När börjar jämställdhet?

24 Nov

Jag frågade den före detta verksamhetschefen för Kvinnojouren om vad hon tänkte var den mest effektiva politiken för ökad jämställdhet. Min förväntan var givetvis att hon skulle börja prata om ökat antal skyddsboenden, bättre kunskap om våld i nära relationer bland rådmän i domstolarna och annat som har med samhällets skydd att göra. Men  hon sade istället att vi bör arbeta för  individualiserad föräldraförsäkring och att på riktigt satsa på barnen och deras syn på könsnormer.

Imorgon är det internationella dagen mot kvinnovåld och Feministiskt Initiativ släppte i torsdags en rapport om det alarmerande behovet av skyddsboenden för våldsutsatta kvinnor. Den visar att kvinnojourerna tvingas avvisa sju av tio kvinnor per dag för att skyddsboende inte finns. Kvinnojourer i Sverige verkar under ständig press; både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Inga pengar finns, inga lägenheter finns och kvinnorna och deras barn mår ofta fruktansvärt dåligt.

Och ska man som kvinna som upplevt upprepade hot, kränkningar och våld från den person man en gång älskat tvingas utstå att leva gömd? Ansvaret måste väl ändå ligga på att rättsväsendet tar ansvar för att män som hotat, kränkt och slagit aldrig mer kan hota, kränka eller slå sin partner? Därför är det positivt att regeringen utsett en nationell samordnare med eget kansli som har befogenheter att arbeta med frågan. Förhoppningen är att hon har både budget och mandat för att påverka till att kvinnor som blivit hotade, kränkta eller utsatta för våld ska kunna leva resten av sin liv i frihet och utan rädsla.

Fria kvinnor ger nämligen också fria barn!

En liten jämställdhetsljusning

20 Nov gertrud

Mycket lite händer  i jämställdhetspolitiken idag. Det är knappt vi har en jämställdhetspolitik värd namnet. Inte ens på EU- nivå har regeringen mod nog att driva jämställdhetspolitik. Och jämställdhetsministern har dessutom inte ens ett eget departement . En ynka glädjande nyhet finns där dock. Sveriges kvinnolobby har fått 10 miljoner kronor från regeringen för att arrangera en nordisk konferens som ska ta pulsen på den jämställdhetspolitiska debatten och samla de nordiska konkreta förslag och strategier som behövs för att implementera FN- konventionen om kvinnors mänskliga rättigheter.

Nordiskt forum Malmö 2014- new actions on women’s rights, som konferensen ska heta, ska arrangeras i Malmö. Och det finns en naturlig orsak till det. Malmö kommun arbetar nämligen aktivt med jämställdhetsintegrering. Såhär beskrivs exempelvis effektmålen i utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering:

Effektmål

Alla verksamheter i förvaltningarna:

  • gör jämställdhetsanalyser kontinuerligt i det ordinarie arbetet
  • ser över vad innehållet i den övergripande utvecklingsplanen för jämställdhetsintegrering har för betydelse för den egna verksamheten
  • redogör i årlig kvalitetsdovisning eller motsvarande för insatser och hur målen för jämställdhet har uppfyllts.

Malmö stads utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering är en ambitiös plan för kommunens jämställdhetsarbete. Är den realistisk? Jag skulle säga att det är en ambitiös plan som kräver att chefer och ledare i organisationen har förståelse för planen och en vilja att följa den. Är den viktig? Ja, mycket viktig. I ett allt hårdnande samhällsklimat är det kvinnorna som får dra det tyngsta lasset. Vi hoppas nu på att fler kommuner tar efter Malmös goda exempel och utvecklar arbetet med jämställdhetsintegrering.

Vad hoppas då vi på att man ska diskutera på konferensen?

Våra förslag är:

  • Kvinnors rätt till utbildning. Ja, det kan te sig självklart idag men när utbildning blir en kostnadsfråga tenderar kvinnor att utbilda sig i lägre grad. Utbildning handlar också om att ha tillgång till samhällsinformation och att kunna göra självständiga val. Därför behöver frågan ständigt bevakas.
  • Kvinnors sysselsättningsgrad. Eftersom individens frihet att göra egna självständiga val är beroende av hens ekonomiska frihet är kvinnors frihet ofta begränsad. Kvinnor arbetar  färre timmar i veckan än män och får dessutom mindre i plånboken för dessa arbetade timmar. Strukturer som förstärker problematiken med att utjämna ojämlikheten kommer att fortleva om kvinnor inte får mer i plånboken.
  • Dessutom sliter kvinnor ut sina kroppar tidigare än män. Vilken kompensationspolitik finns för detta när vi förväntas arbeta till högre ålder?
  • Vilken politik planeras för att kompensera för att det är vi unga kvinnor som är hemma mest med inte bara våra nyfödda barn men också med våra sjuka barn? Hur ska män uppmuntras ta ett jämställt ansvar för hemmet?
  • Vilken politik finns för att vi som idag är unga kvinnor inte ska sluta förvärvsarbeta för att om några år på heltid tvingas ta hand om våra åldrande föräldrar? Har regeringen faktiskt tänkt på vilken brain drain det skulle bli på arbetsmarknaden?

 

Ps. Vi ser fram emot er inbjudan till konferensen! Ds.

/Elin

Kom på seminariet ”Jobb som hatar kvinnor” under feministiskt forum

30 Apr

Unga S-kvinnor Rebella bjuder in till ett seminarium för att diskutera hur unga kvinnors jobbsituation och arbetsvillkor ser ut på den svenska arbetsmarknaden. Hur kommer det sig att kvinnor i högre utsträckning är sjukskrivna, har sämre betalt för lika arbete och saknar rätt till heltid? Hur ser verkligheten ut för unga kvinnor på arbetsmarknaden och hur ser karriärmöjligheterna ut? Vad beror problemen på? Hur löser vi problemen och hur ser de politiska förutsättningarna för förändring ut?

Kom och lyssna på ett samtal med Moa Neuman (bland annat ordförande i S-kvinnor i Stockholm), Shadé Jalali (jämställdhetsexpert på Unionen) och Paulina de los Reyes (professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet).

Tid: Katasalen, ABF- huset, Sveavägen 41
Plats: Lördag 5/5 11.15

Kom, kom!

Smarta unga S-kvinnor gör världen enklare att leva i

13 Apr

De 30-tal förslag i den nya antikrångelkatalogen som presenterades av Försäkringskassan igår kommer att underlätta mycket om de blir verklighet. Främst för familjer mitt i livet, med barn och ofta ett heltidsarbete. Vi är många föräldrar som inte hinner, glömmer eller helt enkelt struntar i att fylla i anmälan samt ansökan (det är två steg!) om tillfällig föräldrapenning under barnets första sjukdag. Många föräldrar har ett flexibelt arbete och kan till och med vobba, det vill säga arbeta hemifrån under barnets sjukperiod, och slipper därmed att ha kontakt med Försäkringskassans system. Andra föräldrar har fullt sjå med att ta hand om ett sjukt barn så att de inte hinner anmäla och ansöka om tillfällig föräldrapenning. Det finns även föräldrar som anger att de tar semester för att vara hemma med sina sjuka barn. Då kan man undra hur tillmötesgående systemet är.

För många unga kvinnor med eller utan barn är dessutom bostadsbidrag en viktig källa till försörjning och det är tacksamt att reglerna har setts över så att fler kan ges tillgång till att söka.

Vi behöver försvara våra socialförsäkringssystem och förbättra dem så att ännu fler människor får en större trygghet i sin vardag. Därför är enkla regler och system ett sätt för våra myndigheter att närma sig medborgarnas behov så att hen kan använda systemen när hen behöver dem. Enkla regler skapar givetvis även ett större förtroende för myndigheter.

Jag hoppas nu att Ulf Kristersson förstår föräldrars behov av förenklade system. Och Ulf, vi lovar att inte överutnyttja systemet bara för att förskoleintyget slopas.

Så, tack Karin för att du har varit med och utformat idéer till ett smartare system för oss som ofta kommer i kontakt med er. Och tack för det nya ordet antikrångelkatalog.

 

Gina Tricotdockan är ok!

10 Apr
Kurvigare skyltdockor

Skyltdockor på Åhléns

Mycket smal skyltdocka

Skyltdocka på Gina Tricot

Under några dagar har Gina Tricots bensmala skyltdockor debatterats i de sociala medierna. Många har gått i taket. Med rätta, eftersom Gina Tricot har långa rader av dockor med samma kropp, som ligger så pass långt från snittkroppen att man kan kalla dem extrema. Men Kalle la upp en bild på den smala dockan på facebook med kommentaren:

”Se hur revbenen sticker ut, den lilla kulan på magen är alltså magens inälvor som visst inte gick att banta bort, kanske ska operera bort lite onödiga organ när vi ändå håller på (…) vem i helvete är menad att se ut så där med flit, det ska ju endast vara följden av en mycket tragisk sjukdom, anorexia och bullemi. För jag kan helt seriöst garantera att det inte finns några män, killar eller för den delen pojkar som tycker att det där är fint, sexigt eller på något sätt attraktivt”

Och då vill jag bara grina. Bilden delades hundratals gånger och bland mina vänner var det flera stycken som i sin indignation spädde på hur äckliga och osexiga de här dockornas kroppsformer är. Jag fattar verkligen att ni vill väl, och för de allra flesta så är det skönt att höra att deras former är sexigare än den här ”fågelskrämman”, men jag vill att ni ska komma ihåg att det finns en massa tjejer som ser ut så där också! Och som många av dem inte alls är nöjda med det. Det är inte det som är problemet.

När jag var tonåring så stack mina revben ut. Jag hade ett BMI på en bra bit under 20 och min syrra (som jag kallade fettis) kallade mig ben-get. Ändå hade jag alltid den där lilla kulan (av inälvor) på magen – som inte skyltdockorna och modellerna hade! Jag var helt fixerad vid modellers magar och på hur jag kunde bli lika len och platt utan att nåt stack ut. I slutet av 90-talet när jag var tonåring verkade modeller och skyldockor alla vara gjorda i exakt samma form. Bara några få bilder på en annan sorts mage i Veckorevyns mulliga modell blev nästan som ett mantra för mig för att försöka fatta att jag aldrig skulle få den där platta barbie- eller pojk-magen. Det fanns inte ens nån skyltdocka där revbenen och magen stack ut. Och om det hade funnits hade det knappast hjälpt mig om hundratals människor skrikit åt nån som liknade mig att ingen kille i världshistorien skulle tycka att jag var sexig.

Så, lösningen är inte att inga dockor får ha benknotor som sticker ut, lösningen är att det finns förebilder i det offentliga rummet som visar att världen innehåller en mängd olika sorters människor, tjocka, smala, mörka, håriga, äldre och som ibland, men kanske inte så himla ofta, har dessa perfekt klotformade bröst.

Tack för ordet.

Guide till Tolgfors-språket – vad som menas med ”vapenfabrik” och ”medverka i byggnation”

11 Mar

Vad menar Tolgfors?

När jag lyssnat på intervjuer med försvarsministern efter avslöjandet om att Sverige lovat Saudiarabien kunskap om hur man bygger en anläggning som kan producera raketbränsle och stridskomponenter till antitankvapen (pansarskott), slår det mig att svenska folket och regeringen/ försvarsminister Tolgfors inte talar samma språk. Eller i alla fall menar de olika saker med samma ord. Här är några analyser av ord som verkar vara viktiga i sammanhanget, och försök till förklaringar. Allt gjort i förhoppning om att svenska folket och regeringen/Tolgfors ska förstå varandra lite bättre.

Vapenfabrik, missilfabrik

Allmänspråket: En anläggning som producerar vapen eller vapenkomponenter, ammunition eller ammunitionskomponenter, eller på annat sätt bidrar till att det blir fler fungerande vapen eller mer fungerande ammunition att använda i vapen.

Tolgfors-språket: Saker som inte är en vapenfabrik/missilfabrik:

  • En anläggning som producerar raketbränsle till missiler eller anti-tankammunition.
  • En anläggning som producerar sprängämnen som används i missiler och anti-tankammunition.
  • En anläggning som ”renoverar” gamla missiler som inte fungerar längre till missiler som fungerar.

Nyproduktion av vapen

I Tolgfors-språket är nyproduktion av vapen eller ammunition, och att göra om, ”renovera” gamla vapen eller gammal ammunition så att den går att använda, helt olika företeelser. Dessa går inte att likställa eller jämföra. Därmed svarar regeringen nej på frågan om Sverige ska hjälpa Saudiarabien att producera vapen, även om de avser att låta FOI hjälpa Saudiarabien att renovera gamla vapen eller missiler.

För att förklara för regeringen hur folk i allmänhet uppfattar saken, har jag gjort en illustration.

Resultatet är detsamma. Från att ha haft en (eller 20 000) missiler som inte fungerat har man istället en (eller 20 000) missiler som fungerar. De flesta tycker nog inte att det är särskilt stor skillnad mellan att hjälpa Saudiarabien att producera helt nya missiler och att hjälpa dem att fixa till gamla missiler så att de kan användas i strid på ett säkert sätt. Det vill säga att missilen/pansarskottet dödar den som är måltavla , snarare än den som avlossar skottet.)

Medverka i byggnation

Allmänspråket

På något sätt delta i processen som syftar till att anläggningarna blir verklighet.

Tolgforsspråket

Fysiskt närvara vid byggarbetsplatsen, ev. också utföra fysiskt byggnadsarbete.

Kommentar: Att Tolgfors gör skillnad på att ”medverka vid byggnation” och ”bidra till produktion” framgår under hans intervju med Ekot 8 mars där han vid ett tillfälle börjar säga ”bidra till produk…” och sedan ändrar sig och säger ”medverka i byggnation”

Projektavtal

Allmänspråket

Avtal som går ut på att ha ett projekt tillsammans. Tecknas innan projektet börjar

Tolgfors-språket

Avtal som formaliserar ett projektsamarbete. Tecknas när mycket arbete redan skett, när förarbete är klart och alla detaljer är utmejslade.

Så där. Nu hoppas jag att kommunikationen mellan regeringen/ försvarsminister Tolgfors och svenska folket ska upplevas som lite klarare framöver.

Peter Wolodarski skriver ledare i DN där han också noterar ”Med sitt språk glider statsråden runt sanningen”.

Lästips: Ekots första reportage om projekt SimoomJan Björklund förtydligar att han visste om vapenfabriken redan 2008, Johan Westerholm har skrivit flera läsvärda inlägg om Saudiaffären, till exempel det här. Jag håller inte med i sak, men det är välskrivna och provocerande texter.

Göran JohanssonSVT, Peter Johansson

Vem ok:ade FOI:s underavtal med Saudiarabien?

8 Mar

Nya fakta om Saudiaffären

1. Det finns inte bara ett samarbetsavtal, det finns ett underavtal som tecknats mellan FOI och Saudiarabien.

Att säga att vapenfabrikssamarbetet avtalades i samarbetsavtalet från 2005 räcker alltså inte. Frågan jag vill ha svar på från regeringen: Anser regeringen att samarbetsavtalet från 2005 ger svenska myndigheter mandat att teckna underavtal med saudierna utan regeringens, eller departementets godkännande? Om inte, vem ok:ade underavtalet?

2. FOI rekommenderade saudierna att anlita företaget Gronmij som huvudleverantör för projektet.

Varför lägger sig en myndighet i vilket svenskt företag som ska få en viss order av ett annat lands försvarsdepartement? Det borde varenda människa, höger eller vänster, även de som mot förmodan älskar vapenexport, tycka är problematiskt. Inte konkurrens på lika villkor direkt.

3. Exportkontrollrådet fick veta om att ett svenskt företag, Gronmij AB, ville hjälpa saudierna att bygga vapenfabriken i maj 2010. Alltså 3 år efter att förhandlingarna mellan FOI och saudierna startade, Inget i den hemliga, men nu läckta handlingen tyder på att Exportkontrollrådet fick veta att planerna funnits i flera år, och att FOI manövrerat för att kunna leda projektet utan att det skulle synas att de gjorde detta (eventuellt på regeringens instruktion).

Läs den hemligstämplade handlingen på sr.se http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/12012.pdf

Saudiske prinsen 2005: Saknas ömsesidiga intressen blir det inga affärer

6 Mar

Enligt Carl Bildt har regeringen bara fullföljt det avtal om militärt samarbete som den tidigare socialdemokratiska regeringen ingått med Saudiarabien. Regeringen Reinfeldt har alltså inte kunnat påverka vad som skulle göras inom ramen för avtalet, det var redan bestämt. Men om man tittar på vad som sas när avtalet undertecknades 2005, så låter det annorlunda. Så här sa den saudiske prinsen till SvD 2005:

 - Vi ska handla och utbyta sådant som ligger i båda ländernas intresse. Om det ligger i ert intresse att sälja till oss och i vårt intresse att handla svenskt – om kvaliteten är god och priserna rimliga – så ska vi göra det. Saknas dessa ömsesidiga intressen blir det inga affärer.

- Det handlar inte bara om att köpa vapen. Det handlar om ett komplett samarbete där vi kan utbyta kunskaper om militär träning och vidareutbildning på vissa områden. Det handlar också om viss typ av forskning, utbyte av underrättelser och samarbete i medicinska frågor. Vi har ju många militära sjukhus.

Det nämns ingenting om att Sverige lovat att hjälpa till att  bygga en vapenfabrik i Saudiarabien. Tvärtom är prinsen tydlig med att ramavtalet är just ett ramavtal, vad som kan komma ur samarbetet är inte fastlagt.

Carl Bildt ger alltså en helt annan bild till SR, där får han det att framstå som att regeringen Reinfeldt inte fattat några egna beslut förutom att inte bryta ramavtalet. Ska man följa den logiken skulle Sverige vara tvunget att göra vadhelst Saudiarabien begärde, bara för att vi undertecknat ramavtalet. Men som den saudiske prinsens citat visar var det inte alls självklart vad som skulle komma. Alltså ligger ansvaret för vapenfabriksprojektet helt och hållet på regeringen Reinfeldt.

Lästips: Ulf Bjereld, vars inlägg ledde mig fram till artikeln. (Via det här).

What does a separatist feminist do?

19 Feb
Rebella: a separatist feminist. what we think we do, what men think we do, what we say we do, what our moms think we do, what the jämställdists think we do, what we really do.

Klicka på bilden för att se den lite större.

Vems dubbelspel om skuggbudgeten?

17 Dec

Dagens industri ”avslöjar” att Håkan Juholt ska ha beordrat att ett färdigt förslag om höjd a-kassa plockades bort från Socialdemokraternas skuggbudget en halvtimme innan den skulle skickas ut till Socialdemokraternas riksdagsgrupp, den 26 september.

Jag sätter ordet avslöjar inom citatttecken, för DI är inte först att skriva något liknande. Två månader tidigare, den 16 oktober, skrev Aftonbladet ungefär samma sak. Lite olika uppgifter förekommer i de båda artiklarna: Antal personer i rummet när Juholt gav ordern, om Juholt själv var närvarande eller om han ringde in ordern, antal miljarder som skulle flyttas om (2 eller 3).

Aftonbladet skrev sin artikel mitt under Juholt-stormen i oktober, och publicerade strax före Medierna i SR gick ut med att deras reporter hört Aftonbladets chefredaktör instämma i en annan AB-reporters förhoppning om att Juholt skulle avgå.

Jag vet inte om kritiken mot Aftonbladets rapportering om Juholt påverkat tidningen och gjort dem mer försiktiga för att inte framstå som att de driver en avsättningskampanj mot en socialdemokratisk partiledare. (Vilket jag inte tror att de gör, eller för den delen heller gjorde då i höstas. Det var nog snarare så att  en kollektiv drevpsykos drabbade större delen av den svenska journalistkåren och fick alla att jaga nästa scoop för att sälja lösnummer.)

Men jag kan konstatera att Aftonbladet inte hakat på DI, så som bland annat Expressen gjort. Är det för att de är lite bittra på att deras egen artikel inte fick större uppmärksamhet i oktober?  För att de redan har skrivit om detta? Eller är det kanske så att AB fått anledning att omvärdera trovärdigheten hos de (anonyma) källor som de använde i sin egen rapportering? Det är helt omöjligt att säga.

Jag vill istället rikta ljus mot en sak i det påstådda händelseförloppet som jag tycker är konstig. Enligt DI tog de politiska sekreterarna bort förslaget om högre a-kassa och lägre a-kasseavgift ur budgettexten och tabellerna, och fördelade ut de 2 (eller 3) miljarderna på infrastruktursatsningar och utbildning. Detta lyckades de göra på 90 minuter. Båda artiklarna anger att budgetförslaget skickades ut en timme för sent, inte mer.

Det tog alltså 90 minuter att

  • försöka få Juholt att ändra sig och inte ta bort den höjda a-kassan
  • hämta sig från chocken att en så stor förändring måste göras på ingen tid alls
  • komma på var de nya pengarna skulle fördelas ut och hur mycket som skulle gå till vilken budgetpost
  •  redigera bort a-kassehöjningen
  • skriva om alla avsnitt och tabeller som berördes
  • räkna och se att alla beräkningar stämde
  • kolla att inget hade missats.

90 minuter. (Och då har jag inte tagit med tid för någon annan än de politiska sekreterarna att läsa igenom texten innan den gick ut till riksdagsgruppen.)

Sedan presenterades budgetförslaget för riksdagsgruppen, det fick som de flesta vet vid det här laget mycket hård kritik. I DI-artikeln blir Ylva Johansson en hjälte som vågar gå emot partiledaren och kräva att a-kassereformen tas med i budgeten. Ingen annan riksdagsledamot nämns vid namn.

Riksdagsgruppen bestämde att a-kassehöjningen skulle tas med (igen). Och det är här det blir riktigt konstigt. Det tog 90 minuter att komma på och genomföra förändringarna. Den omvända redigeringen av texten, att återställa det som ändrats, tar nu nästan en vecka. Trots att det alltså borde ha gått att bara hämta upp den version av texten som fanns på förmiddagen den 26 september så hade det hela varit klart.

Jag vill vara mycket tydlig med att jag inte vet hur det hela gick till i verkligheten. Men jag tycker att beskrivningen att det var Juholt som tvingade Waidelich och de politiska sekreterarna att ta bort ett färdigt förslag om a-kassehöjning, och att detta skedde så sent som en halvtimme före deadline, verkar konstig.

Min teori är att det inte fanns något färdigt förslag om högre a-kassa i det budgetförslag som gicks igenom inför utskicket till riksdagsgruppen. Jag är övertygad om att många hade fört fram att det här var viktiga reformer, i de många samtal som jag gissar är del av vår budgetprocess. Men jag tror inte att Waidelich och co. hade med det i förslaget som Juholt läste under helgen.

Så vad handlar det hela om? Svårt att veta. Men om man ser till vilka personer som citeras i DI-artikeln: Jan Nygren (PR-konsult), Ardalan Shekrabi och Jytte Guteland så är dessa inga vänner av Juholt. Kanske kan det vara så att de öppna attacker och misstroendeförklaringar som haglade över Juholt för några veckor sedan tagit en ny skepnad. Juholt är mycket mer sårbar om hans stöd från gräsrötter i partiet, det som ibland kallas ”vänstersossar” försvinner.

På det sättet skulle det här kunna vara en mycket mer skickligt orkestrerad attack på Juholt än när Thomas Östros vägrade uttala förtroende för Juholt på Agenda.

Eller så har DI:s källor rätt. Då har partiet problem av gigantiska mått. Nya problem. För vem vill jobba för en organisation där man riskerar att få skulden för ledningens tillkortakommanden?

Om det hela gått till som källorna anger – då förstår jag deras reaktion. Om det var så att budgetstaben fick en omöjlig uppgift, gjorde sitt bästa för att få ett godtagbart resultat trots omöjliga förutsättningar, och sedan fick skulden när den som gav ordern inte vill stå för den order han gett dem  - ja då har jag full respekt för att de blåser i visselpipan. Men jag skulle verkligen önska att de kunde framträda med namn.

Innan någon som var med vid de här förhandlingarna den 26 september sätter sitt namn och sin trovärdighet bakom sina uttalanden vet jag varken ut eller in.

Lästips på tal om mediekritik: Mediebruset. Inte minst för deras nedryckare ”Din mediala tillsynsmyndighet”. Kärlek.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.