Arkiv | socialdemokraterna RSS feed for this section

What does a separatist feminist do?

19 Feb
Rebella: a separatist feminist. what we think we do, what men think we do, what we say we do, what our moms think we do, what the jämställdists think we do, what we really do.

Klicka på bilden för att se den lite större.

Vems dubbelspel om skuggbudgeten?

17 Dec

Dagens industri ”avslöjar” att Håkan Juholt ska ha beordrat att ett färdigt förslag om höjd a-kassa plockades bort från Socialdemokraternas skuggbudget en halvtimme innan den skulle skickas ut till Socialdemokraternas riksdagsgrupp, den 26 september.

Jag sätter ordet avslöjar inom citatttecken, för DI är inte först att skriva något liknande. Två månader tidigare, den 16 oktober, skrev Aftonbladet ungefär samma sak. Lite olika uppgifter förekommer i de båda artiklarna: Antal personer i rummet när Juholt gav ordern, om Juholt själv var närvarande eller om han ringde in ordern, antal miljarder som skulle flyttas om (2 eller 3).

Aftonbladet skrev sin artikel mitt under Juholt-stormen i oktober, och publicerade strax före Medierna i SR gick ut med att deras reporter hört Aftonbladets chefredaktör instämma i en annan AB-reporters förhoppning om att Juholt skulle avgå.

Jag vet inte om kritiken mot Aftonbladets rapportering om Juholt påverkat tidningen och gjort dem mer försiktiga för att inte framstå som att de driver en avsättningskampanj mot en socialdemokratisk partiledare. (Vilket jag inte tror att de gör, eller för den delen heller gjorde då i höstas. Det var nog snarare så att  en kollektiv drevpsykos drabbade större delen av den svenska journalistkåren och fick alla att jaga nästa scoop för att sälja lösnummer.)

Men jag kan konstatera att Aftonbladet inte hakat på DI, så som bland annat Expressen gjort. Är det för att de är lite bittra på att deras egen artikel inte fick större uppmärksamhet i oktober?  För att de redan har skrivit om detta? Eller är det kanske så att AB fått anledning att omvärdera trovärdigheten hos de (anonyma) källor som de använde i sin egen rapportering? Det är helt omöjligt att säga.

Jag vill istället rikta ljus mot en sak i det påstådda händelseförloppet som jag tycker är konstig. Enligt DI tog de politiska sekreterarna bort förslaget om högre a-kassa och lägre a-kasseavgift ur budgettexten och tabellerna, och fördelade ut de 2 (eller 3) miljarderna på infrastruktursatsningar och utbildning. Detta lyckades de göra på 90 minuter. Båda artiklarna anger att budgetförslaget skickades ut en timme för sent, inte mer.

Det tog alltså 90 minuter att

  • försöka få Juholt att ändra sig och inte ta bort den höjda a-kassan
  • hämta sig från chocken att en så stor förändring måste göras på ingen tid alls
  • komma på var de nya pengarna skulle fördelas ut och hur mycket som skulle gå till vilken budgetpost
  •  redigera bort a-kassehöjningen
  • skriva om alla avsnitt och tabeller som berördes
  • räkna och se att alla beräkningar stämde
  • kolla att inget hade missats.

90 minuter. (Och då har jag inte tagit med tid för någon annan än de politiska sekreterarna att läsa igenom texten innan den gick ut till riksdagsgruppen.)

Sedan presenterades budgetförslaget för riksdagsgruppen, det fick som de flesta vet vid det här laget mycket hård kritik. I DI-artikeln blir Ylva Johansson en hjälte som vågar gå emot partiledaren och kräva att a-kassereformen tas med i budgeten. Ingen annan riksdagsledamot nämns vid namn.

Riksdagsgruppen bestämde att a-kassehöjningen skulle tas med (igen). Och det är här det blir riktigt konstigt. Det tog 90 minuter att komma på och genomföra förändringarna. Den omvända redigeringen av texten, att återställa det som ändrats, tar nu nästan en vecka. Trots att det alltså borde ha gått att bara hämta upp den version av texten som fanns på förmiddagen den 26 september så hade det hela varit klart.

Jag vill vara mycket tydlig med att jag inte vet hur det hela gick till i verkligheten. Men jag tycker att beskrivningen att det var Juholt som tvingade Waidelich och de politiska sekreterarna att ta bort ett färdigt förslag om a-kassehöjning, och att detta skedde så sent som en halvtimme före deadline, verkar konstig.

Min teori är att det inte fanns något färdigt förslag om högre a-kassa i det budgetförslag som gicks igenom inför utskicket till riksdagsgruppen. Jag är övertygad om att många hade fört fram att det här var viktiga reformer, i de många samtal som jag gissar är del av vår budgetprocess. Men jag tror inte att Waidelich och co. hade med det i förslaget som Juholt läste under helgen.

Så vad handlar det hela om? Svårt att veta. Men om man ser till vilka personer som citeras i DI-artikeln: Jan Nygren (PR-konsult), Ardalan Shekrabi och Jytte Guteland så är dessa inga vänner av Juholt. Kanske kan det vara så att de öppna attacker och misstroendeförklaringar som haglade över Juholt för några veckor sedan tagit en ny skepnad. Juholt är mycket mer sårbar om hans stöd från gräsrötter i partiet, det som ibland kallas ”vänstersossar” försvinner.

På det sättet skulle det här kunna vara en mycket mer skickligt orkestrerad attack på Juholt än när Thomas Östros vägrade uttala förtroende för Juholt på Agenda.

Eller så har DI:s källor rätt. Då har partiet problem av gigantiska mått. Nya problem. För vem vill jobba för en organisation där man riskerar att få skulden för ledningens tillkortakommanden?

Om det hela gått till som källorna anger – då förstår jag deras reaktion. Om det var så att budgetstaben fick en omöjlig uppgift, gjorde sitt bästa för att få ett godtagbart resultat trots omöjliga förutsättningar, och sedan fick skulden när den som gav ordern inte vill stå för den order han gett dem  - ja då har jag full respekt för att de blåser i visselpipan. Men jag skulle verkligen önska att de kunde framträda med namn.

Innan någon som var med vid de här förhandlingarna den 26 september sätter sitt namn och sin trovärdighet bakom sina uttalanden vet jag varken ut eller in.

Lästips på tal om mediekritik: Mediebruset. Inte minst för deras nedryckare ”Din mediala tillsynsmyndighet”. Kärlek.

 

Rebellas kandidat vann ordförandestriden!

28 Aug
Lena Sommestad

Lena Sommestad

Rebella nominerade Lena Sommestad till ny förbundsordförande. I helgen hölls förbundsmötet och Lena blev vald. Jag tror att jag pratar för hela Rebella när jag säger att vi är väldigt glada över det!

Att Lena nu är förbundsordförande är ett stort steg i rätt riktning för socialdemokratin i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet, för feminismen och för den intellektuellt hederliga och kunskapsbaserade politiska debatten.

Vi måste omformulera vår analys av omvärlden, se hur vi kan nå jämlikhet i en ny tid. Just därför är jag glad att briljanta analytiker, ideologer, feminister som Lena vill vara med oss och ställer upp att vara en ledare i det viktiga arbetet. Socialdemokraternas möjligheter att formulera den analysen och sedan komma igen i svensk politik stärktes i helgen. Den nystart vi pratat om så mycket för partiet ville vi och kommer vi nu att se även inom S-kvinnor!

Sara Gunnerud

Sara Gunnerud

En av de allra viktigaste personerna för att S-kvinnor igår till slut fattade beslut om att välja Lena till ny ordförande var rebellas ordförande Sara Gunnerud. Hon har stöttat Lena under hela processen, från vår nominering tills idag och hjälpt henne att komma ut med sitt budskap.

Sara har helt enkelt lagt en massa tid för att driva igenom det vi i Rebella såg som viktigt och nödvändigt. Och som medlem i Rebella känner jag mig väldigt stolt över min ordförande och tacksam för det fina jobb hon gjort i vårt namn.

Läs också i Social Europe Journal, Björn Andersson, SvD, F! Västra götaland, DN.

Utöya: kaos och beslutsamhet

23 Jul

De fruktansvärda våldsdåden i Norge har vänt upp och ner på tillvaron. Tankarna går till alla offer och deras anhöriga i Norge.

Som många andra redan skrivit och sagt: Det här var en attack på demokratin, en attack på de som tror att det går att bygga ett bättre samhälle genom att delta i en öppen samhällsdebatt där olika åsikter och idéer får brytas mot varandra under demokratiska former där alla respekterar andras rätt att tycka annorlunda.

Att döda unga människor bara för att de bryr sig om den värld de lever i, och vill göra den bättre. Det är ondska som jag aldrig tidigare känt så här nära.  För det känns verkligen nära. Alla som någonsin engagerat sig politiskt känner nog likadant. Insikten att man riskerar att dödas för att man tycker annorlunda. Här i Skandinavien.

Det är svårt att få ordning på alla tankar om det som händer nu. Jag är både tom, sorgsen och heligt förbannad. Men framför allt är jag fylld av beslutsamhet. Samma slags beslutsamhet som fyllde mig efter mordet på Anna Lindh. Besluten att fortsätta det arbete som de döda gav sitt liv för. Att inte låta rädsla och okunskap förändra övertygelsen att det går att bygga en bättre värld. Att tvärtom vända sorgen till energi att fortsätta arbeta politiskt.

Katrine Kielos skriver väldigt fint om kaoset, och om vägen framåt.

Bloggat: Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Högberg, Enn Kock, Staffan Lindström, Peter Andersson, SSU Hisingen, Johanna Graf, Johan Westerholm

Bra att Juholt vill reformera föräldraförsäkringen!

15 Jun

I partiledardebatten den 15 juni lyfte Håkan Juholt behovet av att reformera föräldraförsäkringen. Det tycker vi i Rebella är bra. Vi har länge velat se Socialdemokraterna gå från kongressbeslut till konkreta reformförslag i föräldraförsäkringsfrågan. Alltså är vi glada att frågan nu lyfts upp av vår partiledare.

I rapporteringen av debatten framstår det som att Juholt sa att målet är en tredelad föräldraförsäkring. Men det kan inte vara målet, utan ett steg på vägen. Vi har kongressbeslut på att vi vill se en delad föräldraförsäkring på sikt:

att ytterligare månader ska knytas till respektive förälder inom ramen för dagens föräldraförsäkring och att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan vårdnadshavarna.

Det är inte bara Håkan Juholt som fastnat vid en tredelning av föräldraförsäkringen, ganska många i vårt parti verkar tro att vi bestämt att det är där vi vill stanna. Men vårt mål är större än så. Vårt mål är en jämställd arbetsmarknad, och det målet kan vi bara nå om kvinnor och män tar lika stort ansvar för hem och familj. Där är föräldraförsäkringen en mycket viktig faktor. Den förälder som börjar ta hand om barnen när de är små fortsätter att ta hand om barnen när de blir större. Alltså vill vi att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna, att det inte ska vara möjligt att överlåta dagar till den andra föräldern.

Individualiserad eller delad föräldraförsäkring är inte ett mål i sig. Det är en del av en infrastruktur för jämställdhet. Vi Socialdemokrater är bra på infrastruktur. Låt oss därför se vad det är vad vi vill åstadkomma med en reformerad föräldraförsäkring och se till att vi skapar den infrastruktur som behövs för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män. En tredelad föräldraförsäkring kommer inte vara tillräckligt för att nå dit, och det finns en risk för att tredelningen uppfattas som så rättvis och balanserad – den sansade kompromissen – att det blir omöjligt att gå vidare från en tredelning om vi pratar om det som vårt mål.

Media: GP

Politiskt bildspråk – ljus och skugga

3 Apr

Den här bilden är från ett reportage i DN under valrörelsen. Jag tänkte använda den som utgångspunkt för en bildanalys för att visa hur man kan utnyttja bildens kompostion för att säga saker som inte uttrycks i ord.

Varifrån kommer ljuset i bilden? Från höger.  Ljus/mörker är en mycket viktig dimension i bilder, och ljussättningen är del av det. Sitter du i mörker blir du förknippad med mörker och dysterhet. Att som Reinfeldt och kompani sitta nära ljuskällan, så att ansiktet blir belyst från sidan är bäst.

Tavlan bakom Sahlin är mörk, murrig och dyster, och bildens komposition gör att Sahlin på sätt och vis bildar en del av tavlan, eller att tavlan blir del av inramningen kring Sahlin. Känslan blir raka motsatsen till modern och framåtsyftande.

Notera också att den enda mörka skuggan i bilden bildas bakom Lars Ohly.

De borgerliga partiledarna står i en symmetriskt formad grupp, som ger en känsla av enighet. Jämför det med hur de rödgröna partiledarna står uppställda. Lars Ohly sticker ut och formeringen är mer oregelbunden. Inte symmetriskt, inte samlat.

Låt oss nu titta på en bild på Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt, från SvD.

Håkan Juholt lovade snabba besked på hur hans lag ska se ut och det tog inte många dagar förrän han hade lyft fram en ny ekonomisk talesperson och avpolletterat partiets gruppledare i riksdagen.

Källa: SvD

Den här bilden är från SvD, söndag 3 april 2011. Här har vi återigen skugga som retorisk signal. Halva Håkan Juholts ansikte är belyst, den andra halvan ligger i skugga. även det högra ögat ligger helt i skugga.Det ger en känsla av dubbelhet. Det är vad jag tar med mig från den här bilden. ”Man vet inte var man har honom, han går inte att lita på”.

Bildspråk spelar roll. Stor roll. Man behöver ta med bilddramaturgin som en del i helheten, text och bildelement samspelar. Det vet Moderaterna, de är mycket skickliga på bildspråk. De har planterat känslan av Reinfeldt som en hyvens kille till stor del via bilder. Mycket lite maktspråk, avspänt och positivt:

Källa: Nyhetskanalen.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att vi behöver bli mer medvetna om bildspråkets betydelse, våra presssekreterare ska ha mer synpunkter på fotografernas bildkomposition vid intervjuer, och i vårt eget material ska vi använda bildspråk mer strategiskt. Det spelar roll.

Bloggat: Martin Moberg, som fick mig att komma ihåg att jag länge tänkt blogga om bildspråk. Sandro Wennberg intervjuas i Expressen om Juholts första vecka. Sebastians tankar, Peter Andersson, Kristian Krassman om värdeburen tillväxt, Aurora Gullberg om en oroväckande känsla,  Ullis Sandberg och Johanna Graf är inne på samma tema. Staffan Lindström om att dela idéer för att bli fler glada socialdemokrater med varandra. Peter Högberg, Peter Johansson och Annika Högberg, Roger Jönsson

Kawa Zolfagary bloggar på Alliansfritt. Om du ännu inte upptäckt  hans egen blogg Dödsmaskinen har du något att se fram mot!

”Tillväxt är en förutsättning för välfärd” – vad betyder det?

31 Mar

Uttrycket ”tillväxt är en förutsättning för välfärd” har jag hört flera gånger de senaste dagarna, bland annat från Håkan Juholt.  Och ju mer jag tänker på det, desto konstigare tycker jag att den utsagan blir.

Skulle nolltillväxt automatiskt innebära mindre välfärd än i dag? Kommer det in mindre skattepengar vid nolltillväxt, även om sysselsättningen skulle vara exakt densamma som i dag?

Eller menar man ”tillväxt är en förutsättning för mer och bättre välfärd”? Vet inte om jag håller med om det heller, men då växer i alla fall både ekonomin och välfärden samtidigt. I ”tillväxt är en förutsättning för välfärd” växer ekonomin, men inte välfärden.

Lästips: Lena Sommestad som vill gå från en politik för tillväxt, till en politik för välstånd och hållbar utveckling. Malin Jonason om att Anders Borg tycker att de lägsta lönerna i kommunerna är för höga. HBT-sossen om hur S ska bli Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti. Marika Lindgren-Åsbrink är bra som vanligt.

Det här med lojalitet

27 Mar

Lojalitet. Ett ord, ett koncept, som präglat mycket av diskussionerna kring Socialdemokraterna de senaste månaderna. Människor har målats ut som ”förnyare”, eller så är de ”lojala mot partiet”. Vad betyder det? Kan man inte vara både förnyare och lojal mot partiet? Jo, det är klart att man kan det. Eller så kan man inte det. Allt beror på vad man lägger i ordet ”lojalitet” och vem eller vad lojaliteten riktar sig mot.

Jag har länge tyckt att det är alldeles för stor personcentrering i Socialdemokraterna. Det verkar som en hel del personer menar ”lojal mot den nuvarande partiledningen” eller ”lojal mot person X” när de säger ” lojal mot partiet”. Men det finns också andra sätt att vara lojala. Att säga sanningen, saker som inte är populära men som verkligen behöver sägas. Det är att vara lojal. En riktig vän läxar upp dig när du gått över gränsen, eller stoppar dig när du är på väg att göra något riktigt ogenomtänkt. Det är äkta lojalitet.

Lojalitet mot värderingar och principer  är för mig klart viktigare än lojalitet mot personer. Eller med andra ord, lojaliteten mot personer har en gräns, och den gränsen går där personen inte längre agerar i enlighet med de värderingar och mål som det är meningen att vi båda ska vara lojala mot.

Att vara med i en livlig debatt som följs av en omröstning där ditt förslag inte vinner, men där du sedan ställer dig bakom beslutet fullt ut – det är också att vara lojal. Lojal mot partiet, och de gemensamma beslutsvägarna.

När media skriver att valberedningens ordförande Berit Andnor ”anses lojal mot partiet” funderar jag på vad det betyder. Lojal mot interndemokratiska principer som ger oss vanliga medlemmar insyn i diskussionerna om partiets framtid? Lojal mot visionen om ett jämlikt samhälle? Eller lojal mot tankesättet ”så här har vi alltid gjort och därför ska vi fortsätta göra på det sättet”?

Processen kring att ta fram vår nya partiledare har med all önskvärd tydlighet visat problemet med beslutsprocesser som innebär att de reella besluten fattas bakom stängda dörrar. Folk är i allmänhet inte dumma. De märker ruskigt fort om besluten egentligen inte fattas i en öppen process, utan i praktiken tas i forum dit få har tillträde. Då kommer alla som har möjlighet att börja snacka i korridorerna. När de formella beslutsorganen inte är mer än en formsak blir de informella beslutsprocesserna ett svårstyrt monster. Det är mycket bättre att föra debatten i öppna forum. Det ger både bättre interndemokrati, mer överblickbara maktstrukturer, och det möjliggör ett mer hälsosamt förhållningssätt till begreppet lojalitet.

Kommentar: Det här inlägget skrev jag nästan klart i slutet av november 2010, men publicerade det inte. Men innehållet är fortfarande relevant, inte minst när det handlar om hur vi nu ska reformera organisation och politik.

Bloggat från och om kongressen där vi valde Håkan Juholt till partiledare, en man som tydligt visat att hans lojalitet är riktad mot socialdemokratiska värderingar och vår ideologi, snarare än mot enskilda personer i partiet:

Sohrab Fadai, Peter Andersson, Roger Jönsson, Staffan Lindström, Johannes Åsberg, Sandro Wennberg, Peter Johansson, och de för mig nya bloggbekantskaperna Sebastian Sternholm och Malin Jonason, den senare som bloggar på Vardagsviktigheter. Det är extra roligt att se nya kvinnor som bloggar. Välkommen till systerskapet på nätet, Malin!

Rebella på kongressen och agerar för individuell föräldraförsäkring

26 Mar

Den socialdemokratiska kongressen 2009 fattade beslut om att reformera föräldraförsäkringen; att ytterligare månader ska knytas till respektive förälder inom ramen för dagens föräldraförsäkring och att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan vårdnadshavarna.

Rebella är på plats på kongressen under helgen och delar ut en broschyr om varför vi behöver en individuell föräldraförsäkring. Om varför det är dags för 0ss att gå från kongressbeslut till konkret reformförslag.

Läs broschyren här (worddokument).

Yrkesprogram som ger allmän behörighet till högskolan gör arbetsmarknaden mer dynamisk

16 Mar

Regeringen har ändrat de yrkesförberedande gymnasieprogrammen så att de inte längre ger allmän behörighet till högskolestudier. Nu ratar svenska elever de yrkesförberedande programmen – och det är verkligen inte konstigt. Vilken 15-åring känner sig tillräckligt säker på sitt yrkesval att man tycker det känns onödigt att i framtiden kunna välja att göra något annat genom att vidareutbilda sig? De ser de stängda dörrarna som yrkesprogrammen innebär med all önskvärd tydlighet, och vill inte drabbas av dem.

Det är dessutom rent ut sagt samhällsekonomiskt puckat att inte ta tillvara hela befolkningens talang och kompetens, och att göra det svårare för människor att ställa om från ett yrke till ett annat. Snabb och smidig omställning ger en dynamisk arbetsmarknad. Och att kunna byta yrkesbana när man vill eller behöver är en viktig del av det. Avgiftsfria högre studier, studiemedel, komvux och allmän behörighet genom yrkesprogrammen är smarta sätt att uppmuntra till omställning genom vidareutbildning.

Vill du ha ett exempel? Vi kan ta mig, jag är ett exempel. Ett exempel på varför det är smart att ge alla gymnasieelever öppna dörrar till framtiden.

Jag var skoltrött som tonåring, och hoppade av samhällslinjen. Istället läste jag hotell- och restaurangprogrammet, som nyligen blivit en treårig utbildning som gav grundläggande behörighet till högskolan. När jag var klar var arbetslösheten i restaurangbranschen 25 procent i min hemstad Gävle. Att få jobb där var alltså inte att räkna med. Istället åkte jag till England och jobbade som servitris på ett konferenscenter utanför London. Och hade otroligt tråkigt på jobbet. Min hjärna höll på att förvandlas till havregrynsgröt. Och jag är helt enkelt inte bra på saker när jag inte får intellektuell stimulans.

En av de största kunderna på det här konferenscentret var managementkonsultföretaget McKinsey, som ofta hade utbildningar där för sina konsulter från hela Europa. När jag dukade fram te och scones utanför konferensrummen hörde jag små snuttar av vad de höll på med, och insåg att det var problemlösande konsult jag borde vara, istället för servitris.

Så jag bestämde mig för att börja studera, och åkte hem. Jag bestämde mig för att jag ville studera, och kunde göra det tack vare den allmänna behörighet som min gymnasieutbildning gett mig. Men eftersom mina gymnasiebetyg inte var sådär jättebra så skrev jag högskoleprovet. Resultat: 2,0. Jag kunde alltså räkna med att komma in på alla utbildningar jag sökte och var behörig till. (Jag fick läsa en liten kurs på komvux, Historia A, för att bli behörig till en strökurs jag läste innan jag hittade språkkonsultlinjen.) Efter språkkonsultlinjen startade jag det företag som jag nu haft i fyra år.

Samhällsekonomiskt är det bättre att jag arbetar som egenföretagande språkkonsult än att jag går och harvar i ett kök eller dukar fram te och scones. Inte för att det skulle vara något fel på att jobba som servitris. Utan för att jag är bättre på det jag gör nu. Jag skapar större värde när jag jobbar, och jag har spetskompetens som företag och myndigheter efterfrågar.

Men för alla svenska gymnasieelever som nu väljer yrkesförberedande program kommer det inte att vara möjligt att  senare upptäcka vad de egentligen är bäst lämpade för, och kunna välja det yrket. Hur smart är det?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.