvånad. Men jag tycker Prime-konsulternas agerande, om artikeln stämmer, är problematiskt.

En sak kan man vara ganska säker på. Så pass etablerade Socialdemokrater som Niklas Nordström och Carl Melin sätter inte sin politiska trovärdighet på spel för en agenda de inte själva ställer upp på. Att de både har en stark övertygelse om att det bästa för både samhället och Socialdemokraterna är att driva en politik som är tillväxtvänlig, håller jag för ganska sannolikt. Och så långt är det inget problem. Man får vara politiskt aktiv även om man råkar jobba som PR-konsult, och även PR-konsulter får tycka saker.

Men det man inte bör göra är att delta i politiska sammanhang i egenskap av sig själv, eller kanske som representant för sin byrå sådär i allmänhet för att knyta nya kontakter, men i själva verket agera för en kunds räkning. Att få betalt för att driva den politiska linje man själv står för, eftersom den sammanfaller med kundens linje är bara ok om man klart och tydligt deklarerar att man får betalt för att göra det man gör. Follow the money är ett känt amerikanskt uttryck. Om man vet vem som betalar, vet man vilka intressen som gynnas.

Att lobbyister arbetar i det fördolda utan att redovisa agenda eller uppdragsgivare är ett demokratiskt problem.  För vi får inte glömma bort att det finns en anledning till att Svenskt Näringsliv gett Prime i uppdrag att påverka Socialdemokraterna i riktning mot att se ekonomisk tillväxt som något naturligt, som en förutsättning för det goda samhället. Det finns en anledning till att det inte är Svenskt Näringsliv själva som skriver debattartiklar om varför Socialdemokraterna förlorade valet, och varför de inte själva reser land och rike runt och föreläser hos ABF om sin valanalys. De skulle nämligen inte ses som särskilt trovärdiga hos Socialdemokrater, och skulle inte kunna nå samma framgång, som om samma sak förs fram av Socialdemokrater med hög trovärdighet. Svenskt Näringslivs politiska agenda ligger långt från det som traditionellt varit Socialdemokraternas agenda. Och just därför är det så viktigt att redovisa vilka som har betalat för Prime-konsulternas deltagande i eftervalsdebatten. För det är svårt att tro att Prime tagit kostnaden för alla dessa timmar själva.

Niklas Nordström är en av två sekreterare i kriskommissionens arbetsgrupp om organisation. Nu måste man fråga sig om han gjort det på arbetstid för Prime/Svenskt Näringsliv. Hans bidrag till gruppen kommer också behövas granskas ordentligt. Finns det en bakomliggande agenda i det han för fram? Kanske är det inte ens möjligt för honom att slutföra arbetet i gruppen.

För att återfå förtroendet behöver de inblandade vara ordentligt öppna med vad som hänt, och i vilken mån deras aktiviteter nära Socialdemokraterna har varit del av ett uppdrag från Svenskt Näringsliv eller andra kunder. ”Lita på oss” funkar inte i det här läget. Och Socialdemokraterna måste starta en öppen debatt om hur man ser på PR-konsulter och lobbyism. Och en öppen debatt om hur vi ser på samhället.  Jag håller med Lena Sommestad som skriver att det skulle det vara mycket lättare för S att stå emot sådana här försök att påverka politiken om det fanns en egen stabil samhällsanalys i partiet. Dags att ta tag i det!

För övrigt anges bloggaren Erik Laakso som en person som ska involveras i strategin, enligt projektplanen. Laakso lämnade det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots med buller och bång och en artikel i Expressen, men har sedan valförlusten startat sajten eftervalsdebatt.se (som enligt Johan Westerholm är finansierad av PR-konsulten Harald Ullman som har kopplingar till Prime) och gått med i bloggnätverket igen. Nu verkar det alltså som att den debattarena som Laakso lanserade som ett fristående initiativ för en mer livskraftig S-debatt var del av en PR-kampanj och ett arbete han fick betalt för.  Laakso skriver själv att han haft uppdrag för Niklas Nordström och Prime och att han nu gör research för en bok om tillväxtpolitik, så det verkar som att i alla fall den delen av projektplanen satts i verket.

Tyvärr verkar de omedelbara reaktionerna på Aftonbladets avslöjande pendla mellan ”Äh det där har väl alla vetat länge, det har varit uppenbart hela tiden” och ”Vadå, nä jag känner Pelle PR-konsult personligen och kan inte tänka mig att han skulle agera på det sättet”. När vi egentligen skulle behöva stanna upp och tänka efter. Och be dem som i artikeln anges ha arbetat på det här sättet lägga korten på bordet.

Förnekar Prime att det finns en projektplan för hur Socialdemokraternas politik ska påverkas i mer tillväxtvänlig riktning?

Har Svenskt Näringsliv gett i uppdrag åt Prime att påverka Socialdemokraternas politik?

Vilka riktlinjer har Prime för hur deras konsulter ska tydliggöra skiljelinjen mellan sina uppdrag, och sin egen politiska plattform?

Jag tror vi alla skulle må bra av att få svar på de här frågorna, och sedan kunna göra en bedömning om vi ska ompröva den vikt som lagts vid den analys som Niklas Nordström och Carl Melin fört fram om varför S förlorade valet och hur vi nu går framåt.

Bloggat/skrivet: Magnus Ljungkvist som själv snart ska börja jobba som PR-konsult, Torgny Landin , Fackförbundet SEKO:s ordförande  Janne Rudén skriver om att Prime och United Minds flera månader före valet erbjöd sig att direkt efter valet komma och presentera sin eftervalsanalys. SEKO tackade nej. Bra där SEKO! Tidningen Efter Arbetets politiske redaktör Petter Larsson beskriver hur redaktionen blev duperad att samarrangera ett valanalysseminarium med United Minds i Malmö och hur Carl Melin fick skriva på debattplats om sin valanalys. Riksdagsledamöter reagerar på avslöjandet. Alexandra Einerstam skriver om besvikelse och hur den här historien gör Öppna kriskommissionens arbete än mer angeläget

Makthavare.se var snabba på bollen och publicerade en artikel om att det skulle komma ett avslöjande från Aftonbladet. Synd bara att Makthavare.se valde att rama in det hela som del i ett pågående maktspel bakom kulisserna i Socialdemokraterna. Tillsammans med den här krönikan som raljerande påstår att Niklas Nordström nog måste ha varit på Svenskt Näringslivs lönelistan sedan han var med i Unga örnar eftersom han alltid förespråkat tillväxt, får jag en bitter smak i munnen av Makthavares rapportering. Inte är det väl så att de vill förminska allvaret i det Primekonsulterna ägnat sig åt? Lena Melin beskriver i en krönika på Aftonbladet.se  hur Prime och Niklas Nordström-falangen i S ägnar sig åt skademinimering. Det kan jag mycket väl förstå att de gör. Jag hoppas bara att de inte dragit med Makthavare.se i de försöken.

Mer bloggat:

Peter Högberg: Vad kostar socialdemokratin?

Johan Westerholm: Socialdemokraterna: Vem i hela världen kan man lita på

Utsikt från ett tak: När det stormar i ett vattenglas

Engström: (S) behöver regler om PR-firmorna

Badlands hyena: PR-byråer påverkar partier

Peace Love and Capitalism: Niklas Nordström på Stureplanscentern

Alliansfritt Sverige: Svenskt Näringslivs plan för att köpa S

Makthavare: Erik Laakso: ”Jag bloggar om vad jag vill”

Länklista från Partistaten, tack Sandro!

Sluta leta frälsare

Mer än någonting annat just nu behöver vi i Socialdemokraterna ledarskap. Inte som i ”någon som bestämmer vad vi i partiet ska tycka eller göra” utan som i ”någon som leder arbetet med att låta alla diskutera sig fram till vad vad vi i partiet ska tycka och göra”. En processledare, eller förändringsledare. Någon som lägger kraft på att skapa förutsättningar för att alla andra kan bidra med idéer i debatten, och minst lika viktigt, skapar förutsättningar för att alla i gruppen ska lyssna på varandra med ett öppet sinnelag. Som bygger tillit och ett bra diskussionsklimat. Som hjälper till att hålla fokus på de viktiga frågorna när någon fladdrar i väg åt ett annat håll. Jag hoppas med hela mitt hjärta att Mona Sahlin nu kommer ta den rollen som förändringsledare, fram till extrakongressen i mars. För det räcker inte att bara byta partiledare för att vi i Socialdemokraterna ska bli det parti vi vill vara igen.

Varje gång jag köper en ny kalender har jag ambitionen att kalendern ska göra mig mer välorganiserad.  Kalendern kommer att göra mig till en bättre människa, tänker jag.  Utan att jag själv behöver anstränga mig. Det fungerar såklart inte. Ska jag bli mer välorganiserad måste jag själv göra jobbet att nöta in nya vanor.

Lite på samma sätt verkar folk i Socialdemokraterna ha tänkt kring partiledarposten. Om vi bara byter partiledare kommer  de problem som finns  i organisationen att försvinna.  Vi som parti letar frälsare – och blir besvikna när en person inte lyckas göra oss alla till bättre människor som ingår i en bättre organsiation. Så klart personen misslyckas med ett sånt omöjligt uppdrag.

Visst är ledarskap viktigt. Ledare sätter agendan och visar riktningen och vad som är tillåtet. Men en bra ledare behöver ha samarbetsvilliga medarbetare som ser sitt eget ansvar i det som händer i organisationen. Vill vi i S ha en annan organisationskultur måste vi som ingår i organisationen göra jobbet ordentligt och ta itu med de problem som finns. Nu har vi en partiledare som talat om att hon kommer leda oss i fyra månader till, inte mer. Jag hoppas vi alla använder den tiden väl.

Bloggat om Mona Sahlins besked att extrakongressen ska välja en ny partiledare: Röda berget, PeO Wågström , Peter Högberg , Lena Sommestad (briljant och insiktsfull, som vanligt) , Daniel Mathisen, Göran Johansson , Annarkia , Anna Vikström , S-studenter (som poängterar att ledarskapsfrågan är långt ifrån löst bara för att Sahlin avgår.) HBT-sossen , Peter Andersson , Johan Westerholm , Martin Moberg , Callenberg

Expressen , Expressen 2, Aftonbladet , SvD , Superbra ledare av Jenny Wennberg i Arbetarbladet

Visionslöst från Östros om den ekonomiska politiken

Thomas Östros skriver på DN debatt om sitt recept för hur S åter ska bli centrum i svensk politik.

Det första som slår mig är jag läser inlägget är hur visionslös artikeln är. Och att Thomas Östros verkar ha accepterat och internaliserat många mantran från både nyliberala ekonomer och nyliberala ideologer:

Det ska löna sig att arbeta. (Någon som känner vi igen den från Moderaternas valrörelse? Tänkte väl det. Det skulle ha varit mycket bättre att formulera det här på samma sätt som Kajsa Borgnäs gjorde i sin krönika i senaste numret av Tiden: Känna stoltheten i att göra rätt för sig)

Framgång kräver internationellt konkurrenskraftiga skatter. (Betyder det att vi ska bestämma vårt skattesystem utifrån de nycker och krav som globala investerare kan tänkas ha? Inte börja diskussionen i vad vi vill betala gemensamt via skatten, och sen bygga ett skattesystem som är träffsäkert och får in just de pengarna?)

Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala. (Företagsamhet har inget med företag att göra. Det ordet heter företagande. Är det företagsamhet eller företagande som Östros menar här? Eller allmän initiativkraft, civilkurage, innovationsklimat? Och ”drivkrafter” låter väldigt, väldigt likt hur Moderaterna argumenterar för att slå sönder skyddsnätet i den generella välfärden. Här hade det varit väldigt bra om Östros hade förklarat vad han menar med drivkrafter.)

Bolagsskatt och villkor för privat kapitalbildning ska vara gynnsamma. (Gynnsamma för vadå? För att skapa ett jämlikt samhälle, eller för att globala riskkapitalister ska tycka att Sverige är ett bra ställe att göra snabb och hög avkastning?)

Stort permanent utanförskap. (Här tycker jag att Östros åter accepterar en problemformulering som gör det svårt att ens prata om vår vision om ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. )

Finansieringsgapet i den framtida välfärden. (Nyliberala tankesmedjor som Timbro har flera långsiktiga välfärdsprojekt som går ut på att tuta i oss att det är omöjligt att betala välfärden via skattesedeln i framtiden, och att vi därför genast måste släppa in privata försäkringsbolag i till exempel äldrevården. Privata sjukförsäkringar, inte sjukvårdsförsäkringar för de har vi redan, är då inte långt borta. Deras räkneexempel är så helt uppåt väggarna att man skulle tro att de borde vara lätta att smula sönder retoriskt. Men Östros verkar köpa resonemanget rätt av.)

Allt detta skriver Östros – och det enda han säger om lösningarna på de enorma strukturella problem på finansmarknaden som hans åtgärder försöker parera är att finansmarknaden behöver regleras globalt. Jaha – och hur drivande har S varit i det då under den tid som Thomas Östros varit ekonomisk-politisk talesperson? Är vi för Tobinskatt, eller skatteregler som ger incitament till långsiktiga investeringar? Har vi skarpa förslag kring regleringen av kreditderivat?  Vill vi till exempel att de ska omfattas av samma typ av regelverk som försäkringsbolag, eftersom de
faktiskt används som riskförsäkringar och man då borde kunna kräva att den som ger ut försäkringen ska ha täckning för att kunna betala om den försäkrade händelsen inträffar? Jag kanske har missat något, men några sådana förslag har jag inte sett från Östros.

Sen måste här meningen ligga bra nära socialdemokratiskt tjänstefel: ”Den växande mångfalden inom välfärden har stärkt kvaliteten”. Say what!?

Räknat hur då om jag får fråga? Gamla människor ska välja mellan 18 privata vårdutförare, men de får inget inflytande över vilken hjälp de får. Kvalitetskraven i vårdupphandlingar är så luddigt formulerade att de inte går att följa upp och kräva att leverantören håller vad den lovat. Den fria etableringsrätten och Vårdval Stockholm gör att de som behöver vården mest får sämre vård.

Hur tänker Östros när han säger mångfald inom välfärden? Många privata företag som gör stora vinster på skattepengar är inte mångfald. I Stockholm har Ersta Diakoni sagt upp avtalet med Stockholms stad om att leverera hemtjänst- tjänster, eftersom ersättningen är så låg och tidsberäkningen så omöjlig att det inte går att göra ett bra jobb. Är det eftersträvansvärt?

Som om det här inte räckte avslutar Thomas Östros debattartikeln med att klappa sig på axeln och säga att Moderaterna också accepterat det finanspolitiska ramverket. För det är tydligen viktigast av allt här i världen.

Några tecken på att Östros åtminstone leker med tanken på att ompröva tidigare ställningstaganden hade varit trevligt.

Tips till valberedningen – hjälp till att hålla fokus på innehållet i politiken

De finns en tendens att direkt hoppa in i personspekulationer så fort någon börjar andas om en möjlighet till förnyelse i Socialdemokraternas ledning.  På en halv sekund startar pratet om vem som ska bort, och vem som kan tänkas bli ersättare. Och där stannar diskussionen, personfrågan mals runt och runt och runt. Istället för att vi först gör en saklig analys av läget och kommer fram till vilka problem som finns och vad de beror på. För att först därefter gå in på personligt ansvar. Den här tendensen att direkt börja spekulera om personer är en av de infektionssjukdomar som skapar ohälsa i vårt parti.

I dag har vi som parti tagit ett stort steg mot nödvändig förnyelse, tack vare Mona Sahlins beslut att varenda kotte i partiledningen bör ställa sin plats till förfogande vid extrakongressen.  När förtroenderådet träffas i december ska det välja en valberedning som ska ta fram förslag till extrakongressen.  Det här är jättebra. Nästa viktiga steg är att se till att personspekulationerna inte får allt fokus och tar kraft från arbetet med att förnya politiken.

Jag vill därför komma med ett par tips till valberedningen, tips som jag tror kan bidra till att minska personhetsen, och sätta den organisatorisk och politiska förnyelsen i fokus.

Valberedningens utgångspunkt bör inte vara att titta på vilka i partiledningen som ska bort, utan att titta på vilka i partiledningen som tar ett aktivt ansvar för ett öppet och konstruktivt förändringsarbete. Det är dessa individer,
och bara dessa individer, som ska få glädjen att bli nominerade på nytt. Om man inte visar medlemmarna att man tar sig an socialdemokratins utmaningar med lika delar entusiasm och allvar, ja då finns det många många andra som bara väntar på möjligheten att bidra till partiets nytändning.

Tanken är alltså att alla personer i partiledningen ska känna ett personligt ansvar att bevisa att de förtjänar medlemmarnas fortsatta förtroende. Snarare än att valberedningens uppdrag går ut på att peka ut vissa i partiledningen som kvarnstenar runt partiets hals.

 

Bloggat: Mats Engström

Pepp till Mona Sahlin från en kärleksfull kritiker

Just nu kräver jag bara en enda sak av dig Mona Sahlin. Att du slåss med hela ditt väsen för att få till de förändringar i partiet som du så länge vetat varit nödvändiga. Om det betyder att du blir utbytt nästa år, so be it. Partiets framtid är mycket viktigare än vem som sitter på vilken post, och du som är vår partiledare måste visa att detta även gäller det egna uppdraget. Om du Mona Sahlin väljer att sitta still i båten och blidka partiets olika maktbaser för att ha chans att fortsätta leda partiet efter mellankongressen – då är du inte den ledare jag trott att du är.

Det har varit en fruktansvärt tuff uppgift. Att leda det socialdemokratiska partiet när det är så vilset som det är. Att inte kunna lita på det interna stödet. Personangreppen utifrån. Det rödgröna samarbetet ledde inte hela vägen fram, och det hade några nackdelar. Men som vanligt är det lätt att glömma bort det som var bra. Det fanns många bra saker med det rödgröna. Samarbetet lockade folk som inte ville bekänna sig till ett enstaka parti. Kampanjen kändes ung och ny – något som hade varit svårt att skapa med en ren S-plattform med de blytunga beslutsvägar som verkar prägla vårt eget arbete. Det politiska innehållet blev säkert mer nytänkande när tre partier fick stöta och blöta sina idéer till ett gemensamt förslag. Visst försvann den socialdemokratiska identiteten i det rödgröna. Men helt ärligt, hade vår identitet varit tydlig nog att stå på egna ben?

När vi nu går vidare måste vi göra de läxor vi inte gjorde efter förra valet. Ordentligt. På djupet. Och där behöver vi dig, Mona Sahlin. När du i framtiden blickar tillbaka på ditt ledarskap i Socialdemokraterna – vad vill du bli ihågkommen för? Som den ständigt ifrågasatta, men som ändå inte tog de viktiga striderna? Eller som den ledare som äntligen tog tag i problemen du fått ärva och gjorde upp med de krafter som leder oss i fel riktning? Den som krävde av alla i partiet att göra en ordentlig självrannsaken i vilka drivkrafter vi har i det politiska arbetet?

Lyft upp saker till ytan – tvinga fram diskussioner som hållits tillbaka. Se till att ingen kan fortsätta låtsas som att problemen i partiorganisationen och partikulturen inte finns. Oavsett om du är kvar i ledningen eller inte. Påminn alla om varför vi började hålla på med politik. Visa att du är den handlingskraftiga partiledare vi behöver. Du har inget att förlora längre. Stormen växer i styrka.

Kram,

en av dina kärleksfulla kritiker

Sara Gunnerud

S ser att allt hänger ihop – så låt det synas i vårt eget krisarbete

Socialdemokratins styrka är att vi ser att saker och ting hänger ihop.  Arbetsmiljön påverkar människors hälsa. Alltså ska arbetsgivare ha ansvar för att inte göra människor sjuka på jobbet. Utbildning till bristyrken är mycket smartare jobbpolitik än flummiga jobbcoacher och att ge arbetsgivare  gratis arbetskraft i Fas 3. Alltså är det bättre att aktivt bidra till att lösa flaskhalsarna på arbetsmarknaden med riktad arbetsmarknadsutbildning.

Om kidsen inte har något att göra på fritiden ökar risken att de tar ut frustrationen i skadegörelse och att de blir lätta rekryter för kriminella gäng. Alltså är bra  fritidsgårdar ett smartare sätt att förebygga ungdomsbrottslighet än övervakningskameror och fler poliser.

När vården får lika mycket pengar av landstinget för varje läkarbesök, oavsett hur sjuk patienten är eller hur mycket tid och resurser besöket kräver? Ja då ökar incitamenten för vårdföretagen att ta in patienter på omotiverade läkarbesök, och då förlorar vårdföretagen pengar varje gång de tar in en multisjuk patient. Alltså är det smartare att ge vårdgivarna betalt efter hur sjuk patienten är.

Allt detta ser vi Socialdemokrater, och det formar våra konkreta politiska förslag. Men när det kommer till vårt eget krisarbete i partiet, vår analys av varför vi inte förtjänade att vinna valet – då är vetskapen om att allt hänger ihop plötsligt som bortblåst. I alla fall om man tittar på uppdragsbeskrivningen till partiets kriskommission som partistyrelsen tog fram i oktober.

Bara några dagar efter valet tillsattes en kärngrupp som fick i uppdrag att leda krisarbetet. Bland annat skulle Ardalan Shekarabi och Anna Johansson ansvara för att analysera politiken, och Kajsa Borgnäs ägna sig åt partiets idédebatt. När partistyrelsen några veckor senare kom med en mer fullödig uppdragsbeskrivning står där att läsa om idédebatten:

Idédebatten i partiet ska stimuleras och nätverksbyggande med progressiva krafter som finns i samhället ska utvecklas. Genom utåtriktad verksamhet i form av t.ex. seminarier och workshops till vilka forskare, eldsjälar med flera bjuds in vänder vi oss utåt för att söka kunskap och inspiration.  I omvärldsanalysen ska kunskap inhämtas av både positiva och negativa erfarenheter  från systerpartier i Europa och deras erfarenheter av främlingsfientliga krafter. Vi ska även lära av deras erfarenheter av facklig-politisk samverkan, folkrörelsearbete och liknande.

Här verkar uppdraget handla om att lyssna och ta in kunskap utifrån – att vara del i en idédebatt. Men en rejäl krisanalys om partiets idédebatt måste rimligen också  analysera och reflektera kring hur idédebatten, eller bristen på idédebatt, är kopplad till de politiska förslag som läggs fram från partiet. Alltså behöver områdena politik och idédebatt samverka.

Partiet har fått intern kritik för att de forum där partiets idédebatt pågår inte kopplas samman med de forum där politiken arbetas fram. Men den aspekten har inte tagits med i uppdragsbeskrivningen för kriskommissionen. De fyra områdena som kriskommissionen ska arbeta med har olika uppdragsbeskrivingar – men i uppdragsbeskrivningen ingår inte att samverka och se korskopplingar mellan dessa områden. I alla fall inte den del som är offentlig och som finns tillgänglig på Socialdemokraternas webbplats. Och om det är så att uppdraget säger att arbetet med att utvärdera politiken  samt arbetet med idédebatt och omvärldsanalys ska skötas var för sig, ja då har vi stora problem.

Politiska förslag söker lösa identifierade problem, för att leda till ett mer önskat resultat eller målbild. Problemformuleringen och målbilden är alltså helt avgörande för vilken den konkreta politiken blir. Och både problemformulering och målbilden skapas i idédebatten. Alltså går det inte att komma fram till en djupare analys av den socialdemokratiska politiken som den ser ut i dag utan att väva in idédebatten, och titta på hur den har varit.

Vilka analyser är det som legat till grund för de förslag vi gått till val på? Vilken samhällsanalys har vi haft ? Vilken maktanalys? Och om det, som flera redan signalerat, funnits brister i kopplingen mellan idédebatt och konkret politik – vad har det då berott på? Vilka faktorer i organisationskulturen har uppstått som motverkat samspelet mellan idédebatt och arbetet med att ta fram politiska förslag? Eller vilka forum har försvunnit, forum som tidigare bidragit till ett livfullt idéutbyte? Helt enkelt – vad är det som gjort att vi hamnat i den vilsenhet som vi nu upplever att vi befinner oss i?

Och när vi sedan blickar framåt och ska skapa den nya politiken så måste också den grundas på en djup och livfull idédebatt. Vilket samhälle ser vi omkring oss? Vad händer i omvärlden som vi måste hitta ny lösningar på? Att analysera politik och ägna sig åt idédebatt i varsina stuprör känns svårjobbat tycker jag.

Jag hoppas att kriskommissionen fått  ett tydligare uppdrag än vad som framgår på webbplatsen, och att de fått friare tyglar att ta analysen dit den pekar, och att väva in flera aspekter i varandra. Och om de inte fått det – att uppdraget omedelbart förtydligas så att det blir så.

Som konsult vet jag av erfarenhet att beställningen sätter ramarna för vad som går att göra i uppdraget. Och att det faktiskt händer att uppdragsgivare använder oss konsulter som brickor i interna konflikter, och gör en beställning som är skräddarsydd för att misslyckas. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet här. Och att om det skulle vara så, att någon i så fall kan förklara för mig varför någon i partiet  skulle vilja att kriskommissionens arbete misslyckas.

Men om den officiella kriskommissionen nu inte når hela vägen fram, så får vi partimedlemmar själva ta vårt ansvar och bidra till en levande och konstruktiv eftervalsdebatt. Både i att komma med förslag och idéer, och i att påpeka saker som kommer från partiledningen som  vi tycker är märkliga, eller riskerar att leda åt ett håll som inte gynnar en öppen och bra debatt om partiets framtid. Jag försöker ta mitt ansvar på det området.

Bland annat är jag i dag med på en debattartikel i Expressen där bloggare som är aktiva i Öppna kriskommissionen slår fast att vi vill se ett högre tempo från partiets kriskommission, och att kommissionen återkopplar sitt arbete till oss medlemmar så vi kan känna oss trygga i att det händer saker som går i rätt riktning.

Vi tar också upp en annan sak som på sätt och vis har glömts bort lite i diskussionerna om krisarbetet i Socialdemokraterna. Förtroenderådet, som är det högsta beslutande organet mellan partikongresserna. En slags minikongress med fasta ombud, kan man säga.  Det är viktigt att förtroenderådet visar att de har förtroende för partiledningens krisplan när de träffas i december. Och om de inte har det, ger ett tydligt alternativ.

Det blir mycket, mycket svårt för kriskommissionen att lägga fram konkreta förslag och rekommendationer om de inte fått ett tydligt mandat från förtroenderådet att arbeta djupt och brett i sin analys. Vår partiorganisation är inte det smidigaste av kylskåp ibland, och det är viktigt att alla formella delar ger mandat till krisarbetet.  Bara för att ingen ska kunna komma i slutändan och säga – ”Vadå, det här var inte vi med på!”

Alltså. En tempoökning i krisarbetet, ett tydligt mandat från förtroenderådet, och så hjälper alla vi andra till genom att säga vad vi tycker och inte tro att någon annan ser det som sin uppgift att sköta krisarbetet. Vi kommer få ordning på Socialdemokraterna igen. Men det kommer krävas lite arbete på vägen dit.

De andra bloggarna som var med på artikeln: Johan Westerholm, Sandro Wennberg , Peter Högberg, Martin Moberg, Claes Mushkin, Peter Johansson, Staffan Lindström (tack Annika och Sandro för länkarna!).

Bloggat om vår artikel: Per Ankarsjö , Annika Högberg , Martin Moberg , Sandro Wennberg , Anna Ekelund på Eftervalsdebatt.se, ett annat krisdebattforum på nätet. HBT-sossen , Johan Westerholm