Bra att Juholt vill reformera föräldraförsäkringen!

I partiledardebatten den 15 juni lyfte Håkan Juholt behovet av att reformera föräldraförsäkringen. Det tycker vi i Rebella är bra. Vi har länge velat se Socialdemokraterna gå från kongressbeslut till konkreta reformförslag i föräldraförsäkringsfrågan. Alltså är vi glada att frågan nu lyfts upp av vår partiledare.

I rapporteringen av debatten framstår det som att Juholt sa att målet är en tredelad föräldraförsäkring. Men det kan inte vara målet, utan ett steg på vägen. Vi har kongressbeslut på att vi vill se en delad föräldraförsäkring på sikt:

att ytterligare månader ska knytas till respektive förälder inom ramen för dagens föräldraförsäkring och att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan vårdnadshavarna.

Det är inte bara Håkan Juholt som fastnat vid en tredelning av föräldraförsäkringen, ganska många i vårt parti verkar tro att vi bestämt att det är där vi vill stanna. Men vårt mål är större än så. Vårt mål är en jämställd arbetsmarknad, och det målet kan vi bara nå om kvinnor och män tar lika stort ansvar för hem och familj. Där är föräldraförsäkringen en mycket viktig faktor. Den förälder som börjar ta hand om barnen när de är små fortsätter att ta hand om barnen när de blir större. Alltså vill vi att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna, att det inte ska vara möjligt att överlåta dagar till den andra föräldern.

Individualiserad eller delad föräldraförsäkring är inte ett mål i sig. Det är en del av en infrastruktur för jämställdhet. Vi Socialdemokrater är bra på infrastruktur. Låt oss därför se vad det är vad vi vill åstadkomma med en reformerad föräldraförsäkring och se till att vi skapar den infrastruktur som behövs för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. En tredelad föräldraförsäkring kommer inte vara tillräckligt för att nå dit, och det finns en risk för att tredelningen uppfattas som så rättvis och balanserad – den sansade kompromissen – att det blir omöjligt att gå vidare från en tredelning om vi pratar om det som vårt mål.

Media: GP

”Tillväxt är en förutsättning för välfärd” – vad betyder det?

Uttrycket ”tillväxt är en förutsättning för välfärd” har jag hört flera gånger de senaste dagarna, bland annat från Håkan Juholt.  Och ju mer jag tänker på det, desto konstigare tycker jag att den utsagan blir.

Skulle nolltillväxt automatiskt innebära mindre välfärd än i dag? Kommer det in mindre skattepengar vid nolltillväxt, även om sysselsättningen skulle vara exakt densamma som i dag?

Eller menar man ”tillväxt är en förutsättning för mer och bättre välfärd”? Vet inte om jag håller med om det heller, men då växer i alla fall både ekonomin och välfärden samtidigt. I ”tillväxt är en förutsättning för välfärd” växer ekonomin, men inte välfärden.

Lästips: Lena Sommestad som vill gå från en politik för tillväxt, till en politik för välstånd och hållbar utveckling. Malin Jonason om att Anders Borg tycker att de lägsta lönerna i kommunerna är för höga. HBT-sossen om hur S ska bli Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti. Marika Lindgren-Åsbrink är bra som vanligt.

Yrkesprogram som ger allmän behörighet till högskolan gör arbetsmarknaden mer dynamisk

Regeringen har ändrat de yrkesförberedande gymnasieprogrammen så att de inte längre ger allmän behörighet till högskolestudier. Nu ratar svenska elever de yrkesförberedande programmen – och det är verkligen inte konstigt. Vilken 15-åring känner sig tillräckligt säker på sitt yrkesval att man tycker det känns onödigt att i framtiden kunna välja att göra något annat genom att vidareutbilda sig? De ser de stängda dörrarna som yrkesprogrammen innebär med all önskvärd tydlighet, och vill inte drabbas av dem.

Det är dessutom rent ut sagt samhällsekonomiskt puckat att inte ta tillvara hela befolkningens talang och kompetens, och att göra det svårare för människor att ställa om från ett yrke till ett annat. Snabb och smidig omställning ger en dynamisk arbetsmarknad. Och att kunna byta yrkesbana när man vill eller behöver är en viktig del av det. Avgiftsfria högre studier, studiemedel, komvux och allmän behörighet genom yrkesprogrammen är smarta sätt att uppmuntra till omställning genom vidareutbildning.

Vill du ha ett exempel? Vi kan ta mig, jag är ett exempel. Ett exempel på varför det är smart att ge alla gymnasieelever öppna dörrar till framtiden.

Jag var skoltrött som tonåring, och hoppade av samhällslinjen. Istället läste jag hotell- och restaurangprogrammet, som nyligen blivit en treårig utbildning som gav grundläggande behörighet till högskolan. När jag var klar var arbetslösheten i restaurangbranschen 25 procent i min hemstad Gävle. Att få jobb där var alltså inte att räkna med. Istället åkte jag till England och jobbade som servitris på ett konferenscenter utanför London. Och hade otroligt tråkigt på jobbet. Min hjärna höll på att förvandlas till havregrynsgröt. Och jag är helt enkelt inte bra på saker när jag inte får intellektuell stimulans.

En av de största kunderna på det här konferenscentret var managementkonsultföretaget McKinsey, som ofta hade utbildningar där för sina konsulter från hela Europa. När jag dukade fram te och scones utanför konferensrummen hörde jag små snuttar av vad de höll på med, och insåg att det var problemlösande konsult jag borde vara, istället för servitris.

Så jag bestämde mig för att börja studera, och åkte hem. Jag bestämde mig för att jag ville studera, och kunde göra det tack vare den allmänna behörighet som min gymnasieutbildning gett mig. Men eftersom mina gymnasiebetyg inte var sådär jättebra så skrev jag högskoleprovet. Resultat: 2,0. Jag kunde alltså räkna med att komma in på alla utbildningar jag sökte och var behörig till. (Jag fick läsa en liten kurs på komvux, Historia A, för att bli behörig till en strökurs jag läste innan jag hittade språkkonsultlinjen.) Efter språkkonsultlinjen startade jag det företag som jag nu haft i fyra år.

Samhällsekonomiskt är det bättre att jag arbetar som egenföretagande språkkonsult än att jag går och harvar i ett kök eller dukar fram te och scones. Inte för att det skulle vara något fel på att jobba som servitris. Utan för att jag är bättre på det jag gör nu. Jag skapar större värde när jag jobbar, och jag har spetskompetens som företag och myndigheter efterfrågar.

Men för alla svenska gymnasieelever som nu väljer yrkesförberedande program kommer det inte att vara möjligt att  senare upptäcka vad de egentligen är bäst lämpade för, och kunna välja det yrket. Hur smart är det?

Visionslöst från Östros om den ekonomiska politiken

Thomas Östros skriver på DN debatt om sitt recept för hur S åter ska bli centrum i svensk politik.

Det första som slår mig är jag läser inlägget är hur visionslös artikeln är. Och att Thomas Östros verkar ha accepterat och internaliserat många mantran från både nyliberala ekonomer och nyliberala ideologer:

Det ska löna sig att arbeta. (Någon som känner vi igen den från Moderaternas valrörelse? Tänkte väl det. Det skulle ha varit mycket bättre att formulera det här på samma sätt som Kajsa Borgnäs gjorde i sin krönika i senaste numret av Tiden: Känna stoltheten i att göra rätt för sig)

Framgång kräver internationellt konkurrenskraftiga skatter. (Betyder det att vi ska bestämma vårt skattesystem utifrån de nycker och krav som globala investerare kan tänkas ha? Inte börja diskussionen i vad vi vill betala gemensamt via skatten, och sen bygga ett skattesystem som är träffsäkert och får in just de pengarna?)

Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala. (Företagsamhet har inget med företag att göra. Det ordet heter företagande. Är det företagsamhet eller företagande som Östros menar här? Eller allmän initiativkraft, civilkurage, innovationsklimat? Och ”drivkrafter” låter väldigt, väldigt likt hur Moderaterna argumenterar för att slå sönder skyddsnätet i den generella välfärden. Här hade det varit väldigt bra om Östros hade förklarat vad han menar med drivkrafter.)

Bolagsskatt och villkor för privat kapitalbildning ska vara gynnsamma. (Gynnsamma för vadå? För att skapa ett jämlikt samhälle, eller för att globala riskkapitalister ska tycka att Sverige är ett bra ställe att göra snabb och hög avkastning?)

Stort permanent utanförskap. (Här tycker jag att Östros åter accepterar en problemformulering som gör det svårt att ens prata om vår vision om ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. )

Finansieringsgapet i den framtida välfärden. (Nyliberala tankesmedjor som Timbro har flera långsiktiga välfärdsprojekt som går ut på att tuta i oss att det är omöjligt att betala välfärden via skattesedeln i framtiden, och att vi därför genast måste släppa in privata försäkringsbolag i till exempel äldrevården. Privata sjukförsäkringar, inte sjukvårdsförsäkringar för de har vi redan, är då inte långt borta. Deras räkneexempel är så helt uppåt väggarna att man skulle tro att de borde vara lätta att smula sönder retoriskt. Men Östros verkar köpa resonemanget rätt av.)

Allt detta skriver Östros – och det enda han säger om lösningarna på de enorma strukturella problem på finansmarknaden som hans åtgärder försöker parera är att finansmarknaden behöver regleras globalt. Jaha – och hur drivande har S varit i det då under den tid som Thomas Östros varit ekonomisk-politisk talesperson? Är vi för Tobinskatt, eller skatteregler som ger incitament till långsiktiga investeringar? Har vi skarpa förslag kring regleringen av kreditderivat?  Vill vi till exempel att de ska omfattas av samma typ av regelverk som försäkringsbolag, eftersom de
faktiskt används som riskförsäkringar och man då borde kunna kräva att den som ger ut försäkringen ska ha täckning för att kunna betala om den försäkrade händelsen inträffar? Jag kanske har missat något, men några sådana förslag har jag inte sett från Östros.

Sen måste här meningen ligga bra nära socialdemokratiskt tjänstefel: ”Den växande mångfalden inom välfärden har stärkt kvaliteten”. Say what!?

Räknat hur då om jag får fråga? Gamla människor ska välja mellan 18 privata vårdutförare, men de får inget inflytande över vilken hjälp de får. Kvalitetskraven i vårdupphandlingar är så luddigt formulerade att de inte går att följa upp och kräva att leverantören håller vad den lovat. Den fria etableringsrätten och Vårdval Stockholm gör att de som behöver vården mest får sämre vård.

Hur tänker Östros när han säger mångfald inom välfärden? Många privata företag som gör stora vinster på skattepengar är inte mångfald. I Stockholm har Ersta Diakoni sagt upp avtalet med Stockholms stad om att leverera hemtjänst- tjänster, eftersom ersättningen är så låg och tidsberäkningen så omöjlig att det inte går att göra ett bra jobb. Är det eftersträvansvärt?

Som om det här inte räckte avslutar Thomas Östros debattartikeln med att klappa sig på axeln och säga att Moderaterna också accepterat det finanspolitiska ramverket. För det är tydligen viktigast av allt här i världen.

Några tecken på att Östros åtminstone leker med tanken på att ompröva tidigare ställningstaganden hade varit trevligt.

Socialdemokratin måste återta initiativet

Socialdemokraterna representerar i dag inte ett tillräckligt tydligt alternativ
till den borgerliga regeringen. Vi i Rebella upplever att det finns en utbredd
besvikelse bland väljarna för att Socialdemokraterna inte tydligt tar avstånd
från nyliberala förslag om privatiseringar, skattesänkningar och avreglerade
marknader.

Det sker just nu ett systemskifte där den ekonomiska krisen använts
som förevändning för att driva igenom nyliberal politik. Detta påtalas visserligen från socialdemokratiskt håll, men att även vår politik sedan 1980-talet har påverkats av den nyliberala hegemonin verkar inte kunna ifrågasättas.

De utförsäljningar och avregleringar vi drivit igenom i stat och kommuner
har legat till grund för den borgerliga regeringens ännu hårdare politik
för nedmontering av det gemensamma. Detta behöver problematiseras för
att vi ska vara trovärdiga när vi kritiserar. Frågan blir då om vi kan – och vill
– ändra färdriktningen.

Det har skett en stor förskjutning i synen på politikens möjligheter att påverka
samhällsutvecklingen. Allt för ofta bortförklaras uteblivna politiska
ingripanden med att politiken inte har möjlighet att förändra. Något annat
och större – globaliseringen, världsekonomin eller konjunkturen – har makten
i sina händer. På detta sätt avsäger man sig ansvar och låter marknadskrafterna
få allt mer spelrum – trots att vi vet att ett marknadsstyrt samhälle
aldrig kan bli ett jämlikt samhälle.

Vår största utmaning är därför inte att vinna regeringsmakten, utan att själva bryta med självpåtagna politiska begränsningar
i form av en övertro på liberalekonomisk problemlösning.
Vi behöver påminna oss om att verklig demokrati aldrig kan uppnås i ett
samhälle där marknadsliberala friheter kringskär det politiska inflytandet
och där makten hamnar i händerna på ett fåtal. Demokratiskt inflytande
ställs i dag mot egenvärdet av fria marknader och den kampen måste vi våga
ta.

Vi behöver våga vara rotade i vår ideologi när vi söker lösningar för framtiden.
Vi finns inte till för att vara en mellanväg mellan kommunister och
nyliberaler eller ens mellan vänsterpartister och folkpartister. Vi har den
historiskt framgångsrika socialdemokratin som medel för att nå ett jämlikt
samhälle. Det måste återspeglas i all vår politik.

Ur vår framtidsrapport från september 2009

Andra som skriver om Socialdemokratiska valanalyser: Martin Moberg, Annika Högberg. Johan Westerholm, Peter Högberg, HBT-sossen, Peter Andersson.

Vad tycker du?

Vill du vara med och tycka kring Socialdemokratins förnyelse? Skriv ett inlägg till Öppna kriskommissionen. Ett toppenbra initiativ från politiska bloggare. Det går inte att vänta på att den ”riktiga” kriskommissionen som S har tillsatt ska göra allt vi vill att den  ska göra. Alla måste bidra till en öppen och idérik debatt. Du också! Det är lite samma sak som att inte rösta i val. Om man inte röstar har man inte heller rätt att klaga efteråt.

Regeringens svar på bostadskrisen – fler inneboende!

Vet inte om man ska skratta eller gråta.  Bostadsministern Stefan Attefall skriver på Newsmill att han vill lösa bostadsbristen genom att se till att man kan hyra ut upp till hälften av sin bostad skattefritt. Fler inneboende ska alltså lösa bostadsbristen – inte fler bostäder som folk har råd att bo i.

Förutom att det är urdum bostadspolitik, eller snarare allt annat än bostadspolitik, är det här är bara det senaste exemplet på hur regeringen ser skatt som ett problem i sig. Om man tar bort skatten (alltså tar bort plikten att deklarera inkomster från bostadsuthyrningen) så kommer marknaden att lösa problemen i samhället. Jag fattar verkligen inte hur de får komma undan med det hela tiden. För det stämmer inte. Det finns inte ETT exempel på hur en helt oreglerad marknad ger bra resultat för alla inblandade. Inte ett enda.

Däremot finns en hel massa exempel på marknadsmisslyckanden. Till exempel den svenska bostadsmarknaden i början av 1900-talet. Den fungerade så dåligt att samhället klev in och började bygga allmännyttiga bostäder för att se till att folk fick tak under huvudet till vettig kostnad och med värdig standard. Offentliga investeringar och en aktiv bostadspolitik med hyresreglering  skapade mycket bättre balans på bostadsområdet. Folk var inte längre tvungna att bo i råtthål med ockerhyra.

Nu är vi tillbaka i synen på bostad som en vara, snarare än en rättighet.

 

Moderaternas dolda vallöften: De mest sjuka ska betala mer ur egen ficka för vården

Vad gick högerregeringen egentligen till val på? Det fanns få konkreta löften i deras gemensamma valmanifest, det mesta var lösa skrivningar om att man ville utreda saker.

Vad högermajoriteten i Stockholms läns landsting gick till val på var också väldigt otydligt. Men nu vet vi lite mer om vad som dolde sig bakom de rena lögnerna på valannonserna om att S skulle vara emot att folk ska få välja läkare. (Det har man kunnat göra i tjugo år). Moderaterna i Stockholms landsting vill  tvinga alla sjuka att betala mer för vården ur den egna plånboken genom att höja gränsen för när man får frikort i vården, det så kallade högkostnadsskyddet.

I SvD-artikeln låter det som att Stockholmsmoderaten och finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd är bekymrad över att det behövs mer pengar till landstinget för att klara framtidens utmaningar. Och deras lösning? Istället för att vi alla betalar tillsammans via skatten, så att de som har mest just nu bidrar mer än de som har minst,  vill Moderaterna alltså att de som behöver vården mest ska betala mer ur egen ficka. Det betyder att det bara är de som är allra sjukast i landet som ska betala. De grupper som redan i dag har det riktigt tufft.

Reinfeldt har pratat sig varm om att ”de flesta” som ”jobbar” får 500 kr mer i plånboken i månaden med Moderaternas politik. De pengarna tas från sjuka. Rakt ner i våra plånböcker, från deras plånböcker.  Det är så hemskt att man kan gråta.

Emelie behöver inga fler skattesänkningar

För att illustrera Saras inlägg direkt nedan om hur regeringen inte tar ansvar för de försämringar som de har gjort av sjukförsäkringen och hur det bland annat drabbar Emelies mamma Annika så vill jag hänvisa till denna film. En av valrörelsens bästa:

Regeringen vägrar ta ansvar

Regeringen vill inte kommentera Emelies mammas Annikas fall förrän Försäkringskassan sett över om de fattat rätt beslut. Och det sker tidigast på måndag, efter valet.

Oj, vad praktiskt för  Reinfeldt.

Men bara för att Reinfeldt säger så behöver inte media lyda honom, de borde inte lyda honom.  För svenska folket förtjänar ett rakt svar från Reinfeldt om det var så här han vill ha det.

Om ”föregångslandet Sverige” betyder ett land som kastar ut sjuka ur den gemensamma försäkring de varit med och betalat för, bara för att de varit sjuka länge. Och om det inte var så här han ville ha det, vad han tänker göra åt det. Och varför regeringen inte gjort något åt sjukförsäkringens fruktansvärda regler trots att de verkar vara uttänkta just för att vara omänskliga.

Svenska folket förtjänar raka svar från sin statsminister. Innan valet, inte efteråt.

Men det där raka svaret kan du och jag glömma. Reinfeldt har en konsekvent strategi att inte svara på obekväma frågor – att bara befatta sig med den del av verkligheten som han gillar. Fan vad jag är trött på det.

Jag är trött på att ha en regering som inte tar ansvar för konsekvenserna av sin politik.

Jag är trött på att ha en regering som får komma undan med att inte kommentera saker de borde hållas till svars för.

Jag är trött på att ha en biståndsminister som inte tror på bistånd som koncept, och som på helt eget bevåg ger order om att Sverige ska bryta mot FN:s regler för vad biståndspengar får användas till. Nu går biståndsapengar till helt andra saker än bistånd, som att bygga ambassader. Och de klimatpengar som Sverige lovade fattiga länder i Köpenhamn förra vintern är inga nya pengar – det är biståndspengar som fått ett nytt namn. Fy vad jag skäms för det här, jag skäms för vad den här regeringen gör i  ditt och mitt  namn. Tur  i alla fall att alla de där människorna i tredje världen bor långt borta så jag slipper se dem i ögonen.

Jag är trött på att ha en utrikesminister som är misstänkt för folkrättsbrott. Fy sjutton vad Sveriges goda internationella rykte smutsats ner av Carl Bildt.

Jag är trött på att ha en regering som tror att politik och PR är samma sak. Som tycker att glättig reklam är det viktigaste i en valrörelse, inte att ge väljarna besked om vilken politik de tänker driva de kommande fyra åren.

Jag är så trött på det.

Den som inte tror att politik kan göra skillnad borde inte syssla med politik.

Det är dags att vi får den regering vi förtjänar. En regering som tar sitt jobb på allvar, och som inte kan vänta på att få ta ansvar för hela Sverige. Som ser hedern i att stå till svars för vad de beslutar om.  En regering som kan leda oss åt rätt håll igen.

Rösta på söndag.

Läs mer: SR,  Storstad

Älskade Gudrun ta ditt ansvar – nu

Gudrun Schyman

Gudrun, jag älskar dig. Du är en av mina politiska idoler. Men jag är livrädd att Feministiskt initiativ ger makten åt den borgerliga alliansen.

År 1979 förlorade vänstern (då S och V) mot högern (M, Fp och C) med 8 000 röster. Samtidigt fick APK, en utbrytare ur V, 10 000 röster utan att komma in i riksdagen. Högern kunde sitta kvar vid makten. Hur Sverige hade sett ut utan det rekordunderskott i budgeten som skapades då, och utan att den nyliberala sköt-dig-själv-ideologin på allvar fick fäste i Sverige under det tidiga 80-talet, kan vi bara spekulera i.

Hur världen hade sett ut om Al Gore vunnit valet i USA år 2000 istället för George Bush är också en intressant fråga att fundera på. Kanske vi hade haft ett lite vettigare klimatavtal idag, islamofobin hade kanske inte skenat och kanske hade finanskrisen kunnat hanteras på ett bättre sätt, det vet vi inte. Det vi vet är dock att om 538 väljare hade valt Gore istället för Bush i Florida så hade Gore blivit president. Samtidigt som Ralph Nader, den progressive gröne kandidaten, fick närmare 100 000 röster i just Florida. Sveriges Nader och 2010 års APK heter F!, och en röst på dem kan bidra till att den borgerliga alliansen får fortsätta bedriva sin antifeministiska politik. Den som vågar vara feminist på valdagen bör rösta rödgrönt.

Den borgerliga regeringens politik har varit en krigsförklaring mot alla anhängare av jämställdhet. Männen har gynnats, i fråga om resvanor där biltrafik prioriterats på kollektivtrafikens bekostnad, där vårdnadsbidraget låst kvinnor som står långt från arbetsmarknaden till hemmet och där skattesänkningarna har gjort att klyftan mellan mäns och kvinnors inkomster ökat med ytterligare 1000 kronor per månad istället för att minska. Listan kan göras lång på den borgerliga politik som du, Gudrun Schyman träffande har kallat ”svenskt rekord i antifeministisk politik”. Många av mina politiskt progressiva och feministiska vänner har seriöst övervägt F! som ett alternativ, och jag förstår dem. Du står för en modern maktanalys som behövs i svensk politik och F! lyfter många frågor som de rödgröna ännu inte förmår.

Så varför vill jag inte rösta på detta?

Helt enkelt för att jag känner till Sverige 1979 och kommer ihåg USA 2000. Vad skulle en sådan markering vara värd med vetskapen om att den bidrar till ytterligare fyra år med den borgerliga alliansen? Fyra avgörande år för Sverige och fyra ostörda år av arbete för det ”epokskifte” som Peter Wolodarski hoppades på i DN för några dagar sedan. Kanske kan F! och något av de rödgröna partierna lösa en valteknisk samverkan till val framöver, men i år är en röst på F! tyvärr en markering som riskerar att ge en helt omvänd effekt.

Vi står inför ett historiskt viktigt val. Valet står mellan fyra år till med den borgerliga regeringen eller en rödgrön valseger. De förändringar som sker nu kan inte återställas. Det som säljs ut till reapriser kan inte tas tillbaka. Det är nu vi avgör om välfärden ska vara gemensam eller om gräddfiler och försäkringslösningar permanentas. En rödgrön regering kommer att bedriva en feministisk politik. En rödgrön regering kommer se till att kvinnor som vill jobba heltid får den möjligheten, kommer införa barnomsorg på obekväm arbetstid och kommer att beskatta dem som har råd för att bekosta vår gemensamma välfärd.

Den som röstar på F! framför ett rödgrönt parti väljer bort möjligheten att bidra till att vi får en ny regering som kan bedriva en feministisk politik. En röst på Feministiskt initiativ blir alltså en röst för fyra år till med den borgerliga regeringen. Det kommer att bli fyra förlorade år för oss som vill se ett mer jämställt Sverige. Fyra år av nedmontering av välfärdssamhället. Fyra år till åt fel håll för jämlikheten.

Men Gudrun, än är det är inte för sent. Du kan fortfarande uppmuntra alla som gillar dig och det du står för att rösta rödgrönt.

Kristina Persdotter
Ordförande Unga S-kvinnor Rebella

Denna artikel har även publicerats i Expressen. Tack till Anna, Joanna, Gabriella, Jens, Rikard, Sara och Helena för input och formuleringar! Läs också SQ2540 på Newsmill på samma tema.